Extern chock förflyttar valrörelsen till förorten - Partierna möter en ny svensk väljare och valrörelsen 2018 kommer inte att likna någon tidigare. Och den kommer att kretsa kring människor och platser med svagt politiskt deltagande.
Svenska väljare är inga ombytliga vildhjärnor, snarare lite tråkiga och i bland går valrörelserna i repris.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Vård, skola, omsorg" är alltid viktiga för väljarna. Komplettera med "ansvar för statsfinanserna" och jobbfrågan. Krydda med höger- och vänsterspöket. Lägg till "regeringsdugligheten" och "landets ekonomi". Ja, då har vi väl fått med det mesta?
Men valrörelsen blir annorlunda 2018, och det beror på att väljarna faktiskt har förändrats sedan det senaste valet.
En sorts extern chock ligger bakom den mest dramatiska förändringen. Sedan antalet asylsökande i Sverige nått toppnivåer under hösten 2015 sköt migrationsfrågan i höjden i mätningar av hur väljarna värderar politiska frågor.
Invandring hade aldrig toppat listorna förut, men den gjorde det nu och även om frågan har förlorat något i vikt sedan dess så ser den ut att bli viktigare 2018 än i någon annan valrörelse, som någon kan minnas.
Den fråga som i bland kallas lag och ordning, och i bland brott och straff, har gjort en liknande karriär under mandatperioden. Den ligger nu nära topp-tre i många mätningar och det är också en klart högre position än normalt.
Vi behöver inte leva i ovisshet kring hur det här påverkar partierna. Svensk migrationspolitik har stramats åt och partierna tävlar om att föreslå mer pengar till polisen, och nya straffskärpningar.
Scenförändringen ser ut som en anpassning till en politisk skala som nu anses konkurrera med den gamla höger-vänsterskalan. En mer moralisk, eller kanske kulturell, skala som ibland kallas GAL-TAN.
Med gröna, alternativa och liberala värderingar i den ena änden, och traditionella, auktoritära och nationalistiska i den andra. Den senare polen är naturlig hemvist för partier som Sverigedemokraterna, den förra för ungefär Miljöpartiet.
Att höger-vänster inte riktigt gäller för frågorna om migration och kriminalitet illustreras väl av att Socialdemokraterna och Moderaterna - och andra - har skyndat sig i samma riktning.
De klassiska frågorna om vård och skola blir visserligen viktiga också 2018. Men styrkan i svensk ekonomi gör samtidigt att ännu en tung valfråga - jobben - nu handlar om invandring och integration.
För i november var arbetslösheten rekordlåga 3,9 procent bland inrikes födda, men drygt 22 procent bland utrikes födda. Full sysselsättning åt ena hållet, massarbetslöshet åt det andra.
Jobbklyftan passar också in i ett annat fenomen som kommer att prägla valrörelsen 2018. Något som vi i brist på annat kan kalla "förortifieringen" av svensk politik - uttrycket syftar på det som brukar beskrivas som utsatta förorter.
Där verkar ju flera av de mest brännande valfrågorna ramla ner på samma ställen: migration, kriminalitet och arbetslöshet.
Suget mot förorterna var en stark politisk trend 2017 och inför valsommaren 2018 har samtliga partiledare redan tackat ja till att delta i Järvaveckan. Det är en sorts Almedalsvecka för förorten, som arrangeras i närheten av Tensta och Rinkeby i Stockholm.
Det svenska politiska ledarskiktet är svagt förankrat i sådana här områden - ingen partiledare bor där och knappt någon i partiledningarna heller. Och spegelbilden är förstås den här: på de här platserna är det politiska intresset lågt.
För det är med valdeltagandet som med arbetslösheten. I valet 2014 röstade nästan 90 procent av de inrikes födda, men bara 72 procent av dem som var födda utomlands. Bland dem är demokratin svagare, om man så vill.
Det är inte ovanligt att politik, och därmed valrörelser, handlar om utsatta grupper. Det som är speciellt med förortifieringen är att den så tydligt handlar om ett antal geografiska platser.
Så valrörelsen 2018 blir ingen tråkig svensk repris. Den kommer att handla om andra frågor, och kretsa kring andra platser än vad vi har varit vana vid.