Att vara gangster är att skylla ifrån sig hela tiden - MMA har övertagit boxningens roll som den stora arbetarklassporten. Svenska Reza "Mad Dog" Madadi stod på toppen av sin karriär när han för tre år sedan åkte fast för inblandning i den spektakulära plundringen av en väskbutik. Nu kommer dokumentärfilmen om hans liv.
Klockan 05:01 den 24 maj 2013 stannar en svart Audi A6 utanför Bottega Venetas butik på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Bottega Venetas diskreta handväskor, plånböcker och skor i skinn tillverkas för hand utanför Milano och är kända för sin kvalitet. Men framförallt för sitt pris. Den mest exklusiva väskan i butiken är av krokodilskinn och kostar strax över 300 000 kronor. På en film från från övervakningskamerorna kan man se hur tre män kliver ur den svarta bilen. De är maskerade och har huvorna uppdragna över huvudet. De forcerar det tjocka glaset i entrédörrarna med något som liknar en murbräcka och plundrar butiken. Efter tre minuter ger de sig av. 06:21 samma morgon grips MMA-stjärnan Reza Madadi utanför ett garage i Åkersberga.
- Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Dagen innan åkte jag och Alexander Gustafsson i limousine och fick bra betalt bara för att visa upp oss och slå på lite säckar. Jag åt lammsadel till middag på fin krog. En modebutik ville sponsra mig med dyra kläder, men jag tackade nej. Nästa dag åker jag snutbil i handbojor. Äter kall soppa inlåst i cell på Kronoberghäktet. Brallorna jag fick av fångvården var storlek XXL. Det fanns inga andra, sa de. Jag var tvungen att hålla upp dem med handen för att inte tappa dem när jag reste mig.
Det har gått tre år sedan den ödesdigra sommaren 2013. Vi sitter på ett fik i närheten av Allstars Training Center i Vasastan, gymmet där Reza Madadi tränar varje förmiddag. Hans hållning är rak, håret vältrimmat, solglasögonen feta och han går med lätta, studsande steg. Leendet är smittsamt men ögonen tillhör en gammal man.
Namn: Reza "Mad Dog" Madadi
Ålder: 38 år.
Vikt: 74 kilo.
Yrke: MMA-proffs och personlig tränare.
Familj: Fru och två söner.
Aktuell med: Dokumentärfilmen "Mad Dog - from chaos to comeback" med biopremiär den 7 oktober. Matchen mot Marc Diakiese den 8 oktober visas på Viaplay.
Historien bakom hans alias: "Morsan brukade alltid kalla mig för den sårade hunden. Jag kom alltid hem med blåtira eller jack i pannan för att jag hade ramlat eller slagits. Senare i livet blev det "Mad dog", den arga hunden istället. "
Om du skulle träffa dig själv på en fest: "Jag skulle förstås bli djupt fascinerad och lite förälskad. "
Läser: "Deckare. Gillade Stieg Larsson-böckerna. "
Förebild: "Den store Muhammed Ali. "
Händelsen vid Stureplan skapade förvirring i kampsportsvärlden. Reza Madadi stod på toppen av sin karriär. Många fans kände sig lurade och var besvikna. Vissa kanske tyckte att ett gangsterrykte inte nödvändigtvis behöver innebära en belastning för någon som kallar sig "Mad Dog" och livnär sig på organiserade slagsmål. De glömde att det bakom aliaset gömmer sig en elitidrottsman som vigt sitt liv åt träning. Fem år gammal började Reza Madadi brottas i den lokala klubben i Teheran där han växte upp. Som 12-åring kom han som flykting till miljonprogrammet Gottsunda utanför Uppsala.
- Jag började brottas i Uppsala Atletklubb. Varje dag drog jag till hallen efter skolan. Kom hem vid nio på kvällen utan att ha ätit. Jag hade inte råd. Men jag älskade sporten så mycket så det gjorde inget att jag var hungrig.
Han blev snart en av de skickligaste fristilsbrottarna i landet. När han var 26 år hade Reza Madadi vunnit allt som går att vinna på en brottningsmatta i Sverige och testade Mixed Martial Arts MMA för första gången. Han fastnade omedelbart för den intensiva kampsporten där i princip allt är tillåtet utom att bitas, sparka i skrev och borra in fingrarna i ögonen på motståndaren. I november 2011 undertecknade han ett kontrakt med Ultimate Fighting Championship UFC, den största professionella organisationen med de högst rankade MMA-utövarna i världen. I sin första match besegrade han kubanen Yoislandy Izquierdo inför ett kokande Globen.
