Det barkar. Men vart? - Sex av tio svenskar anser att Sverige är på väg åt fel håll, enligt en opinionsmätning i veckan av Inizio för Aftonbladets räkning.
Endast två av tio tycker Sverige är på rätt väg. Två av tio vet inte vad de ska tro.
Värt att notera är att ungomen - här avgränsat som de under 30 - är något mer pessimistiska än genomsnittet. Endast 14 procent anser att Sverige är på rätt väg. Det om något borde stämma till eftertanke.
Pessimister och optimister har under ett par års tid brottats om verklighetsbeskrivningen och problemformuleringsprivilegiet. Håller Sverige på att gå sönder? Världen?
Nog finns det oroande tecken.
Klimathot. EU-kris. Flyktingkris. Krig och kaos i stora delar av Mellanöstern.
På hemmaplan mördar unga män varandra i gängkrig. Polis och annan blåljuspersonal - representanter för det omgivande samhället - angrips med sten, till och med brandbomber. Bilar brinner.
Skolkris. Vårdkris. Försvarskris.
Så vart barkar det? Mot världsfred eller mot världskrig? Det vill Isak Svensson reda ut i sitt bidrag till Riksbankens Jubileumsfonds årsbok, som har temat och titeln Krig Fred.
Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, har läst om kognitionsforskaren Steven Pinkers inflytelserika bok The better angels of our nature från 2011.
Pinkers budskap, övertygande underbyggt med mängder av statistik, är kort och förenklat att människan aldrig levt i en mindre krigisk och våldsam tid.
Att många inte vill köpa budskapet förklaras av Pinker själv med att eländesskildringar engagerar - goda nyheter är inga nyheter. Och av att acceptansen för våld minskar snabbare än våldet minskar.
Svenssons ärende är att se om Pinkers teser, så här fem år efteråt, fortfarande håller streck. Och svaret är ja. Om än med vissa reservationer.
Med 100 000 döda i väpnade konflikter var 2014 det dödligaste året sedan kalla krigets slut. Antalet väpnade konflikter var det högsta sedan 1999: 40 stycken.
Att flera av dagens konflikter, som de i Mellanöstern, utkämpas på tröskeln till Europa, tror Svensson bidrar till de dystra stämningarna. Det har han med all sannolikhet rätt i.
Några av de historiska krafter som enligt Pinker förklarar att världen blivit fredligare är framväxten av nationalstater, som ersatte klanvälde, och förändringen av "den militariserade maskulinitetsnormen".
Svensson ser framför allt två saker som har förändrats sedan Pinkers bok gavs ut. Rysslands agerande under president Vladimir Putin och jihadistkonflikternas framväxt.
Med kriget i Ukraina och ockupationen av Krim visade den ryske presidenten Vladimir Putin att gränser mellan stater inte är något heligt. Och Putins machoimage är väl i sig ett av många exempel på att en militariserad maskulinitetsnorm är högst levande i Ryssland.
Det Svensson kallar "jihadistkonflikter", väpnade konflikter med "rebellgrupper som använder islamistisk retorik", har ökat i antal. Även här utmanas nationalstater - som ska ersättas av ett kalifat. Och jihadisternas krigarideal är väl om något ett exempel på en militariserad maskulinitetsnorm.
"Statens försvagade roll och hedersnormen är kanske de två främsta faktorerna bakom utebliven fredsutveckling", skriver Svensson.
En poäng med Pinkers teori är att de krafter som fört världen i en fredligare riktning - liksom motkrafterna - återfinns på alla plan.
När kriminella gäng bestående av våldsamma unga män försöker ta makt och geografisk kontroll över stadsdelar och skapa enklaver i våra städer, när de utmanar staten, dess representanter och lagar, är det en spegling av tendenser på global nivå.
Har den majoritet som bedömer att Sverige är på väg åt fel håll fog för sin oro eller är de bara vilseledda?
Förra året miste 103 människor livet genom dödligt våld, det vill säga mord och dråp. Jämfört med året innan var det en ökning med 26 procent. Polisen i Stockholm utreder för närvarande 45 mord och 70 mordförsök. "Vi har aldrig upplevt något liknande", säger en polischef.
"Vi ska vara medvetna om att antalet bilbränder halverats sedan 2009", påpekade justitieminister Morgan Johansson (S) i början av augusti.
Drygt en månad senare visar Räddningstjänsten Syds statistik att de redan ryckt ut på lika många bilbränder som rekordåret 2009.
Det är dumt och kontraproduktivt att vifta bort utvecklingen här och nu bara för att den inte stämmer med långsiktiga trender mot minskande våld. Speciellt som dessa trender, som Isak Svensson avslutningsvis påpekar, inte kan tas för givna för all framtid.