Är före detta DDR medborgare andra klassens tyskar? - De har lägre löner, lägre pensioner, få chefsposter och nästan inga egna storföretag. 30 år efter murens fall känner sig en majoritet av de forna östtyskarna som andra klassens medborgare i det återförenade Tyskland.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ju mer man gräver ner sig i siffrorna, desto mer uppenbart blir det. Tyskland är inte bara ett land, utan två - åtminstone i många människors hjärtan.
"Vi har lyckats med otroligt mycket. Både i öst och väst är folket mer nöjda med sina liv än vid någon annan tidpunkt sedan återföreningen. Men vi vet också att det inte är hela sanningen", sade Angela Merkel vid ett tal på den tyska nationaldagen för en dryg månad sedan.
Förbundskanslern, som själv växte upp i DDR, konstaterade sedan att en majoritet av de före detta östtyskarna upplever sig som mindervärdiga.
"De känner sig som andra klassens medborgare. Dessutom anser mindre än 40 procent av östtyskarna att återföreningen var lyckad. Bland människor under 40 är det enbart runt 20 procent som tycker det", sade Merkel och ägnade sedan en stor del åt talet åt de stora skillnaderna.
För skillnaderna är slående, även om man i ärlighetens namn måste vara tydlig med att kurvorna pekar åt rätt håll och gapen minskar. Ändå tror fyra av tio i den östra delen av landet att det kommer ta årtionden innan de kommer ikapp väst - om det överhuvudtaget går.
Så vad är det då som skiljer sig så mycket åt?
Det handlar om makt och om pengar.
Tittar man på den tyska eliten lyser de forna DDR-borna med sin frånvaro. Bortsett från Merkel själv finns det enbart en enda minister i regeringen med rötter i öst, familjeministern Franziska Giffey. Inte ett enda av de tyska storbolagen på börsindexet DAX-30 leds av någon från öst, och bland Tysklands 500 största företag är det enbart 16 stycken som har sitt huvudkontor i de östra delstaterna - och av dem är det flera vars chefer kommer från väst.
Inte ens universiteten styrs av före detta östtyskar. Landets samtliga högre lärosäten, alltså även de i öst, har en "Wessi" som högsta chef.
Likadant ser det ut i medierna. Chefredaktörer, kända journalistprofiler och näst intill samtliga som bevakar nationell politik växte upp i västra Tyskland. Något som fick nästan absurda konsekvenser när det invandringskritiska partiet Alternativ för Tyskland, AfD, började växa sig starkt i den östra halvan av landet i samband med den stora flyktingvågen 2015/16 och en chockad journalistkår skulle försöka förklara varför.
Det senaste året har därför både tysk tv och tidningar som Der Spiegel gjort en stor poäng av att de skickat "Ossis", som växt upp i öst, till regionen för fördjupande reportage.
30 år efter murens fall är arbetslösheten högre och pensioner lägre. De i öst tjänar 85 procent av vad de i väst gör, samtidigt som produktiviteten ligger på runt 80 procent av nivån i de gamla västtyska delstaterna.
Utvecklingen är egentligen inte så konstig. När DDR föll uppdagades en ekonomi i värre skick än den då västtyske förbundskanslern Helmut Kohls värsta mardrömmar. Återföreningen skulle gå snabbt och när det nya Tyskland plötsligt stod med många tusen statligt ägda DDR-bolag, som sysselsatte nära 80 procent av de i arbetsför ålder och med en produktivitet som låg hästlängder efter den i väst, blev lösningen ofta konkurs.
Resultatet blev att flera generationer östtyskar stod utan inte bara arbete, utan även relevanta yrkeskunskaper. Miljoner unga och välutbildade flyttade västerut (oftast kvinnor), samtidigt som västtyska bolag etablerade sig i öst. Kvar blev ett missnöje och en bitterhet som ännu inte försvunnit.
Här hittar vi också delar av förklaringen till att ett parti som AfD lockar 20-30 procent av väljarna i öst. "För varför ska den tyska regeringen hjälpa flyktingar från Syrien, när de inte hjälper oss", lyder ett vanligt argument bland de som stöder AfD. Intressant nog svarar 62 procent av partiets väljare att de ser sig som östtyskar i första hand och tyskar i andra.
Kanske försvinner skillnaderna mellan öst och väst trots allt så småningom. Nästa gång murens fall firar jämn födelsedag - 2029- har den varit borta lika länge som staten DDR existerade, 40 år.
Frågan är om det finns ett Tyskland då, eller fortfarande två?