Bibi Andersson en av våra absolut största - Bibi Andersson var en världsartist, med särpräglad röst och rörelsespråk. Replikerna föds så naturligt på hennes läppar att man knappt uppfattar dem som teater.
Ibland tyckte man nog att Bibi Andersson var lite jobbig. Hon var otroligt energisk och vetgirig, hade åsikter om det mesta. Under en period vid skiftet mellan 1970- och 80-tal ingick vi båda i TV2-teaterns beredningsgrupp, jag som dramaturg och hon som representant för skådespelarna. Det var underförstått att dessa möten var interna och att man inte borde "läcka" vem som tyckte vad om vilka pjäser. Bibi Andersson hörde dock inte till dem som teg som muren. Men hon var också så charmig och vänlig - spontan och levande. Det var svårt att bli riktigt arg på henne.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Bibi Andersson var en världsartist och hade påbörjat sin lysande karriär i en reklamfilm för tvålen Bris. Regissören hette Ingmar Bergman. Han hade just brutit upp från ett förhållande med Harriet Andersson. När hon fick syn på Bibi i filmateljén, "söt som en karamell", insåg Harriet genast: "Jaha, där sitter nästa Andersson", berättar hon i boken "Harriet Andersson - samtal med Jan Lumholdt".
Och så blev det ju. Tiden med Bergman på Malmö Stadsteater var förstås spännande och utvecklande för den unga aktrisen. Men i sina memoarer berättar Bibi Andersson också om regissörens mindre trevliga sidor. Till exempel fick hon inte gå upp ur sängen på morgnarna förrän han hade gjort sig färdig för att gå till teatern. Och det kunde dröja flera timmar. Den store regissören behövde koncentrera sig…
1950-talet var en storhetstid, Bergmans produktivitet var enorm och Bibi skördade lagrar i filmer som "Smultronstället", "Det sjunde inseglet" och "Sommarnattens leende". Det tog slut med Bergman och så småningom gifte hon sig med regissören Kjell Grede och de fick en dotter.
Hennes tv-roller var lika oförglömliga som de rollgestalter hon spelade på teatern och på film. "Fröken Julie", i Keve Hjelms regi. Med en handhållen kamera lika skakigt närvarande som någonsin en Dogma-film. Serien "En dåres försvarstal" - också den baserad på Strindbergs text - med Gösta Ekman, i regi av dåvarande maken Kjell Grede. "Linje Lusta", i regi av Bo Widerberg, inspelad under en kaotisk tid när hon just skilt sig från Per Ahlmark.
Bibi Andersson engagerade sig också politiskt, som den intensiva person hon var. Hon initierade Artister för fred och engagerade sig i Open Road - Sarajevo. I dag hade hon sannolikt varit en frontfigur i metoo och åkt till Syrien för att hämta hem barn från flyktinglägren.
Skådespelaren Krister Henriksson levde en tid tillsammans med Bibi Andersson. De bodde i hennes stora hus på Lidingö, hon hade gott om pengar och var väldigt generös - hon hade ju gjort karriär i Hollywood. Haft en romans med Milos Forman. Arbetat med John Huston och Robert Altman.
"Jag minns en nyårsafton", berättar Krister Henriksson: "Hon skulle bjuda sina vänner och jag skulle bjuda mina. Jag skrev upp kollegor från Stadsteatern - varav flera var okända för Bibi - och hon listade bland annat Jimmy Carter, Shirley MacLaine och Bengt Dennis. Känner du alla de här människorna, undrade jag. Inte Jimmy Carter, svarade Bibi, men honom vill jag lära känna. Så då bjuder jag honom. Hon bara bestämde sig för att så skulle det bli. Jag beundrade hennes självförtroende. "
När Bibi Andersson hade lämnat teaterscenen flyttade hon till Nice och gifte sig med en fransk läkare, ett äktenskap som varade fram till hennes död den 14 april 2019.
Jag tänker på hennes rörelsespråk; så fullt av liv och värme. Och det grymma ödet som gjorde henne sängbunden efter en stroke, i tio oändliga år.
Jag hör hennes röst - klar, mjuk. Hennes skratt. En fri röst som trivs i en fri kropp. Replikerna föds så naturligt på hennes läppar att man knappt uppfattar dem som "teater". Adelsmärket för en stor skådespelare, en av våra absolut största.
Tf