En tysk tiger - Mellan den 16 och 28 juni har fyra libyska tigrar suttit inburade på torget framför Maxim Gorki-teatern i Berlin, bara ett stenkast från turiststråket Unter den Linden.
I tisdags skulle nötköttet som de vanligen utfodras med bytas ut mot människokött.
Bakom det makabra evenemanget stod Zentrum für Politische Schönheit, ZPS. Gruppen har under de senaste åren skapat allt större rubriker i tysk media för både provocerande och sinnrik aktionskonst, och numera tillkännages varje nytt initiativ genom välbesökta presskonferenser.
Även om det funnits kritiska röster har aktionerna framför allt lovordats i den tyska offentligheten.
Men den här gången är det många som menar att gruppen har gått för långt. Till och med regeringen har uttalat sig och kallat aktionen med de libyska tigrarna för cynisk.
Det var nämligen flyktingar som skulle bli tigermat. Tio personer hade anmält sig frivilligt. Däribland den libanesisk-syriska skådespelaren May Skaf.
De enda som skulle kunna stoppa aktionen, som går under titeln "Flüchtlinge Fressen", var politikerna i förbundsdagen.
ZPS:s måltavla för aktionen var det länge omdebatterade transportörsansvaret, som också finns i svensk lag, och som gör det omöjligt för vanliga resebolag att ta ombord människor utan fullständiga resedokument. Det är denna bestämmelse som tvingat hundratusentals flyktingar att välja det livsfarliga alternativet över Medelhavet.
Om transportörsansvaret ströks ur tyska lagstiftningen skulle ZPS stoppa tigeraktionen. Gruppen hade också chartrat ett plan som samtidigt skulle flyga 115 visumlösa syrier från Turkiet till Tyskland.
Men någon lagändring skedde naturligtvis inte, och flyget ställdes in. Tigermaten då?
Aktionen har diskuterats som politisk teater, och bedömningen om dess kvalitet har varit blandad. Om storleken på genomslaget i media hade varit det enda bedömningskriteriet måste "Flüchtlinge Fressen" anses vara ett mästerverk. Men nu krävs det mer än så. ZPS anses som en av de främsta inom aktionskonst och politisk teater i Europa. Men utpressningskonceptet bakom "Flüchtlinge Fressen" kändes slappt. Liknelsen mellan dagens EU och romarriket var vid en första anblick slagkraftigt. Då offrades slavar till rovdjur på arenor. Idag låter vi människor drunkna i Medelhavet. I båda fallen är det en handrörelse från politikerna som bestämmer mellan liv och död. Men efter ett tag kändes symboliken sökt. Och eftersom det var otänkbart att tigrarna skulle äta människor gick luften ur dramatiken redan från början.
Uppskattningsvis runt 1000 människor hade samlats vid buren i tisdags när May Skaf återigen trädde fram. "Till Europas vita befolkning. Det är ni som måste gå in i buren, eftersom mitt skrik inte hade haft någon betydelse i ögonen på era politiker", sa hon bland annat. Som final på en 12 dagar lång aktion blev det platt.
Dessutom: Det spelar ingen roll att de fyra tigrarna i Berlin hade en större yta att röra sig på än människorna i stadens flyktinghem. Djur i bur inför publik känns fortfarande lika ofräscht inom politisk konst, hur angelägen den än må vara, som på cirkus.