Nu är det tid för nya hjältar! - Det nya landslaget är harmoniskt, lojalt och taktiskt väl förberett. Men frågan är om Sverige någonsin ställt en lika anonym och oprövad elva på benen i ett VM-kval. Janne Anderssons debut är nervpirrande läskig.
Med kvällens kvalpremiär mot Nederländerna börjar en ny tideräkning. Janne Anderssons första match som förbundskapten sammanfaller med Landslaget e. Zl. - och det känns både vemodigt och spännande att Sveriges största fotbollsspelare genom tiderna inte längre finns med i Blågult.
Zlatan Ibrahimovic v-a-r landslaget under Erik Hamréns ledning, hans betydelse enorm, både på och utanför planen. Den som tror att Sverige blir ett bättre landslag utan honom bär populistiska glasögon, eller har redan glömt hur många mål (62) han gjorde på sina 116 landskamper. Självklart kommer Ibrahimovic att saknas, men för Janne Anderssons nya lagbygge var det bra att vår enda fixstjärna tackade för sig i landslaget efter EM.
Andersson kommer inte att vara bakbunden likt Hamrén, utan kan forma framtidens landslag med kollektivets styrka som ledstjärna i stället för en enda individs stjärnglans.
Och det passar Andersson perfekt.
Han sprider värme, glädje, och entusiasm omkring sig. Och så befriande det är med en efterlängtad portion humor dessutom, i det annars så (överdrivna) fotbollsallvaret.
Samtidigt är det ordning och reda, in i minsta detalj. Janne Andersson är tydlig med de taktiska bitarna, har tagit in all tänkbar expertis (att Lars Lagerbäck är med i ledarstaben är en garanti för att inget lämnas åt slumpen i försvarsarbetet), och står framför allt med båda fötterna stadigt på jorden.
Janne Andersson andas genuin idrottsmylla, och är helt rätt person att leda landslaget efter Zla…f’låt…Hamrén.
Det nya landslaget är så gott som stjärnfritt, ja, faktum är att det är ett av de mest anonyma och oprövade som Sverige ställt upp med i ett mästerskapskval i modern tid.
- De har gjort så gott de kunnat på det sätt vi vill ha det. Vi har inte hunnit allt på långa vägar, men satt vissa grunder. Publiken får se ett lag som kommer att springa och kämpa, bjuda på bra fotboll stundtals med häftig puls, mot ett lag med stor revanschlust. En häftig utmaning, en häftig match. Jag hoppas och tror att vi ska kunna prestera bra fotboll, sa Janne Andersson på den avslutande presskonferensen inför matchen.
Nederländerna är inte alls samma skräckmotstånd som tidigare. Nationen missade sensationellt EM-slutspelet i somras, laget är präglat av generationsväxling och inre stridigheter. Trots detta, och av fördelen med hemmaplan, slår Sverige ur underläge. Spelare för spelare är Nederländerna vassare på de flesta positionerna men jag tar för givet att det inte är lika "myspysigt" i den svenska truppen när det är dags för avspark som det varit under uppladdningen.
Det är länge sedan jag såg fram emot en landskamp med så dubbla känslor inombords: för samtidigt som allt det nya är spännande och uppfriskande kan verkligheten vara avslöjande läskig. En tung smäll skulle onekligen innebära ett snabbt slut på smekmånaden.
Framför allt är jag nyfiken på hur det oerfarna mittfältet kommer att klara sig. 22-årige Alexander Fransson har potential att bli något riktigt stort, men håller han på den här nivån? Marcus Rohdén, som verkar bli den stora skrällen i startelvan, har stort krigarhjärta, men räcker det mot kvicka passningsskickliga holländare?
Och vem ska göra målen? Zlatan Ibrahimovic fick, med all rätt, ta emot stark kritik för sin insats i EM, men ärligt talat; hur bra var Marcus Berg och John Guidetti?
Men nu är tid för nya hjältar!