Dataspel som komplement till historieundervisningen - Det är med en klump i magen som jag med ett knapptryck lämnar en dikt av den persiske poeten Rumi vid barndomsvännens livlösa kropp. Sekunderna senare sparkar soldater in dörren och skärmen tonar till svart.
Jag har i spelens värld sörjt döende vänner säkert hundra gånger förut men oftast dödas de av blodtörstiga zombier eller invaderande utomjordingar. I dataspelet "1979 revolution" är det en soldats kula vid ett blodigt upplopp under den iranska revolutionen som tar kamratens liv.
Klumpen i magen är mer påtaglig den här gången. Inte för att inramningen är lika mästerligt regisserad som mastodontspelen med superbudget, utan för att berättelsen baseras på verkliga människors öden under ett högst verkligt historiskt skeende.
Det är inte så att historiska händelser inte får plats i dataspel, men de skildras i princip alltid genom handlingar där spelaren ska skjuta soldater i ansiktet eller hugga lemmar av odöda. Politiska konflikter, personliga dramer och relationer lyser ofta med sin frånvaro. Som tur är finns det undantag utöver det iranska revolutionsdramat.
Som jag minns det bestod historieundervisningen under mellan- och högstadiet på 90-talet av ungefär tio procent kungalängden, tio procent "övrigt" och åttio procent andra världskriget. En stor del av det jag vet om första världskriget lärde jag mig i vuxen ålder av spelet "Valiant hearts". Istället för att skjuta folk i ansiktet fick jag en inblick i den tidens människoöden, med en historielektion på köpet.
Under skolperioden fick jag flera nya klasskompisar, de flesta från forna Jugoslavien. Men vad visste jag om vad de som flytt från kriget hade gått igenom? Ingenting. "This war of mine" från 2014 handlar om dem som inte flydde, som blev kvar för att klara vardagen under belägringen av Sarajevo. Även om personerna i spelet är fiktiva kan spelarens inverkan på deras livsöden medelst handkontroll hjälpa till att ge en lite bättre förståelse för vad både 90-talets och dagens flyktingar gått igenom.
Det finns fler spel som på ett unikt sätt skildrar historiska skeenden. Ett spel från 2013 har tagit steget från hittepå till att vara en öresundsk pendlarsimulator. I "Papers, please" är spelaren en passkontrollant i en fiktiv öststat under kalla kriget som har till uppgift att bestämma vilka id-handlingar som är giltiga för att få passera gränsen. Kontrollanten gör bara sitt jobb, men besluten får allvarliga konsekvenser för dem som vill in i landet.
Med mycket små modifikationer skulle spelet kunna återge vardagen för en id-kontrollant på Kastrup.