Europa kan åter bli USAs främsta allierade - Under Joe Biden kommer USA säkert att reparera relationerna med Nato och EU. Men kraven på exempelvis ökade försvarsutgifter kommer inte att försvinna, skriver tidigare ambassadörerna Mats Bergquist och Nils Daag.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
USA:s allierade och vänner andas ut. Trots att Donald Trump under valkampanjen signalerat att man på alla sätt skulle försöka behålla makten och vägrat utfästa sig att acceptera valresultatet, står Joseph Biden Jr nu som segrare. Även i mer "normala" fall innebär ett skifte i Vita huset tydliga skillnader i substans och stil. Efter fyra år med Donald Trump kan vi nog förvänta oss en tidig utrikespolitisk "offensiv" för att inför omvärlden markera brottet med presidentens "America first"-filosofi. Bristande amerikanskt engagemang leder till att andra länder som Kina flyttar fram positionerna eller till global anarki, framhåller företrädare för Biden. Hur mycket som kan åstadkommas beror på kongressen och den allmänna opinionen som blivit än mera skeptisk mot utlandsengagemang.
Få kan matcha Bidens politiska erfarenhet. Han valdes in i senaten för Delaware 1972, bara 29 år gammal. När han blev Obamas vicepresidentkandidat 2008 anfördes hans utrikespolitiska engagemang som en stor tillgång. Han satt då för andra gången ordförande i senatens utrikesutskott.
Men den första tiden kommer fokus säkert att ligga på inrikespolitiken. Det amerikanska samhället och det politiska systemet står inför stora utmaningar: polarisering, rasism, ekonomisk ojämlikhet, ett dyrt och ineffektivt sjukvårdssystem med mera. Maktdelningen i Montesquieus anda har snarast lett till handlingsförlamning. Har Biden kraft att hantera dessa fundamentala problem i ett läge där republikanerna sannolikt dessutom behåller makten över senaten?
Coronapandemin har hittills kostat nära en kvarts miljon amerikaner livet. En nationell strategi är en utmaning för det amerikanska federala systemet. Obamas sjukvårdsreform, den så kallade Obamacare, måste enligt Biden förstärkas. Tiotals miljoner har fortfarande inte tillgång till grundläggande sjukvård. En arbetslöshet på drygt 10 procent kommer att kräva omfattande och djärva ekonomiska stimulansåtgärder. Höjda skatter för de förmögna för att finansiera "gröna jobb" kan bli aktuella.
Joe Biden kommer sannolikt lita åtskilligt på vicepresidenten Kamala Harris. Stor sak har naturligen gjorts av hennes identitet. Men lika intressant är att hon är en ganska typisk innevånare i Kalifornien beträffande synen på klimatfrågan, ekonomisk innovation och kulturell dynamik. Blicken är minst lika mycket riktad västerut mot Asien som mot Europa. Det kan särskilt noteras att Biden var Obamas representant när det gällde det nya tänkandet kring "tyngdpunkt Asien".
Amerikanska val avgörs sällan på utrikespolitiska grunder. Plånboksfrågorna dominerar även för supermaktens väljare. Bidens samhällssyn har påverkats av de personliga tragedier som drabbat honom. Men han är väl förankrad i det demokratiska partiets mittfåra, där internationellt samarbete och multilateralism är viktiga komponenter. Vi kommer säkert att få en rörelse i riktning mot det slags multilateralism som det demokratiska partiet traditionellt står för. Det handlar konkret om Iranavtalet, medlemskapet i WHO och WTO samt klimatavtalet. Starka band mellan det demokratiska partiet och fackföreningsrörelsen talar för fortsatt återhållsamhet inför en alltför långtgående frihandel. Däremot kommer man säkert att reparera relationerna med Nato och EU som lidit åtskillig skada under Donald Trump.
Diktatoriska och auktoritära regimer i Mellanöstern, Asien och Latinamerika kan förvänta sig en kärvare attityd. Men den största utmaningen är Kina. Spekulationerna om den amerikanska supermaktens nedgång och fall har pågått under hela efterkrigstiden. Beträffande Kina kan man dock ifrågasätta, om inte det totalitära politiska systemet och den statskontrollerade ekonomin trots allt på sikt kan bli ett hinder för ekonomisk expansion. Vid en direkt jämförelse ligger de bägge länderna visserligen jämsides med knappt 20 procent vardera av världsekonomin. Men den kvalitativa skillnaden består. USA har exempelvis ett stort försprång beträffande högspecialiserade produkter alltifrån flygplan till datachip. Amerikanska "high tech"-jättar är globala företag. Sist men inte minst, i en rankning av världens bästa universitet ligger det främsta kinesiska på 92:a plats. Hela femtio amerikanska utbildningsanstalter placerar sig före. Slutsatsen blir att ett maktskifte knappast är nära förestående.
Det allvarligaste hotet mot USA:s maktställning kommer inifrån. Kan det amerikanska samhället både ta sig an de mycket omfattande inhemska problemen och de globala utmaningarna? Kommer den traditionelle demokraten Biden lyckas bättre än den udda republikanen Trump? Kan Joe Biden likt sin store föregångare Franklin D Roosevelt övertyga amerikanerna och omvärlden att " you have nothing to fear but fear itself"?
Europa kan återta sin ställning som USA:s viktigaste allierade. Det finns, trots allt, en grundläggande intresse- och värdegemenskap. Samtidigt gäller det att vara medveten om och ta hänsyn till de betydande olikheterna. Det handlar inte minst om säkerhetspolitiken. Kraven på EU och de europeiska Nato-medlemsstaterna på ökade försvarsutgifter kommer inte att försvinna. Samtalstonen kommer dock bli en helt annan och mera normalt vänskaplig.
För Sveriges del gäller att vi under några år haft och kommer att ha centrala uppgifter i fyra internationella organisationer; FN:s säkerhetsråd (2017-2018), ordförande i IAEA, ordförande i OSSE samt slutligen ordförande i EU 2023. Vi bör utnyttja erfarenheterna och kontakterna från dessa organisationer till att underbygga Bidenadministrationens inriktning att hantera de globala problemen i multilaterala fora. Tillsammans med våra grannländer bör vi också sätta fokus på säkerhetsläget i norra Europa. När Biden besökte Sverige som vicepresident i augusti 2016 stod, förutom säkerhetsfrågorna, bland annat flyktingfrågan, mänskliga rättigheter och gasledningen Nordstream 2 på agendan.
Mats Bergquist
tidigare ambassadör, ledamot av Krigsvetenskapsakademin
Nils Daag
tidigare ambassadör, ledamot av Krigsvetenskapsakademin