En tidig julklapp för demokrater - Kan man montera ner sitt lands demokratiska styrelseskick medan man utmålar EU som ett Sovjet - och ändå fortsätta få inbjudningar och bidrag från samma EU? Kan Bryssel ta hur mycket skit som helst?
Fram till onsdagen den 20 december var svaren på de frågorna: ja och ja. Men nu, som en tidig julklapp för Europas alla demokrater, anas en mindre svajig ryggrad. Lissabonfördragets artikel sju, kallad "atombomben" i EU:s regelverk, ska aktiveras. Ett historiskt beslut av en union som under hårt tryck från omvärlden hittills har prioriterat klubbkänsla framför ideal.
Med artikel sju aktiveras hoppet om ett EU som inte längre kommer att tolerera medlemsstater som använder EU:s medel för att skrota rättigheter som är unionens grund. Trots flera varningar har Polens nationalistiska regering - allt mer auktoritär, allt mer xenofobisk - de senaste två åren antagit tretton nya lagar som har gett det styrande partiet Lag och rättvisa, PIS, kontroll över rättsväsendet. Senast i fredags beslutade den polska senaten att ge politiken möjlighet att tillsätta domare.
EU-kommissionen hänvisar bland annat till kritik från Europarådets Venedigkommission, som jämför det polska systemet med det gamla Sovjetsystemet. En anklagelse som nu alltså går i båda riktningarna - och inte talar för något förestående töväder. Regeringspartiets PiS taleskvinna Beata Mazurek började på onsdagen, närmast reflexmässigt, yra om hotet från muslimska flyktingar. Partiet kommer nu sannolikt intensifiera en retorik som framställer Polen som det ständiga offret för omvärldens förtryck.
För EU är det väsentliga att man nu backar upp orden med åtgärder, bland dessa ingår att Polens EU-bidrag villkoras och att indragen rösträtt finns kvar som ett alternativ. Polen har själva gjort sig till ett prejudikat. Nästa land i behov av en tillnyktring - Ungern (som sagt sig vara redo att lägga in sitt veto mot en indragen polsk rösträtt) följer noga vad som sker. Ett EU som misslyckas nu, som återigen splittras utefter olika egenintressen, är en union som kanske tvingas inse att man behöver bli färre medlemmar, inte fler.