EU bör inte öppna för att söka asyl på plats - Just nu smids planer på att öppna möjligheten att söka asyl från så kallade identifikationszoner i Afrika - innan människor beger sig mot Europa. Men risken är att möjligheten att söka på plats snarare kommer att bli ytterligare ett lockbete, och därmed få motsatt effekt, skriver Peter Lundgren (SD) och Kristina Winberg (SD).
Sedan flera år tillbaka har Europa kunnat bevittna hur den asylrelaterade båttrafiken till Europa skördat många människoliv. Inte sällan har dessa varit både kvinnor och barn. Denna situation är något som en stor andel av EU:s politiker hittills inte velat ta itu med, men det verkar nu som att de äntligen insett att något måste göras åt den dödliga båttrafiken över Medelhavet.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Frankrike och EU-kommissionen smider nu separata, men snarlika, planer på att åtgärda problemet genom att öppna möjligheten att söka asyl från så kallade identifikationszoner i Afrika, innan människor beger sig mot Europa. Med tanke på EU:s minst sagt misslyckade asylpolitik de senaste åren är det svårt att vara optimistisk inför de nya förslagen. Inte nog med detta blir det snabbt tydligt att de missar målet i flera avseenden.
Även om detaljer kring de nya förslagen inte är kända är det först och främst uppenbart att man saknar insikt om en grundläggande sanning; ju fler möjliga vägar in i EU, desto fler kommer att försöka ta sig in. När erfarenhet visar att de som får avslag på sin ansökan i EU mycket ogärna återvänder frivilligt, vad talar då för att de som får avslag vid en identifikationszon kommer avstå från att resa vidare med båt? Risken är att möjligheten att söka på plats snarare kommer att bli ytterligare ett lockbete, och därmed få motsatt effekt.
En annan fråga är vad prövningen på plats skulle innebära. Enligt förslagen skulle UNHCR välja ut personer med reellt skyddsbehov och sätta dessa i säkerhet, vilket är exakt hur dagens kvotflyktingsystem fungerar. Ett nej av UNHCR har däremot ingen juridisk verkan och hindrar inte att samma person söker asyl i EU efter en båtresa. För juridisk verkan krävs att själva prövningen genomförs på plats, vilket tidigare förslagits av kommissionen. Ett sådant system skulle kräva en gigantisk utlandsmyndighet för att tillgodose de rättigheter som asylprocedurdirektivet och mottagandedirektivet ger. EU skulle behöva tillgodose skolplatser, bostäder, sjukvård, bidrag och domstolar med juridiska ombud till hundratusentals sökande, vilket i praktiken är helt omöjligt. Dessutom är asyl från en identifieringszon en logisk paradox. För att zonerna ens ska fungera måste de finnas i säkra länder, och de länderna måste tillåta att de sökande reser dit. Vilka skäl har en asylsökande - som redan har tillåtelse att vistas i ett säkert land - att resa vidare till Europa?
I verkligheten finns bara ett sätt att stoppa båtarna, och det är att faktiskt stoppa båtarna. Vi uppmanar därför kommissionen och Sveriges regering att föreslå en total avveckling av det gemensamma asylsystemet, och samtidigt titta på det land som faktiskt lyckats göra detta - nämligen Australien.
Australien tillämpar principen om att ingen kan få uppehållstillstånd genom illegal inresa. I praktiken innebär detta att om en olaglig båt kommer så skickas resenärerna till ett säkert tredjeland. Denna policy har effektivt stoppat båttrafiken. Ett liknande system är både möjligt och nödvändigt för Europa.
Syftet med de nya förslagen är uppenbarligen att hitta en långsiktig lösning, men det finns en stor risk för att dessa kommer skapa fler problem än de löser. Asylkrisen 2015 visade att EU inte är flexibelt nog att hantera snabbt föränderliga situationer, vilket just flyktingvågor ofta är. Därför är den enda långsiktiga lösningen är att EU lämnar tillbaka makten över asylpolitiken till dess medlemsländer, och att Medelhavsländerna gemensamt ansvarar för att stänga ner människosmugglingen. På så sätt hindrar vi inte bara fler människor från att dö under horribla omständigheter, utan vi låter även Europas folk återigen få bestämma över sina egna gränser.
Europaparlamentariker