Shakespeare vägrar flytta ut - Som hemlös 16-åring hittade Jeanette Winterson sig själv i Shakespeares verk. I dag ser hon barden hålla fram ett övergivet flyktingbarn till samtiden med en uppfordrande undran. Varför tar ni inte hand om henne?
Hela England firade Shakespeare på hans kombinerade döds- och födelsedag den 23 april. Den som ville förbereda sig kunde köpa kalsonger med skaldens ansikte på. "Världens undergång", tänkte Jeanette Winterson och införskaffade genast några par.
På själva jubileumsdagen nöjde hon sig med att bära ut sin gröna Shakespeare-byst från arbetslokalen och in i sitt hus på den brittiska landsbygden. Det fick räcka.
- Han fick komma ut lite, jag hittade honom på en loppis för åratals sedan. Jag har hållit på med Shakespeare så länge nu, han har bott hos mig som en gammal mormor i gästrummet, han vägrar resa i väg.
Livet har en förmåga att leda oss till det och dem som vi behöver, resonerar Jeanette Winterson. När hon som 16-åring blivit utkastad av sina strängt religiösa adoptivföräldrar för att hon ertappats inte bara med att läsa romaner i stället för Bibeln, utan också med en lesbisk kärlek var det i Shakespeares "En vintersaga" som hon fann tröst. Jeanette Winterson bodde i en bil, var hemlös men kände sig hemma i språket och i berättelsen om flickebarnet som skickats bort av en oresonlig kungafar.
Shakespeares Perdita återvänder när hon är 16 och har träffat sitt livs stora kärlek.
- Jag var 16, Shakespelare talade direkt till mig, och det var en dialog, det spelade ingen roll att han var död. Ofta stannar sådana omvälvande läsupplevelser kvar hos dig, i synnerhet när du är ung, de bäddar in sig, de blir fossiler i ens inre, vissa ligger väldigt djupt men de fortsätter att påverka oss för resten av livet.
Det vilar något av en kvinnlig Bilbo över Jeanette Winterson. Hon är liten, spränglärd och bosatt i ett extremt idylliskt hörn av den brittiska landsbygden. När hon blev ombedd att skriva en roman utifrån en av Shakespeares pjäser var valet ganska givet.
I "Tidsklyftan" gör Winterson kungen till en samtida ärkekapitalist och alfahanne, och Peridita till en oförstörd sångerska som återvänder efter uppväxten hos en fattig men kärleksfull adoptivfar. Allt finns i Shakespeares pjäs enligt Winterson som samtidigt låter Perdita läsa en av sina egna favoritböcker, Thoreaus "Skogsliv vid Walden".
- Jag älskar den boken, jag tänkte att om jag sticker in den här, kanske någon får lust att läsa den. Den handlar om en tidig pionjärinsats för att försöka bygga en värld som inte är baserad på girighet och pengar.
När Shakespeares Perdita växer upp på landet hos en fåraherde som jobbar hårt, lever enkelt men har vad han behöver, speglar det en längtan och ett ideal som fanns även hos barden.
- Första akten handlar om urbana människor som är som "Desperate housewives", de har inget annat att göra än att få för sig att frun är otrogen, säger Jeanette Winterson.
I "En vintersaga" ser hon också dagens flyktingkris. Perdita är ett spädbarn som landsförvisats av en rik pappa för att sedan blir räddad av en fattig herde.
- Han säger inte "var är ditt pass?". Han säger "ungen behöver ett hem". I dag betraktas man som en människosmugglare om man ger lift åt en flykting, det är avskyvärt, det är ett kriminalisera vanlig mänsklig barmhärtighet. Jag tänkte mycket på det när jag skrev, vi lever i en värld där pengar har förstört allt och där vi vänds mot varandra. Vår impuls att sträcka ut en hand stoppas. Jag hatar det, jag tycker att människor i regel är ganska schyssta.