Marjan Svab Det finns plats för fler hjältar - Parisborna vet allt om hur en storslagen svensk berättelse skapas. Nu ska ett landslag skriva sin. Lagkapten Zlatan Ibrahimovic går främst. Men det finns plats för fler hjältar.
Frimodighet, jäklar anamma, broderskap.
Vi smög in i Paris med mörka regnmoln hängandes över staden och med vetskapen om att krigsmoln fortsätter torna upp sig över turneringen. Sedan talade lagkaptenen till nationen, och i kväll ska ett landslag under pågående generationsväxling författa sin egen saga. Likt 94-generationen eller Superswedes.
Sverige håller sig numera med endast en världsstjärna. En gång utgjorde han en treenighet tillsammans med Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg. I folkmun gick de under namnet Superswedes. Och sett till helheten hade Sverige en trupp bra nog för att vinna EM i Portugal.
Vi är inte där nu. Mer nedtonat. Känns annorlunda. Lagom hoppfullt. Man kan känna en lätt tillförsikt inför det som komma ska. Landslaget pratar om att gå vidare från gruppen, vilket måste ses som en rimlig ambition. En anpassad självbild och förväntningar därefter är en god start inför hållplatserna Paris, Toulouse och Nice.
När vi är inne på starka berättelser - och med fyra Nobelmedaljer i prisskåpet vet irländare det mesta om traditionen - beskrev Dublinfödda filosofen och författaren Iris Murdoch det litterära hantverket så här: "Att börja skriva en roman är som att öppna en dörr ut mot ett dimmigt landskap; du ser bara lite, men du känner doften från jorden och känner vinden som blåser. "
Så vart blåser vinden när vi en tidig måndagskväll i juni öppnar dörren till Stade de France, i Zlatans Paris?
Den grönklädda sidan, känd för att med sin röststyrka kunna blåsa liv i döda, kommer piska fram sitt begränsade men tappra lag.
Erik Hamrén slänger direkt in en kvartett mästerskapsdebutanter. Betyder det något? Ja och nej. Oscar Lewicki och Victor Nilsson Lindelöf har samlat på sig Champions League-erfarenhet. Liksom Emil Forsberg, vars självförtroende verkar obegränsat. Och det känns som att Marcus Berg redan varit med i en evighet på den internationella scenen.
I början av Hamrén-eran kunde ett svenskt landslag åka till Amsterdam och bli pulveriserat och sönderslitet på grund av inställningen att man skulle möta Nederländerna på Nederländernas villkor.
Hamrén är mer internationellt luttrad i dag. Han har tilltro till sitt lag och har en världsstjärna till förfogande. Samtidigt får de inte lita till det isolerade faktumet att lägga över hela ansvaret på lagkaptenen. Kollektivet måste tillsammans skapa en miljö där Zlatan får vara Zlatan.
- Utan lagkamraterna är man ingenting. Lyckas man kollektivt lyckas man individuellt, som Zlatan uttryckte det.
På förbundets hemsida summerar Hamrén vad som krävs för att det ska bli en svensk fotbollssommar som på den gamla goda tiden.
- Vi behöver förbättra boxspelet både offensivt och defensivt. Vi var duktiga på att hålla motståndarna borta från målchanser, men släppte ändå in lite för många mål.
Och:
- I EM kommer vi inte att få lika många chanser och då krävs det att man är effektiv.
Ett svensk landslag kommer alltid ha brister och begränsningar. Men Erik Hamrén är en mer bestämd förbundskapten, kurvan har spelmässigt pekat uppåt sedan playoffen mot Danmark, och Sverige har något Irland och även Italien saknar: en spelare som kan avgöra matcher på egen hand.
EM-upplägget är nu sådant att det påminner om VM i Italien. Om ett lag råkar snubbla i början ges det ändå en sista chans. 1990 föll Sverige mot Brasilien och Skottland. Vad gjorde väl det när Olle Nordins pojkar kunde spela hem avancemanget mot . . . ähum, vi glömmer Costa Rica.
Hamrén, Ibrahimovic, Isaksson och Källström slutar efter EM-sommaren. En ny generation tar över i höst. Dags för inledningskapitlet i förhoppningsvis ytterligare en saga om hur ett blågult band knyts ihop med denna stad.
Låt dimman skingras, känn doften från jorden och känn vinden som blåser.