Diversearbetare som samordnare - Förra Röda korset-chefen Anna Carlstedt ska axla uppdraget som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism i januari, enligt källor till TV4 (28/11). Carlstedt är doktor i franska, har skrivit populärvetenskapliga böcker om bland annat julmust och har gedigen erfarenhet från Folkrörelsesverige. Det är ett oväntat val av regeringen att utse denna "diversearbetare inom forskning och civilsamhälle" (som Carlstedt sympatiskt presenterar sig själv på sin blogg) till frontfigur mot extremism.
Carlstedts erfarenheter av arbete mot extremism är att hon under ett och ett halvt års tid ledde Röda korset, som driver stödtelefonen för anhöriga till extremister. Svenska Dagbladet har flera gånger rapporterat om att den som ringer stödtelefonen (under telefontid, nota bene) kopplas till telefonsvararen. Dessutom har Röda korsets personal uttryckt att de varken anser sig behöva några kunskaper om extremism eller att stödlinjen har något preventivt syfte. Det är därför svårt att se att erfarenheten från Röda korset skulle vara någon större merit.
Sverige skulle dock bli ett bättre land om vi omfamnade en lärandekultur, där den som begått ett misstag får en andra chans genom att dra lärdomar av det som gick fel. Anna Carlstedt kan bli en utmärkt samordnare mot extremism, om hon är villig att göra upp med undfallenheten. En föreningsmänniska med bakgrund i nykterhetsrörelsen, som ägnat tusentals timmar åt att möta alla möjliga människor på flyktingboenden, fritidsgårdar och i Folkets hus skulle kunna bygga upp tillit till samordnarens arbete. Eftersom själva arbetet mot extremism ska utföras på lokal nivå - av kommunanställda, socialarbetare och civilsamhällets organisationer - är sådan kompetens centralt.
Framgång förutsätter att Carlstedt talar klarspråk. I alla intervjuer jag läst beskriver hon extremister som "vänster och höger, alla religioner". Förtroendet lär utebli om Carlstedt framhärdar i att inte nämna jihadism vid namn.