Bup läkare De vi träffar har ofta haft det för jävligt - Enligt en norsk studie har över 80 procent av de unga ensamkommande varit med om hemska upplevelser som påverkar deras mentala hälsa. Kidnappning, beskjutning, våldtäkter, misshandel. . .
Förra året kom 35. 369 barn och ungdomar ensamma till Sverige.
- De vi träffar har ofta haft det för jävligt. Jag har många gånger svårt att förstå att de alls kan stå på benen, säger Carl-Magnus Forslund, läkare vid barn- och ungdomspsykiatrin i Malmö.
Barnen han möter där har ofta sömnbesvär. De har mardrömmar, är rädda för att somna och de vaknar med hjärtklappning och ångest. En del plågas av huvudvärk eller kroppsliga besvär orsakade av spänningar och oro.
- Sömnen är ett jätteproblem för många. Vi försöker ta reda på vad det bottnar i och behandlar det därefter, säger han.
Den långa väntetiden på att få sitt asylärende prövat är en stor stressfaktor. Många är helt ensamma, de har mist sina föräldrar eller vet inte var de är.
- Under bra omständigheter kan de få stöd av varandra, om de är på ett boende med bra matchning och personal. Men det kan vara det motsatta också med konflikter och bråk. Sådant smittar av sig negativt, precis som hos svenska ungdomar som hamnar i en negativ miljö. Men de här killarna är ofta stressade, känsligare och behöver därför mera stöd än vad de ibland får, säger Carl-Magnus Forslund.
Ensamkommande som har kontakt med sina föräldrar har ibland chans att klara sig bättre.
- Familjen är oftast det käraste man har. Det är en skyddsfaktor. Men händer det något med familjen går rullgardinen ner. Att inte höra av dem på två veckor kan utlösa ångest, säger Carl-Magnus Forslund, som då försöker ingjuta lite hopp.
Men det finns också ensamkommande barn som vill undvika kontakt med föräldrar som blivit kvar hemma. De blir bara ledsna efteråt.
- Det är ingen ovanlig reaktion. Inte sällan har familjen satsat allt de har för att skicka iväg sitt barn. Det är svårt för barnen att leva upp till förväntningarna, de känner skuld och vanmakt över att gå i skolan och inte göra någon nytta medan familjen lever i en sådan utsatt situation.
Men Carl-Magnus Forslund ser också positiva krafter hos de ensamkommande flyktingbarnen:
- Jag tänker att det är resursstarka ungdomar som har klarat sig igenom ofattbara händelser. De vill snabbt lära sig svenska och utbilda sig. De vill inte bli bloggare eller fotbollsproffs, de vill jobba i hemtjänsten eller bli mekaniker. De ska bli en del av vårt samhälle, och då måste vi göra vårt bästa för att hjälpa dem om de mår dåligt.