Folkbokföring på sluttande plan. - Regeringen gillar ordning och reda. Och ingen i regeringen verkar älska det mer än statsminister Stefan Löfven (S).
Det ska vara ordning och reda i asylpolitiken, på arbetsmarknaden, i klimatpolitiken, i svensk välfärd. Det mesta av den politik som bedrivs tycks i Löfvens värld syfta till just detta - ordning och reda.
Fast vad är det ständiga åkallandet av ordning och reda annat än ett tecken på att oordning och oreda har brett ut sig.
Svensk folkbokföring har länge betraktats som ett föredömligt system, mönstergillt, själva sinnebilden av svensk ordning och reda. Men numera är det si och så med den saken.
I Riksrevisionens rapport med titeln Folkbokföringen - ett kvalitetsarbete i uppförsbacke lyder den "övergripande slutsatsen" att "kvalitetsarbetet i dagsläget inte bedrivs på ett effektivt sätt".
Det låter kanske inte så upphetsande men enligt Riksrevisionen är det allvarligt. För med "kvalitet" avses i detta sammanhang att de uppgifter som finns i registret är korrekta. Att Kalle är Kalle och inte Pelle.
Vad värre är - Skatteverket, som ansvarar för folkbokföringen, har enligt Riksrevisionen inget riktigt grepp om hur omfattande felen är, hur många Pelle som utger sig för att vara Kalle. Eller Olle.
Den bristande kontrollen utnyttjas av kriminella som skaffar sig falska identiteter och med hjälp av dessa mjölkar bidragssystem eller ägnar sig åt annan brottslig verksamhet. Enligt en statlig utredning som presenterades i våras kostar "kvalificerade välfärdsbrott" samhället cirka 20 miljarder kronor årligen. Att kunna dribbla med olika falska identiteter är ofta en förutsättning för denna kriminalitet.
Då hör det till saken att Riksrevisionen i sin granskning inte har tagit upp problemen kring samordningsnummer, som av Skatteverkets egen översyn att döma är en veritabel kökkenmödding.
Samordningsnummer delar Skatteverket ut till personer som saknar svenskt personnummer. Det kan vara asylsökande som beviljats undantag från kravet på arbetstillstånd, för att ta bara ett exempel. Eller en utlänning som begått ett brott genom att använda sig av - hör och häpna - falsk identitet och av den anledningen tagits av polisen.
Även i Skatteverkets rapport En analys av samordningsnummer för beskattningsändamål finns en övergripande slutsats:
"Majoriteten av samordningsnumren är med största sannolikhet tilldelade enligt rätt förutsättningar och med korrekta underlag. "
Det är en formulering som får beskrivningen "mellan tummen och pekfingret" att framstå som precis.
Skatteverket konstaterar därefter följande: 75 procent av tredjelandsmedborgarna - personer som inte är medborgare i något EU-land - har fått samordningsnummer utan att ha rätt att arbeta i Sverige, vilket motsvarar över 8 000 personer per år. Vart tionde samordningsnummer tilldelas utan att det finns någon verklig avsikt att betala skatt.
Lägg till detta att identiteten hos dem som tilldelas samordningsnummer kan vara oklar.
Har de ansvariga för folkbokföringen verkligen en uppförsbacke framför sig? Det ser snarare ut som om de befinner sig på ett sluttande plan.