Psykologer Utvisade unga ställs på gatan - Sveriges mottagande och asylprövning för ensamkommande barn är rättsosäkert och inhumant. Dessutom utvisas de till länder där de saknar anhöriga och anknytning, skriver psykologer och psykoterapeuter vid krismottagningen vid Skyddsvärnet i Göteborg.
Vi är psykologer och psykoterapeuter som arbetar ideellt med kris- och stödsamtal till ensamkommande barn och ungdomar på åtta boenden i Göteborg. De vi möter är mellan 12 och 18 år. De har ofta förlorat sina föräldrar i krig. De är oroliga för syskon och anhöriga, har ångest, skadar sig, vill ibland ta livet av sig. De flesta har utsatts för misshandel. Några har upplevt sexuella övergrepp. Andra har torterats under fängelsevistelser eller blivit inlåsta långa tider på sin väg till Sverige. De har sett drunknade och drunknande människor. De från Afghanistan har ofta levt som paria i Iran, och fått arbeta på byggen från tioårsåldern. De har flytt när de måste välja mellan att bli soldater i Syrien eller få fängelse i fem år.
Problemen är inte aggressivitet och kriminalitet. Depression och trauma står i fokus. Trots att de plågas av oro och mardrömmar är de flesta mycket ambitiösa i skolan, vill lära sig svenska, läser läxor med volontärer på kvällarna, prisar sina lärare. Men långa väntetider på besked om uppehållstillstånd bryter ner ork och koncentrationsförmåga.
I dag sprids rykten om att många är över 20 år på ungdomshemmen. Sådana fall har varken vi eller personalen på våra boenden sett. Socialstyrelsen har utvärderat Migrationsverkets åldersbestämningar, och funnit dem ovetenskapliga. De har kritiserats av barnläkare då de fungerar som lotteri. Åldersbestämningar är viktiga men måste göras på ett tillförlitligt sätt.
Vad händer vid åldersuppgradering? Den dag en ungdom anses vara äldre än 18, definieras hen inte längre som ensamkommande barn och asylansökan avslås. Över en natt förlorar hen det stöd som utgörs av ungdomshem, god man, socialsekreterare, kontaktperson och kanske psykolog. Hen ställs på gatan eller skickas till asylboende för vuxna. Ungdomen kan hamna långt ifrån sin skola och de personer hen knutit kontakt med, trots att överklagande pågår och ärendet inte är avgjort.
Beslut om avslag kanske inte kan verkställas. Ungdomens nya hem, asylboendet, har inte det omhändertagande som behövs ännu mer efter avvisningsbeskedet. Vårdbehovet kan inte tillgodoses för dem som medicineras efter suicidförsök eller för PTSD, då det saknas personal, särskilt om natten, på asylboenden för vuxna.
Dessa barn har ofta många svek i sin historia. ISverige fick de ett mänskligt bemötande. Den tillit som skapades då, krossas nu brutalt av Migrationsverkets regeltillämpning. Barnens möjligheter att klara av att avvisas och att resa till det land som anvisas försvåras.
Ungdomarnas levnadsberättelser utreds av Migrationsverket som om det var brott som ungdomarna ska bevisa att de inte begått. Rättssäkerheten är sämre än för den som begått ett verkligt brott. Där ska åklagaren bevisa skulden och den tilltalade har rätt att yttra sig muntligt. I Migrationsverkets utredningar ska ungdomarna bevisa sin berättelse. Om de inte har skriftliga bevis med sig, till exempel polisanmälningar av övergrepp, beskrivs de som icke tillförlitliga och trovärdiga.
Det är svårt att sätta ord på traumatiska upplevelser. Men har du ordet i din makt har du större chans att få uppehållstillstånd. Rättssäkerheten skulle öka om Migrationsverket tog vara på den kunskap om barnet som gode män, socialsekreterare, psykoterapeuter och personal på boenden har. Efter i många fall daglig kontakt halvårsvis kan dessa vittna om språk, ålder och psykisk hälsa. Istället avgörs sådant vid enstaka samtal med Migrationsverkets utredare. Ett skört och skadat barn blir traumatiserat, hjälplöst och psykiskt handikappat av denna behandling.
Vet de ansvariga hur deras beslut fungerar i praktiken? Beslutsfattare bör etiskt motivera sina beslut. Etikens syfte är att reflektera över praxis. En sak är att stänga gränser och signalera till omvärlden att det är slut på efterlevandet av internationella konventioner om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Men vilken signal skickar politikerna, när vi börjar behandla barn och ungdomar som redan är här på ett omänskligt sätt? Den signalen stödjer främlingsfientliga krafter i Sverige och får myndigheter att tävla om att avvisa ungdomar.
Nu ställer vi utvisade barn på gatan utan pengar. Vad ska de barn göra, som inte får mat för dagen och som inte tas emot av länderna de utvisas till? Börja begå brott för att få mat? Rekryteras av kriminella gäng? Ansluta sig till fundamentalistiska grupper?
Det här går att göra utan att förändra lagstiftningen. Ge Migrationsverket i uppdrag att:
• Förändra praxis till generösare tolkningar för uppehållstillstånd för ensamkommande ungdomar.
• Förändra sina utredningsmetoder till helhetsbedömningar där all kunskap om ungdomarna utnyttjas.
• Följa Socialstyrelsens riktlinjer för åldersbestämningar.
• Förlänga gode mans uppdrag att gälla en tid efter 18-årsdagen.
• Öronmärka bidrag till kommunerna att tillämpa socialtjänstlagen och stödja ungdomar upp till 21 år.
• Tillämpa den ratificerade barnkonventionen:* "Alla flyktingbarn har rätt till skydd och hjälp om de kommer ensamma eller tillsammans med föräldrar eller annan person".
Krismottagningen vid Skyddsvärnet i Göteborg
Birgitta Göransson
leg psykolog, leg psykoterapeut
Anders Granthon
Ritva Holmström
socionom, psykoterapeut
Anki Kihlström Goldkuhl
leg psykolog, legpsykoterapeut
Elisabeth Kwarnmark
legpsykolog, leg psykoterapeut
Björn Larsson
Ph D, leg psykolog, leg psykoterapeut
Helene Larsson
socionom, leg psykoterapeut
Margareta Lundgren
Gustav Persson
Världsflyktingdagen instiftades år 2001 av UNHCR och äger rum den 20 juni varje år.
unhcr. org/refugeeday