Akutsjukhusen har blivit en gökunge i vården - För att göra sjukvården mer anpassad för att klara framtidens utmaningar behöver primärvården stärkas. Vårdproduktion och resurser måste föras över från akutsjukhus till primärvård och närsjukvård, skriver Anders Morin, Svenskt Näringsliv.
En växande och åldrande befolkning och den nuvarande flyktingkrisen sätter stor press på de offentliga finanserna. För att klara det offentliga åtagandet med en långsiktigt god ekonomisk utveckling i vårt land krävs att varje skattekrona används effektivare. Annars finns en uppenbar risk att den svenska ekonomin drabbas av successiva skattehöjningar, som påverkar incitamenten till arbete och investeringar negativt. Därmed försämras även tillväxt och välståndsutveckling.
En av de mera uppenbara kandidaterna för en förbättrad produktivitetsutveckling är akutsjukhusen. De årliga kostnaderna för vården på dessa sjukhus är cirka 150 miljarder kronor. De utgör cirka 20 procent av de totala offentliga utgifterna för välfärdstjänsterna.
Även om den sjukvård som utförs på akutsjukhusen överlag håller en mycket hög kvalitet i internationella jämförelser är akutsjukhusens produktivitet generellt sett otillfredsställande. I en ny rapport har professor Clas Rehnberg, Karolinska Institutet, på uppdrag av Svenskt Näringsliv redovisat forskning där produktivitetsjämförelser görs mellan akutsjukhus i Norden och mellan svenska akutsjukhus. Där framgår att de finska sjukhusen har en genomsnittlig produktivitetsnivå som är 40 procent högre än den genomsnittliga produktivitetsnivån på de svenska akutsjukhusen.
Även skillnaderna inom Sverige är betydande. Enligt en separat analys för Sverige uppvisar de sjukhus som presterar högst produktivitet cirka 40 procent högre produktivitet än det genomsnittliga sjukhuset. Det genomsnittliga sjukhusets produktivitet är i sin tur cirka 40 procent högre än produktivitetsnivån på de sjukhus som uppvisar lägst produktivitet.
Dessutom redovisas i rapporten att det finns ett statistiskt signifikant samband mellan hög produktivitet och hög kvalitet, vilket visar att någon motsättning mellan hög produktivitet och kvalitet inte finns. Att göra rätt från början, det vill säga leverera hög kvalitet, sparar både lidande och pengar!
I rapporten framkommer också, efter regressionsanalys, att två faktorer som påverkar produktiviteten positivt på svenska sjukhus är om sjukhuset drivs privat alternativt som offentligt aktiebolag respektive om prestationsersättning finns som ersättningsform till sjukhuset.
Betydande belopp skulle kunna sparas i svensk sjukhusvård, alternativt mer sjukvård ges för samma resurser, om produktiviteten förbättrades. Om man till exempel antar dels att samtliga svenska sjukhus skulle förbättra sin produktivitet med 5 procent, och därmed något närma sig den finska nivån, samt att de sjukhus som har låg produktivitet når genomsnittssjukhusets nivå, förbättras produktiviteten med nästan 14 procent. Detta skulle möjliggöra en ökning av volymen sjukvård med 14 procent utan att motsvarande resurser tillförs, alternativt en kostnadsreduktion om cirka 18 miljarder kronor.
Invändningar kan alltid riktas mot enkla överslagsberäkningar av detta slag. Till exempel kan det vara svårt att fullt ut realisera produktivitetsvinsterna på universitetssjukhusen där forskning bedrivs på delar av den vård som utförs. En nytta med överslagsberäkningar är i alla händelser att de indikerar produktivitetspotentialer och ger stärkta motiv till benchmarking mellan sjukhusen i syfte att öka produktiviteten.
Detta innebär att de resurser som frigörs vid en förbättrad produktivitet i första hand bör användas till att bromsa kostnadsökningen i akutsjukhusvården och till att stärka primärvården. Då kan sjukvårdens produktivitet som helhet förbättras, och det blir möjligt att klara sjukvårdens långsiktiga finansiering utan successiva skattehöjningar. Låt inte akutsjukhusen vara en gökunge i den svenska vården!
Ett antal åtgärder bör genomföras för att höja produktiviteten på de svenska akutsjukhusen. Vi vill peka på följande:
• Anpassa personal- och kapacitetsplanering till vårdbehoven, det vill säga patienternas behov, i syfte att få kortare ledtider, bättre samverkan inom sjukhusen och effektivare flöden.
• Förbättra målstyrning och uppföljning inom sjukhusen i kombination med decentraliserat ansvar och befogenheter för att främja delaktighet, motivation och förbättringsarbete.
• Intensifiera benchmarking och erfarenhetsutbyte mellan sjukhus med hög respektive låg produktivitet vad gäller sådant som personaltäthet, personalmix, beläggningsgrad, medelvårdtider och medicinsk kvalitet. Att mäta på lägsta möjliga enhetsnivå är ofta centralt för att förstå förbättringspotentialen, och skapar också tydlighet.
• Konkurrensupphandla driften av hela sjukhus iökad utsträckning. Exemplet Sankt Göran uppvisar goda erfarenheter med, av landstinget verifierad, högre produktivitet än jämförbara sjukhus och likvärdig kvalitet.
• Utveckla ersättningssystem så att värdeskapande iform av goda kvalitetsresultat stimuleras. Undvik anslagsfinansiering då detta inte ger drivkrafter till stärkt produktivitet.
Svenskt Näringsliv, ansvarig för välfärdspolitik