Betraktas som landsförrädare försöker fly igen - Vad händer med de barn och unga som utvisas till Afghanistan? Riskerna är stora, säger bedömare till SvD och de få studier som gjorts visar att nästan alla försöker fly igen. Sverige bidrar med pengar och starta eget-tips, men gör inga uppföljningar.
Många av familjerna till de afghanska barn som flytt till Sverige finns i Iran, där de lever som flyktingar. Men Iran släpper inte in återkommande flyktingar. De avvisas därför direkt till Afghanistan.
Linn Öst Nori på Stockholms asylbyrå berättar att många klienter aldrig satt sin fot i Afghanistan, eller var mycket små då de flydde därifrån med sin familj.
- Detta innebär att de utvisas till ett land de inte känner och där de inte känner någon. Många gånger är det inte heller säkert för dem att ta sig från flygplatsen i Kabul till den ort de ursprungligen härstammar ifrån. Migrationsverkets bedömning ser vi dessvärre ofta är bristfällig gällande säker resväg.
Så vad kommer att hända med dem?
- Ingen bryr sig om dem. De hittar ingenstans att bo, utan tvingas bo under broar bland missbrukare. Pengarna de får från Sverige betalas ut i omgångar efter flera månader, säger Omid Mahmoudi, ordförande i Ensamkommandes riksförbund.
Hur stor chans har de att överleva?
- De betraktas som landsförrädare som lämnat sitt land. Om de kommer klädda i svenska kläder misstänks de för att ha konverterat. De flesta försöker fly igen. Genom dessa utvisningar bidrar Sverige till en värld av ökad kriminalitet, säger Omid Mahmoudi som också lyfter fram risken att barnen ska tvingas bli självmordsbombare eller råka ut för pedofiler.
- Ett annat stort problem, speciellt för folkgruppen hazarer som lever under förtryck, är att dessa flyktingar nu för första gången fått uppleva mänskliga rättigheter i Sverige. De förstår att de har lika stort människovärde som en svensk. Nu kommer de att reagera på ett annat sätt när de kommer tillbaka till förtryck, vilket gör det ännu farligare för dem.
Hjälper Sverige de utvisade rent praktiskt?
- Vi kan erbjuda ett återetableringsstöd som hämtas ut på plats i Afghanistan på 3 000 euro. Vi kommer även att erbjuda ett paket för de som vill starta eget, säger Migrationsverkets verksamhetsexpert Kjell Terje Torvik.
Görs det någon uppföljning?
- Att följa upp hur det går för dem är ett dilemma. Det är svårt för att inte säga omöjligt för svenska staten att vända sig till afghanska staten för att se hur det gått med deras medborgare. Men vi är väldigt väl medvetna om den svåra situationen. De tvingas återvända till ett land som en del av dem inte ens har varit i.
Även internationellt har få uppföljningar gjorts. En engelsk forskare beskriver hur återvändande ungdomar ofta anses ha blivit "smittade" av västerlandets kultur.
För att klara sig behöver man ett bra kontaktnät och en familj som har det gott ställt. Studien visade att nästan alla försöker fly igen.
En australisk studie som följde 36 tvångsavvisade afghaner visade att två mördades efter hemkomsten, ytterligare sju försvann och befaras ha dödats.
Svenska Afghanistankommittén påpekar det orimliga i att återsända familjer, ensamkommande unga vuxna eller barn med svagt socialt nätverk i dagens Afghanistan, och anser att Sverige vid prövning av migrationsstatus och vid återsändande till Afghanistan bör vägledas av FN:s flyktingorgan UNHCR:s rekommendationer.
Omid Mahmoudi har i möte med riksdagsledamöter ställt som krav att åtminstone kvinnor, barn och hazarer ska slippa utvisas, hittills utan gehör.
NyhetsbyrånIrin berättar att program avsedda att hjälpa återvändande tidigare utsatts för korruption och misskötsel. Och enligt en Amnestyrapport har Afghanistan misslyckats med att tillhandahålla grundläggande levnadsstandard för internflyktingar. Istället fann Amnesty dem "på gränsen till överlevnad".
• Human Rights Watch, UNAMA med flera bedömer att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats, även situationen för hazarer och barn.
• En stor del av de ensamkommande flyktingbarnen till Sverige utgörs av hazarer.
• Afghanistan är Asien fattigaste land och världens 169:e fattigaste land av 187. Enligt Världsbanken har inkomstklyftorna ökat under de senast åren.
• Det finns cirka en miljon internflyktingar i landet, på grund av naturkatastrofer och väpnade konflikter. Sedan talibanregimens fall 2001 har befolkningsökningen varit stor med drygt 5,5 miljoner återvändande flyktingar från Pakistan och Iran.
• Samtidigt har den odlingsbara marken inte ökat. Detta gör det svårt att försörja sig på landsbygden. Återkommande torka på senare år gör det svårt att bedriva jordbruk. Därför flyttar både återvändare och landsbygdsbefolkning till städerna. Mellan 2001-2008 ökade befolkningen i Kabul från en miljon till 5,5 miljoner.
• Detinternationella biståndet till Afghanistan minskar, samtidigt som regeringen är svag. Kriminaliteten ökar, rättsäkerheten är mycket låg. Risken för våldsbrott bedöms vara hög.
• Bristen på mat och vatten, bostäder och arbete är stor. Omkring halva befolkningen tros leva på under 1 USD per dag. Över 40 procent av arbetskraften beräknas antingen vara arbetslös eller undersysselsatt. En tredjedel av befolkningen lever i så svår fattigdom att de inte klarar av att skaffa tillräckligt med mat. Ytterligare miljontals människor lever så nära fattigdomsgränsen att de riskerar att hamna i svår fattigdom.
• 40 procent av barnen under fem år är kroniskt undernärda (hälften är svårt undernärda) och över en tredjedel är underviktiga. Tre fjärdedelar lider av mineralbrist.
(Källor: Utrikesdepartementet, Svenska Afghanistankommittén, Världsbanken, FNs utvecklingsprograms (UNDP) Human Development Index. )