De onda, de goda och tornen som föll. - Indianer och cowboys lekte jag som liten. Finns det barn idag som är fast i ett nostalgiskt vilda västern? Vem är deras onda och goda? En solig söndag i oktober 2001 vid en fjord på det norska Vestlandet var det ubåtskrig småpojkarna lekte.
Skurken hette bin Ladin.
Världen hade precis förändrats.
På söndag har det gått 15 år sedan terrorattackerna mot USA:s hjärta, dagen då World Trade Centers torn föll och föll och föll i tv-rutan. bin-Ladin är död och al-Qaida överröstas av mördarsekten IS. Men i Väst känns fortfarande efterskalv.
President George W Bush förklarade raskt krig mot terrorismen. Andra talade om civilisationernas kamp. Religiösa fanatiker började påverka dagordningen och högteknologisk militär stod maktlös inför den som villigt offrar sitt liv. Som talibanerna säger:
"Ni har klockorna, vi har tiden. "
Där tvillingtornen stod på södra Manhattan finns idag en plats att minnas de nästan 3 000 människor som dog. Ur askan steg en ny världsordning - eller oordning. Kaos.
Krigen i Afghanistan och Irak, utomrättsliga gripanden, Guantánamo och tortyr har fläckat västvärldens sköld. Den arabiska våren och påföljande kaos i Mellanöstern beredde väg för IS. Islamofobin bredde ut sig - i den nya polariseringen var de onda skäggiga och primitiva. Terrorbekämpning togs som svepskäl för att ge sig på muslimska minoriteter i flera länder.
"Vi och dom" dammades av - lagom till flyktingkrisen.
Attackerna den 11 september 2001 satte punkt för den hoppfulla utveckling som började med Murens fall hösten 1989, då Europas sår började helas och den liberala demokratin tycktes ha segrat, en gång för alla. The End of History blev The Beginning of Another Story, en historia som definieras av terrorism, från al-Qaida till Boko Haram och IS, men också av växande populism och nationalism.
Utöver vänster och höger i politiken behövde statsvetarna det värderingsraster som kallas GAL-TAN för att beskriva polariseringen: grönt, alternativt och liberalt mot traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt - det senare delvis som en följd av globalisering, främlingsfientlighet och terrorhot. Dörren mot världen stängs.
Den amerikanska historikern Anne Applebaum skrev redan i våras i Washington Post om "slutet på Väst" med hot som Donald Trump, Marine Le Pen och Vladimir Putin: "Vi står två eller tre dåliga val ifrån slutet på Nato, slutet på EU och kanske slutet på den liberala världen som vi känner den. "
Och då hade britterna ännu inte röstat för Brexit.
Applebaum talar om "vitt stamtänkande" där identitet slår plånboksfrågor. När nostalginationalismen väljer Kreml före Bryssel är den också en säkerhetsrisk. Det pågår ett krig mitt i Europa, det var helt otippat för femton år sedan.
Nu behövs EU. Nato kanöka säkerheten - men bara EU kan trygga freden.
Men britterna spelade hasard med unionen, det är åter upp till förbundskansler Angela Merkel att rädda den. Som den estniska presidenten Toomas Hendrik Ilves formulerade det efter omröstningen i somras: den som vill tala med "Europa" idag måste ringa Merkel. Hon har hållit ihop EU genom kriserna och stått upp för anständighet, "wir schaffen das". Men också hennes bas skakar nu, efter att högerpopulistiska och euroskeptiska Alternativ för Tyskland triumferade i förra helgens val och blev näststörsta parti.
Ytterligare en spricka i EU. Ytterligare ett styrkebesked från dem som vill splittra unionen. Ytterligare ett hot mot den fred EU skapades för att bygga.
Vad gör terrorismen med oss? I Norge blev svaret på Anders Behring Breiviks massaker att hat ska mötas med kärlek. Kanske det, men framför allt med beslutsamhet mot terroristerna och omtanke om den liberala demokratin och det öppna samhället.
Breivik sitter av sitt straff på högsäkerhetsfängelset i Skien och får skicka brev till medierna och klaga över förhållandena. Han behandlas med en respekt som han inte visat själv - inte så mycket för hans skull som för andras. Bara så går det att visa att rättsstaten är överlägsen dem som vill förgöra den.
När bomberna exploderade i Londons kollektivtrafik i juli 2005 tvingades britterna än en gång visa a stiff upper lip. Det kan inte ha varit lätt att gå ner i tunnelbanan när trafiken satte igång igen, men helt nödvändigt. Annars går det inte att ha en vardag i storstaden och då har terroristerna redan vunnit.
Femton år senare vet vi att "9/11" inte bara hände där och då. Terroristerna har slagit till i Madrid, Bali, London, Paris, Istanbul, Bryssel, Boston … Och i en rad muslimska länder. Nya platser fogas till listan. Det händer igen och igen, människor dödas och lemlästas och skräms.
Efter varje attentat visar de överlevande mod och beslutsamhet. Finner sig i att visa upp tandkrämen i säkerhetskontrollen, men fortsätter flyga. Står ut med fler väktare och övervakningskameror, men fortsätter att pendla och resa och träffas och dricka vin och njuta av musik. Sörjer de döda, men fortsätter leva.
Själv funderar jag över vilka som är de onda och de goda i barnens lekar i morgon.