Flyktingkris väcker fantasier men kräver realism. - Paul Romer, som vid nästa månadsskifte tillträder som chefekonom vid Världsbanken, har en idé om hur flyktingkrisen i världen kan lösas. Det glesbefolkade Sverige skulle exempelvis kunna hyra ut ett område som blir en frizon för flyktingar. Där skulle miljontals människor kunna tas emot, få försörja sig själva och "inte behöva kosta något".
Det Romer ser framför sig är ett nytt Hongkong, en stadsstat som på en yta motsvarande Öland hyser över sju miljoner människor.
"Det viktiga är då att denna frizon ska räknas som en fristående enhet, med egna lagar och regler - inte som en del av Sverige", säger Paul Romer i en intervju med DN.
Människor som tänker fritt, utanför den omtalade boxen, är uppfriskande, stimulerande. De behövs. Men det finns förmodligen mer än en anledning till att Romers förslag "har väckt debatt, men inte mött gehör hos beslutsfattare" - som det beskrivs i DN.
Mycket litet talar för att det kommer att tänkas lika djärvt när världens ledare denna vecka samlas i New York, där FN:s generalförsamling under tisdagen öppnar för en ny session - den 71:a i ordningen. FN är en organisation dit djärva tankar snarare kommer för att dö än för att genomföras; en byråkrati, bra på att producera resolutioner, sämre på att leverera resultat.
Flyktingfrågan står högt upp på dagordningen i New York. Naturligt med tanke på att omkring 60 miljoner människor idag befinner sig på flykt, de flesta inom sitt eget land.
Redan under måndagen äger ett FN-organiserat toppmöte om situationen för världens flyktingar och migranter rum. Följande dag har USA:s president Barack Obama bjudit in till ett särskilt möte om enbart flyktingkrisen. Här står Sverige som ett av värdländerna. "Ett bevis på att vi har gjort mycket som USA uppskattar, både med att ta emot men också genom att vara en av de största givarna i FN-systemet", enligt statsminister Stefan Löfven (S).
Hans Dahlgren, statssekreterare för utrikes- och EU-frågor hos Löfven, hoppas att dessa båda möten ska sluta i enighet om att världssamfundet har ett gemensamt ansvar i flyktingfrågan.
"Fler länder måste bidra mer - i EU och globalt. Orsakerna till att människor tvingas fly ska bekämpas", det är vad Sverige vill ha ut av mötena i New York, slog Löfven fast när han i tisdags läste upp regeringsförklaringen.
Målen är med andra ord inte särskilt högt ställda. Av förklarliga skäl.
Om orsakerna till att människor flyr ska bekämpas gäller det till en början med att försöka få stopp på konflikterna i Afghanistan, i Irak, i Syrien, i Libyen.
Med de låsningar som finns i säkerhetsrådet, FN:s hjärta, där Sverige tar plats som medlem vid årsskiftet, är utsikterna för fredliga lösningar i närtid små. Vapenvilan i Syrien var under söndagen på väg att falla samman efter mindre än en vecka, för att bara ta ett exempel.
Att FN, med över 190 medlemmar, skulle kunna enas om effektiva, gemensamma lösningar på migrations- och flyktingfrågorna känns osannolikt. Flyktingkrisen har fått EU - med endast 28 medlemmar som dessutom har så mycket mer gemensamt - att knaka i fogarna.
Som migrationsminister Morgan Johansson (S) påpekade i en intervju med nyhetsbyrån Reuters nyligen ligger lösningen i ett solidariskt mottagande. Då skulle EU kunna ta emot en miljon asylsökande om året, bedömer Johansson.
Det återstår att se om enighet om ett sådant system för fördelning av asylsökande går att nå. Ett avgörande närmar sig.
För Socialdemokraterna står det fortfarande ett skimmer runt världsorganisationen. Säkerhetsrådsplatsen må vara en gigantisk fjäder i hatten för ett parti som dyrkar FN, att möta världsledare i New York ger glans. Men det är i och genom EU som Sverige kan göra verklig skillnad för människor på flykt.
Det är där regeringen borde samla sin kraft.