Ayman har fått 13 månader av fred jag måste skynda mig - Vad hinner man på ett drygt år? Syriern Ayman Alhameed delar sin historia - krig, flykt, asyl - med drygt 160 000 andra. Hårdare asylregler resulterade i 13 månaders tillfälligt uppehållstillstånd.
SvD:s Malin Hoelstad och Erica Treijs dokumenterar Aymans år i fred.
Det slitna konferenshotellet söder om stan är Stockholms största asylboende. Här har också Ayman Alhameed, 19, sitt temporära hem - en säng i ett rum han delar med tre andra unga killar med liknande bakgrund. Krig, hot om militärtjänst, drömmar om ett bättre liv, flykt och väntan.
På det lilla stenbelagda torget utanför entrén ligger cigarettröken tung. Den sällsynta svenska värmeböljan välkomnas i t-shirts och kepsar med skärmen vänd framåt, som skydd mot solen. De flesta här har dagarna fulla. Av väntan. På uppehållstillstånd eller ett annat boende för dem som fått besked att de får stanna. Längtanväntan.
Ayman Alhameed tänder en cigarett, huttrar fast sommaren strålar osvenskt och solen tycks okuvlig.
- Jag tycker om Sverige, men inte Syrien. För jag gillar inte bomber.
Han vill säga så mycket mer och mina frågor är många, men språket står mellan oss. Ogenomträngligt och som en outsinlig källa till missförstånd. Som i går kväll när han försökte förklara att det surrade så hemskt. Som flygplan. Personalen trodde han led av posttraumatisk stress efter bombanfallen i hemstaden Raqqa, medan Ayman Alhameed hade fått in myggor på rummet och ville ha en flugsmälla.
Han skrattar, tänder ännu en i raden av cigaretter, vänder tillbaka kepsen till ursprungsläget.
- Men jag har fått uppehållstillstånd. Bara 13 månader. Jag har, vad heter det. . . ?
. . . bråttom?
- Ja, jag måste skynda mig. Gå i skolan, jobba. . .
Brådskan initierades egentligen vid en dramatisk presskonferens i slutet av november i fjol där statsminister Stefan Löfven och dåvarande vice statsminister Åsa Romson presenterade en lång rad förslag med syfte att minska antalet asylsökande till Sverige.
Det var en tårfylld politisk helomvändning, stick i stäv med talet om öppna hjärtan, som banade väg för beslutet som kom i juni i år - att den som bedöms vara flykting får ett uppehållstillstånd som gäller i tre år och den som bedöms vara alternativt skyddsbehövande får ett tillstånd för 13 månader.
Tillstånden kan förlängas och om personen dessutom kan hitta en försörjning så hägrar ett permanent uppehållstillstånd.
Den orättvisan är svår att bära för Ayman. Eller det är så han känner. Otur gällande vilket land han föddes i, eller i vilket fall att han växt upp i det som numera är IS-kontrollerat område, krig och nu detta: att han efter månader på flykt bara fick ett år, när andra fått tre, eller till och med permanenta uppehållstillstånd.
- Det är ett lotteri. Och så nya lagar hela tiden, säger han.
Ändringar i regelverk till det upplevt sämre är svåra att acceptera för de drabbade, i vilket fall när de är så nära sammanflätade med de egna förutsättningarna inför framtiden.
Samtidigt inser Ayman Alhameed att han också haft ett stort mått av tur, mitt i allt det unga okuvligt jagstarka som hör tonåren till. Andra kom inte ens fram.
SvD-läsare har mött Ayman tidigare. Då var han en av tusentals asylsökande som riskerade avvisning från Sverige eftersom han redan registrerats i ett annat EU-land. Det var i Passau mellan Tyskland och Österrike som Ayman Alhameed stoppades av tysk polis som tog hans fingeravtryck och fick honom att skriva på ett papper han inte förstod innebörden av.
Han vet ännu inte exakt vad det var han skrev på, men sedan dess har den så kallade Dublinförordningen mer eller mindre kollapsat och Ayman sitter nu på ett kafé i Farsta och berättar med hela kroppen och några få engelska och svenska ord att han försöker skapa sig ett liv i Sverige.
- Jag är inte lycklig. Men jag vill. Saknar mest mamma. Hon är allt för mig. När jag träffar henne glömmer jag allt som inte är bra.
Pappret, det där han skrev på, verkar varken ha gjort till eller ifrån. För också Ayman Alhameeds långa resa kom till sist till en ände. Farsta i Stockholms kommun.
- Det är ett asuylbo. . . ende, asylboende. Eller anläggningsboende.
Tanken är att Ayman Alhameed nu ska slussas vidare bort från det gamla hotellet, men det lär ta tid.
Tills dess gäller det att ta för sig. Hitta rätt. Ayman drömmer om att få gå på gymnasiet. Läsa naturvetenskapligt program för att så småningom kunna bli arkitekt. Hur det ska gå till är oklart. Som brukligt är det däremot några män på boendet som "vet" hur det ska gå till. Vem man ska vända sig till, vad man ska säga och sedan ska allt lösa sig. Men det är inte alltid så enkelt.
Det är som med tänderna. Bruna av för mycket kaffe och cigaretter. Att få i Sverige har sådana tänder var något av det första Ayman noterade. På tavlan i entrén till boendet sitter ett stort anslag på många språk, där bland annat Folktandvården erbjuder sina tjänster och förklarar eventuella kostnader.
Ändå berättar den ene efter den andre jag möter om hur de sökt akut och bara fått tänder utdragna. Så även Ayman. När jag frågar varför de inte tar reda på vilka möjligheter som finns innan det är för sent, skrattar han och slår ut med armarna.
- Kultur. Olika kultur.
Språk, skola, praktik, jobb, boende. Oklarheterna är många och omöjliga för Ayman Alhameed att klara ut just nu. Han upplever ett syrefattigt vakuum när han slussas mellan olika myndigheter och instanser, utan att få klarhet i hur framtiden kommer att se ut. Bråttom, bråttom, månaderna går. Han har bara 13.
Men det finns en ljuspunkt. Han har återförenats med sin sju år äldre bror Mazen. En vinterdag möttes de på nytt i Järvsö i Hälsingland där storebror hamnat. Nu är Mazen en av få lyckliga i samma situation som fått en egen lägenhet med tvåårskontrakt i Stockholm. Ayman bor kvar på förläggningen och vet efter ett år i Sverige ingenting om vad som väntar honom. Mer än att snart ska bröderna laga sin första middag tillsammans någonsin.
23 oktober 2015: Regeringen och Alliansen kommer överens om flera flyktingåtstramningar, bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och slopat bistånd vid lagakraftvunnet avslagsbslut.
24 november 2015: Regeringen presenterar ytterligare åtstramningar, bland annat slopad anhöriginvandring för alternativt skyddsbehövande.
21 juni 2016: Lagen röstas igenom i riksdagen. Centerpartiet och Vänsterpartiet röstar emot hela lagen. En liberal och fyra miljöpartister röstar nej.
20 juli 2016: Lagen träder i kraft. Den är tillfällig och kommer att upphöra om tre år med en så kallad kontrollstation 2018. Enligt de nya reglerna får personer med flyktingstatus uppehållstillstånd i tre år och alternativt skyddsbehövande i tretton månader. Den första kategorin får möjlighet till anhöriginvandring med försörjningskrav, medan den andra kategorin nekas familjeåterförening. Sedan 1984 har praxis varit att personer som beviljas asyl i Sverige får permanent uppehållstillstånd.