Erfarenheten att söka asyl förfärlig - Det är olyckligt att tiden som asylsökande inte uppmärksammas mer i policydiskussionen om de nya svenskarnas integration i samhället. Det skriver statsvetarna Peter Esaiasson och Jacob Sohlberg med anledning av en ny rapport.
Närmare en miljon människor i Sverige har sökt asyl eller kommit hit som anhörig till en asylsökande. För att öka kunskapen om innebörden av denna extrema erfarenhet har vi med stöd av Delegationen för migrationsstudier genomfört en unik surveyundersökning där över 1 200 asylsökande har intervjuats personligen och via webben vid upp till fyra tillfällen (intervjuerna gjordes på arabiska och engelska). I studien kan vi följa de asylsökandes uppfattningar och reaktioner från början av asylsökningstiden till Migrationsverkets beslut om uppehållstillstånd.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Rapporten "Asylsökandes möte med Sverige" bekräftar att erfarenheten att söka asyl är förfärlig för individen. De asylsökande i urvalet rapporterar klart lägre nivåer av självskattat välmående ("nöjdhet med livet") än svenskar i allmänhet, än personer med utländsk bakgrund i socialt utsatta områden och än människor i vanliga ursprungsländer som Irak. Förvånande nog finner vi inga tecken på att välmåendet försämras ytterligare med tiden som asylsökande; upplevelsen är konstant negativ genom hela processen. Ett beviljat uppehållstillstånd har en viss, men ändå begränsad, positiv inverkan på välmåendet. I linje med tidigare forskning finner vi också att erfarenheterna i Sverige har större betydelse för välmåendet än erfarenheterna före ankomsten.
Sammantaget är erfarenheten av att söka asyl så negativ att de asylsökande sannolikt är bättre rustade att integreras när de lämnar in sin ansökan än när de många månader senare beviljas (eller nekas) uppehållstillstånd. Utöver tidigare kända omständigheter som sjunkande självkänsla och yrkeskompetenser visar undersökningen att även tilliten till andra människor minskar under tiden som asylsökande. Omedelbart vid ankomsten uppvisar de asylsökande i urvalet högre tillit än motsvarande individer i Irak eller i flyktingläger i Jordanien och Libanon (men lägre än svenskar i allmänhet). Tilltron sjunker sedan successivt för att öka igen bland dem som beviljas uppehållstillstånd, dock utan att nå upp till tillitsnivån vid ankomsten. Vi finner också att asylsökande som känner starkast hemlängtan uppvisar en relativt mindre tilltro till svenskar som grupp; asylsökande i vårt urval har större tilltro till svenskar än till människor i hemlandet, men skillnaden försvinner bland dem med starkast hemlängtan.
Av de specifika erfarenheter vi uppmärksammar är Migrationsverkets hantering av asylansökningarna den minst negativa. I vårt urval är fördelningen jämn mellan de som menar att processen är rättvis, orättvis och varken rättvis eller orättvis. Värderingen av processen är beroende av det förväntade utfallet (de flesta tror att man kommer att beviljas uppehållstillstånd) och av uppfattningen om informationen man får från Migrationsverket (många är kritiska). Men också missnöjdhet med de materiella villkoren spiller över på bedömningen av processen.
Viktigt i sammanhanget är att de asylsökandes överskuggande mål är att beviljas uppehållstillstånd. Vad man tycker om processen är beroende av om man når målet eller inte. Ur det perspektivet är en rättssäker hantering av asylärenden mindre central; för den asylsökande är det av underordnad betydelse om en nekad ansökan blivit mer eller mindre rättssäkert hanterad. Däremot finns det ur den asylsökandes perspektiv ett värde i att kunna få sin ansökan prövad i ytterligare instanser.
De asylsökande i urvalet är klart mindre nöjda med de materiella villkoren än med processen. Vi ser inga tecken på att personer med eget boende (EBO) har lägre boendestandard än personer med anläggningsboende (ABO). Tvärtom är EBO-respondenterna mindre missnöjda med boendet än ABO-respondenterna. Boendet och tillgången till pengar är på det hela taget svåra att överblicka. Vi kan till exempel observera en betydande rörlighet både inom och mellan boendeformerna EBO och ABO. Exakt hur de asylsökande hanterar sin materiella situation är på det hela taget oklart. Exempelvis är det svårt att förstå hur den låga dagersättningen kan räcka till att betala eventuella kostnader för ett eget boende. Avgjort har de asylsökande incitament att skaffa sig ytterligare inkomster vilket ofta innebär svartarbete inom den informella sektorn.
Beslutet om att få stanna eller nekas uppehållstillstånd påverkar som nämnts de asylsökandes nöjdhet med livet, bedömning av asylsökningsprocessen och tilliten till människor. Det betyder att de asylsökande som beviljats uppehållstillstånd lämnar processen i en positiv bana. Det rör sig emellertid inte om någon dramatisk skillnad jämfört med om samma individ i stället fått avslag på ansökan. Även om vi bara kan luta oss mot teoretiska resonemang antar vi att effekten av beslutet varit större om fler asylsökande beviljats permanent uppehållstillstånd och/eller om de som nekats haft sämre möjligheter att överklaga beslutet.
Sammantaget både bekräftar och nyanserar vår studie vanliga uppfattningar om erfarenheten av att söka asyl. Det finns stora variationer i gruppen och individerna går in och ut ur processen på olika sätt. Ett grundantagande att de asylsökande har agens, det vill säga förmåga att handla för att ordna tillvaron på bästa sätt, förefaller vara mer träffande än stereotypa uppfattningar om "den traumatiserade flyktingen" som är ett passivt offer för omständigheterna. Boendet är ett område som tydligt illustrerar att asylsökande är agenter för sin egen sak som redan under tiden som asylsökande agerar för att ordna tillvaron på bästa sätt.
Enligt Migrationsverkets terminologi är "nyanländ" en flykting som beviljats uppehållstillstånd och kommunplacerats. Beteckningen signalerar att det är nu som livet i Sverige börjar. Eftersom personen för första gången registreras som boende i landet är beteckningen korrekt. Likväl är den missvisande. Den "nyanlände" har redan tillbringat en ansenlig tid i Sverige som asylsökande. Det är olyckligt att tiden som asylsökande inte uppmärksammas mer i policydiskussionen om de nya svenskarnas integration i samhället.
Peter Esaiasson
professor, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet
Jacob Sohlberg
fil dr, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet
Fotnot: Rapporten "Asylsökandes möte med Sverige" finns tillgänglig från och med torsdagen på http://www. delmi. se/.