Den 16 augusti 2013, föll ett regn över Stockholm. Reza Madadi dömdes, mot sitt nekande, till grov stöld och fängelse i ett år och 6 månader. Alla de tiotusentals timmar han tillbringat i gymmet. All mjölksyra. Alla grepp, alla rullningar, alla fall och låsningar. Alla de hårda svettiga skallar som krossat brosket i hans öron och förvandlat dem till blomkål. Allt var bortslösat. UFC rev kontraktet. Sponsorerna hoppade av. Förbundet stängde av honom. Rubrikerna i tidningarnas sportbilagor var svarta. I kommentarsfält och internetforum var tonen fientlig och ibland öppet rasistisk. Reza Madadis rykte som idrottsman var förstört. När han satte sig ner på den smala sängen i sin cell på Asptunaanstalten i Norsborg och begravde sitt ansikte i händerna var han en människospillra.
- Vissa säger att självmord är en utväg bara för de svaga. Men det är inte en fråga om att vara stark eller svag. Man kommer till en punkt där det inte finns något kvar att rädda. Jag var där. Jag hade förlorat allt. Jag kunde inte se en annan människa i ögonen utan att känna skam. Jag kände mig bara äcklig och keff.
Den havererade proffskarriären var inte det värsta. I Fruängen på andra sidan stan väntade hans hustru Kate parets första barn. Reza Madadi missade graviditeten men fick permis för att vara med vid förlossningen. Känslorna det innebar att lämna ett nyfött barn och återvända till anstalten kan han knappt prata om. Men det var drömmen om ett stillsamt familjeliv som höll honom på benen. Han började träna hårdare än någonsin. Efter att han överklagat domen till hovrätten skärptes straffet ytterligare: ett år och nio månader. I dokumentärfilmen "Mad Dog - from chaos to comeback" gör han för första gången vissa medgivanden. Men han hävdar fortfarande att han aldrig befann sig i butiken. Brottet han borde ha dömts för var häleri. Planen var att köpa stöldgods. Reza Madadi är trött på att svara på frågor om brottet, och spänner ögonen i mig när jag tar upp ämnet.
- Vad ska jag säga? Det var det mest korkade jag gjort. Kunde jag spola tillbaka tiden skulle jag göra det.
Han vill hellre prata om den kommande matchen mot den unge obesegrade britten Marc Diakiese i Manchester. Men jag har svårt att släppa det här med handväskorna. Helt enkelt för att så många berättelser i vår kultur - från filmer som "Gudfadern" till smöriga poplåtar - handlar om just det där vägskälet. Om beslutet som visar sig bli livsavgörande och omöjligt att ångra i efterhand. Nu råkar det ju vara så att vardagen ytterst sällan är lika storslagen och dramatiskt som i en film av Coppola. Oftast räcker det med en plastig hitlåt av Max Martin för att sammanfatta våra personliga fiaskon: "Ooops, I did it again".
- Det står i Koranen, Bibeln och alla andra heliga skrifter: Du tar inte saker som inte är dina. En gangster är ingen hjälte. Att vara gangster är världens lättaste, det är bara att skylla ifrån sig hela tiden. Min hjälte är den där farsan jag såg på utflykten i helgen. Han som satt och fikade med sina tre ungar. Vanlig kille bara. I skjorta och glasögon och sådär. Jag hade full cirkus med min yngsta i Babybjörn och han satt där alldeles lugn med sina tre och hade värsta tålamodet. Jag sa till honom: Mitt mål är att en dag bli som du!
Ett gäng tonårskillar står i en klunga utanför kaféet och kollar åt vårt håll. MMA brukar kallas världens snabbast växande sport. I USA kan värdet av sponsorintäkter och tv-rättigheter mäta sig med den professionella golfens eller tennisens. Enligt många bedömare har MMA övertagit boxningens roll som den stora arbetarklassporten. Mad Dog är en stor profil i den här världen. Tillslut vågar sig grabbarna fram. De vill ta en selfie och önska lycka till.
Om någon i gänget hamnar snett någon gång. Gör någon dum grej som han kanske ångrar. Vilket råd skulle du ge den killen?
- Alltså, jag kan se på en snubbes gångstil ifall han kommer hamna i trubbel. Allt jag kan säga är: Se på mig. Jag h