En ledare måste ges chans att växa in i rollen - Många har glömt att även Carl Bildt fick hård kritik i början av sin tid som partiledare. Att Moderaterna nu tvingas ägna sig åt personfrågor istället för politik bådar inte gott, skriver tidigare partisekreteraren Lars Tobisson.
Vad som nu pågår inom Moderaterna är ren självförstöring.
Visst inser jag att dåliga opinionssiffror kan skapa rädsla för att förlora mandat och position. Men vad har man trott sig vinna med att tvinga fram ett byte av partiledare mindre än ett år före nästa val?
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När jag tillfrågats om min syn på Anna Kinberg Batra som partiledare, har jag återgett vad jag sade som "kvarsittande" förste vice ordförande i partiet vid Carl Bildts tillträde efter Ulf Adelsohn 1986. Många har glömt att Carl i början fick kritik, näst intill mobbades, för att vara brådmogen, bortkommen, felfriserad med mera. Mitt svar var då som nu: "Det går nog bra i längden. Förutsatt att han/hon får den längden. "
Det fick nu inte Anna Kinberg Batra. De krafter som ett modernt mediedrev förmår utveckla blev för starka. Därmed tvingas partiet ägna sig åt personfrågor de närmaste månaderna i stället för att ta upp kampen om regeringsmakten inför valet 2018.
Som partirevolt är avsättningen av den enhälligt valda och omvalda partiordföranden Anna Kinberg Batra märklig såtillvida som ingen kritiker har fört fram något alternativ vad gäller vare sig program eller person. Vad som möjligen kan sägas förena opponenterna är ett krav på ökad klarhet.
Vad är det då, i en gammal mans ögon, som gått snett i Moderaterna?
När jag var partisekreterare åt Gösta Bohman på 1970-talet, stod partiet för begrepp som konsekvens och kontinuitet. Trovärdighet och pålitlighet tillmättes avgörande betydelse. Vi såg det också som vår uppgift att hålla rent på högerkanten, vilket bestämde vår position relativt de andra riksdagspartierna.
Fredrik Reinfeldt uträttade stordåd, när han först förde Alliansen till valseger 2006 och sedan genomdrev reformer i liberal anda under de följande åren. Han öppnade åt vänster genom att från motståndarna överta argument och ståndpunkter i känsliga frågor. Med begreppet "Nya Moderaterna" antydde han att företrädarna varit förstockade reaktionärer, som inte förstått att anpassa sig till en ny tid.
Ett problem med triangulering, som denna taktik kallas, är att man inte hur länge som helst kan leva på att förneka sin egen politik. Mest tydligt blev detta inom arbetsrätten och i bostadspolitiken. För att inte utmana facket och hyresgäströrelsen förklarade man sig nöjd och fann till och med fördelar med sakernas tillstånd.
Följ SvD:s bevakning av dramatiken inom Moderaterna
Förre finansministern Anders Borg har senare medgett att detta var ett misstag. När de första liberaliseringarna var genomförda, kom man inte vidare. Resultatet ser vi idag i svårigheterna att ordna arbete och bostad åt ungdomar och invandrare, områden där insiders har företräde.
Beträffande invandrings- och flyktingpolitiken får vi nu erkänna att alla i riksdagen invalda partier hade fel - till priset av en tvåsiffrig väljarandel för Sverigedemokraterna och åtföljande komplikationer i regeringsfrågan. Att Sverige skulle stå öppet för all världens förföljda och fattiga var en vacker tanke. När den konfronterades med verkligheten, stod det klart att det inte räckte med öppna hjärtan. Väljarreaktionen var tydlig och den nya partiledningen fick ompröva den gamla regeringslinjen i restriktiv riktning.
Inte heller i övrigt bäddade Reinfeldt särskilt mjukt för efterträdaren. Han avgick redan på valnatten med omedelbar verkan inte bara som statsminister utan också som partiledare, trots att det i det uppkomna läget fanns öppningar, som endast en politiskt potent person kunde hantera. När inte heller de båda vice ordförandena avhördes, hamnade ansvaret hos Anna Kinberg Batra som riksdagsgruppens ledare.
För ett ledarlöst parti blev den olycksaliga Decemberöverenskommelsen närmast ofrånkomlig. Vald till partiledare fick Kinberg Batra sedan ta sig ur denna obekväma sits, samtidigt som kvardröjande inslag av triangulering tonades ned genom ett närmande till traditionella moderata ståndpunkter. Invandrings- och integrationspolitiken stramades upp, fribrevet för facket och bostadsmaffian återkallades, och Sverigedemokraternas existens erkändes som en realitet.
Dessa omprövningar var nödvändiga, men ibland blev svängarna så tvära att de togs som tecken på att den moderata politiken var ombytlig och motsägelsefull. Den raka linjen från tidigare - konsekvens och kontinuitet - har varit svår att urskilja.
Nu stundar en svår tid för Moderaterna. Mycket av det förtroende som byggts upp under åren har gått förlorat.
Vi måste ta tillvara den grundläggande enighet som finns om politiken. Men vi skall vara medvetna om att det krävs ett långsiktigt arbete för att återställa Moderaterna som ledande borgerligt parti. Det förutsätter också att alla moderater lojalt sluter upp bakom den nya partiledning som skall väljas.
före detta partisekreterare och förste vice partiledare för Moderaterna