Löfven nobbar Nato med hjälp av SD och V - Stefan Löfven (S) bibehåller Sveriges säkerhetspolitiska kurs i sin femte regeringsförklaring. Den militära alliansfriheten "tjänar vårt land väl" och det är fortsatt nej till Nato. En linje statsministern kan driva med stöd av två partier som sägs sakna politiskt inflytande: SD och V.
Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet utesluter ett svenskt Natomedlemskap, liksom regeringspartierna S och MP. Om SD däremot bytte sida skulle vägen ligga öppen.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
På den traditionellt borgerliga sidan förespråkar samtliga partier att Sverige ska söka medlemskap i försvarsalliansen. SD skulle då utgöra tungan på vågen och ge en majoritet i riksdagen.
Partiet står utanför januariavtalets samtliga 73 punkter, men kan med sina vägval styra väsentliga delar av säkerhetspolitiken.
Ett annat exempel är den omstridda FN-konventionen om en kärnvapenfri värld som UD och Margot Wallström (S) vill att Sverige skriver under.
En utredning avrådde nyligen å det bestämdaste det eftersom det skulle "uppfattas som en grundläggande kritik av den strategiska doktrin som omfattas av nästan alla Sveriges grannar och samarbetspartner i Europa och Nordamerika i Nato".
Här har Sverigedemokraterna placerat sig i det andra lägret och säger nej med stöd av M, KD, C och L. Även här har partiet alltså ett avgörande inflytande.
I regeringsförklaringen nämnde Löfven nu varken FN-avtalet eller sågningarna i utredaren Lars-Erik Lundins rapport.
Av det knapphändiga som statsministern sa om kärnvapen blir intrycket snarast att han backar undan från konventionen och i stället förespråkar "arbete för icke-spridning av kärnvapen". FN-avtalets kritiker anser att det är orealistiskt och fel väg att gå eftersom konventionen (Nuclear Ban Treaty, NBT) anses krocka med icke-spridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty, NPT) och tvärtom försvåra ansträngningarna att begränsa antalet kärnvapen. Statsministern ser nu ut att inta en liknande ståndpunkt.
Försvars- och utrikesfrågor berörs endast marginellt i överenskommelsen mellan regeringen och mittenpartierna.
Försvaret får ändå sina begärda 18 miljarder kronor extra under de tre åren 2019-21. På den punkten ligger M-KD-budgeten fast enligt januariuppgörelsen. Utöver det nämnde Löfven nu endast en "successiv" ökning av anslagen, inga siffror.
För några år sedan beskrev utredningen "Säkerhet i en ny tid" avsaknaden av försvarsgarantier och försvarsplanering i samverkan med andra som akilleshälen för Sveriges säkerhet. Om USA eller Nato, trots allt, kommer till undsättning uppstår ändå ett "ett planeringsmässigt mörkerland när ett militärt samarbete måste "improviseras". För en angripare innebär det "operativa fördelar".
Löfven I tillsatte och tog emot utredningen, men har inte reagerat på innehållet. Att döma av regeringsförklaringen tänker inte heller Löfven II göra det.
Regeringen är naturligtvis medveten om det kontinuerligt skärpta säkerhetsläget längs svenska gränser. I regeringsförklaringen finns ändå inga ansatser till omprövning eller anpassning. Natodörren förblir stängd. Statsministern trampar vidare i invanda hjulspår, i det här fallet med den udda konstellationen SD och V vid sin sida.
Tf