Fejkfilmerna som blåser Hollywood - "Transmorphers", "Snakes on a train" och "Da Vinci-gåtan" hör till senaste årens största filmsuccéer. I alla fall för de små bolag vars affärsidé går ut på att göra filmer som är snarlika storbolagens och släppa dem samtidigt.
De kallas Mockbusters, lågbudgetkopior av aktuella storfilmer, och de följer en lång Hollywoodtradition. Redan i slutet av 50-talet började mindre bolag världen över att plagiera de större bolagens succéfilmer. "Attack of the 50 foot woman" från 1958 fick till exempel en direkt kopia i "Village of the giants" 1965.
Men fenomenet har vuxit i omfattning sedan 2005 då det amerikanska filmbolaget The Asylum släppte filmen "War of the Worlds" exakt samtidigt som Steven Spielbergs storbudgetsversion av HG Wells roman. Spielberg hade Tom Cruise i huvudrollen medan The Asylum valde C Thomas Howell, mest känd som Ponyboy i Coppola-dramat "The Outsiders" från 1983. Om tidigare mockbusters hade kunnat klassas som b-filmer, så kallade "kultfilmer" eller billig skräck var detta ändå ett till synes lyckat försök att göra en kopia av en storfilm med rejäl budget och kända namn.
The Asylum är det största bolaget inom genren med titlar som "Transmorphers", "Independent’s day" och "Sunday school musical". Den Los Angeles-baserade lilla studion ger ut ungefär femton titlar om året och en tredjedel av dem är rena mockbusters. Resten rör sig i träsket bland hysteriska monsterfilmer ("Mega shark versus Giant octopus"), sexkomedier ("18-year-old virgin") och dålig skräck ("666: The Beast"). I augusti i år släppte man "In the name of Ben-Hur", två veckor innan Paramount kom med sin nyversion av Charlton Heston-klassikern "Ben-Hur".
- Vi har stolt omfamnat termen "mockbuster" och är övertygade om att vi är bättre än alla andra på att göra dem. Vi tvivlar heller inte på att våra filmer skulle vara bättre om vi lade mer pengar på dem, men då hade vi inte fått tillbaka insatsen, säger Paul Bales som är en av The Asylums tre ägare.
Det finns en uppenbar fråga till någon som ägnar sitt yrkesliv åt att göra kopior av andras filmer: Varför?
- Vi började göra mockbusters för att de går hem hos folk. Vi förnekar absolut att vår strategi är att förvirra människor till att se vår film i tron att de ser en annan, vi tror inte att folk är så korkade. Vi tror att om du gillar, säg stora robotar, så vill du nog se så många filmer om stora robotar som du bara kan, säger Paul Bales.
Det är en sanning med flera konsekvenser. Upphovsrättjuristen Jeffrey Kobulnick sa tidigare i år till tidningen Forbes att konsumenten naturligtvis vet att "Android cop" inte är densamma som "Robocop" men att "om kunderna gillade blockbustern så får de samma typ av film i mockbustern utan att filmbolaget får en penny i ersättning".
Till skillnad från vad man skulle kunna tro händer det sällan att bolag som The Asylum blir stämda, oftare får de bara arga mejl. Irritationen beror inte främst på copyrightfrågan - The Asylum ser till att inte plagiera själva storyn utan snarare titel och rollfigurer - utan på att de mindre bolagen inte lägger ett öre på marknadsföring. Istället rider på de stora bolagens annonskampanjer. Något Paul Bales inte alls förnekar.
- Vi har helt enkelt inte pengarna, säger han och rycker på axlarna.
Dessutom lönar det sig inte att stämma - mockbusterfilmerna inkräktar inte på storbolagens profit i den storlek som en stämning skulle kräva. The Asylums filmer går inte upp på bio, de hamnar på nischade amerikanska tv-kanaler och "on demand"-sidor på nätet som Netflix och Amazon.
- När hemvideomarknaden helt försvunnit är det svårare för oss att få ut våra filmer trots att de säljer, säger Paul Bales.
Men stämningar förekommer, i synnerhet när man kan hävda "uppsåt att förvirra". När The Asylum släppte "American battleship" samtidigt som Universal lanserade "Battleship" blev bolaget stämt. The Asylum ändrade titeln till "American warship" och så var det bra med den saken. Däremot förlorade bolaget rätten till titeln "Age of the hobbits" då en amerikansk domstol ansåg att Warner Bros äger rätten till ordet "hobbit".
Stämningsrisken är också högre då det gäller mockbusters som riktar sig till barn. Brasilianska Video Brinquedo, amerikanska Good Times Entertainment och tyska Dingo Pictures har producerat snarlika kopior av barnfilmer i flera års tid, som "Tappy toes", "Young Pocahontas", "Little cars" och "Frozen land". Bland tecknade mockbusters är likheten mellan original och kopia ännu större. Good Times stämdes av Disney så många gånger att bolaget dömdes att skriva ut sitt företagsnamn namn på filmen så att ingen förvirring skulle ske. Good Times gick i konkurs men återuppstod som Interactive Software, som gör snarlika kopior av videospel istället, en mer lukrativ bransch.
Till plagiatens försvar kan man visa att det också finns en viss symbios mellan originalfilm och mockbuster. Att en film är tillräckligt stor för att föräras en kopia ger originalfilmen mer uppmärksamhet. I filmsamlarkretsar, i synnerhet bland vhs-samlare, smäller plagiatet alltid högre än originalet. Björn Olsson som har samlat sedan slutet av 90-talet och regelbundet besöker mässor och forum intygar.
- En italiensk "Mad Max"-kopia, "Conan" eller "Indiana Jones" har alltid varit mer värd än originalet. Delvis på grund av att de är svårare att få tag på men också för att de italienska versionerna är vildare och mer fantasifulla. Det känns som om det är riktiga dårar och våghalsar som gjort filmerna. De har aldrig nöjt sig med bara kitsch utan på fullt allvar försökt göra en värdig kopia. Ofta har de med uppenbara miniatyrer eller inklippta scener från naturfilmer, och självklart avdankade Hollywoodskådisar.
Och om originalupplägget är för dyrt eller helt enkelt för tråkigt att karbonkopiera så hittar man på ett eget. I The Asylums version av Sherlock Holmes slåss detektiven mot en dåligt animerad dinosaur och i "Snakes on a train" är ormen så stor att den slukar hela tåget. Att göra budgetversioner av storfilmer ger faktiskt större frihet, menar Paul Bales.
- När Hollywood bara gör uppföljare, reboots, nyinspelningar eller live-versioner av brädspel och gamla tecknade figurer borde de sluta kalla oss för oorginella. Våra filmer må ha liknande titlar men innehållet är hundra procent original.