Han bygger ny skådespelarkarriär i Malmö - Wasim Kashlans känsla för teater föddes under uppsättningen av en skolpjäs under uppväxten i Syrien.
- Jag kände direkt att teater var mitt liv, berättar han när vi ses i Malmö.
För tre år sedan kom han hit, efter att ha flytt från krigets Syrien, och har sedan dess ställt in sig på att återuppta sin karriär.
- Jag har jobbat hårt för att lära mig språket och lära känna folket och kulturen. Jag försöker att förstå vad det är som samhället vill ha inom film och teater, säger han och förklarar:
- Jag har undersökt: när skrattar svenskar och när blir de ledsna? I Syrien förstod jag ju vad folket ville se. Som skådespelare måste jag bli en del av samhället och förstå det innan jag kan spegla det.
Vad har du kommit fram till?
- Att svenskarna är intresserade av det som är annorlunda - de gillar olika kulturer och sådant som är nytt. Det är uppskattat när jag kan mixa min egen bakgrund och den svenska traditionen, säger Wasim.
Sedan flykten till Sverige har han arbetat som regiassistent till föreställningen "Drömmars väg" med Teater Jalada och regisserat den egna kortfilmen "Jag tycker inte om socker". Nyligen avslutade han arbetet som regiassistent till en annan kortfilm med arbetsnamnet "Till Budapest" och till våren kliver han upp på scen på Unga teatern.
- Jag gillar att regissera och att leda projekt men jag kan inte heller släppa det här med att spela själv. Båda bitarna betyder jättemycket för mig, säger han.
Men upplevelsen av att fly har förändrat berättelserna han delar med sig av. I Syrien låg han bland annat bakom sex avsnitt i en serie som handlar om allt vi väntar på i livet. Nu skildrar han gärna upplevelser han har delat med människor på flykt.
Den egna kortfilmen "Jag tycker inte om socker" handlar om integration, sfi och kärlek.
- Den var väldigt speciell för mig och är baserad på en verklig historia som en vän har berättat, säger Wasim och fortsätter:
- Filmen visar på att språket inte är det viktigaste utan att kärleken vi utbyter är det.
Den nya kortfilmen skildrar de orättvisor som många flyktingar mötte i Ungern på sin väg hit.
- Vi vill visa alla människor vilka svårigheter som vi hade när vi var på väg hit, säger Wasim och berättar att vägen tillbaka till yrket inte har varit enkel.
- I Syrien arbetade jag med teater och film varje dag. Här fick jag börja om.
Hur klarade du den omställningen?
- Med hopp! Jag vet att det är jobbigt att vara skådespelare i Sverige men jag tänker inte ge upp. Om man jobbar hårt så dyker det upp möjligheter och om man tror på sig själv och på samhället så kan man klara allt, säger Wasim.
Vad hoppas du på av framtiden?
- Att bli en internationell regissör och att få arbeta med filmer om Mellanöstern och Europa. Det finns så många berättelser att berätta.