Flyktingskräck bakom EUs mjäkiga ton mot Erdoğan - EU:s reaktion på Turkiets undantagstillstånd och hävande av människorättskonventionen framstår som diplomatljummet och mjäkigt. Men EU har sina skäl att inte mucka storgräl med Erdoğan just nu. Flyktingkris och Syrienkrig är två av dem.
Så kom EU till sist med en reaktion. Ett dygn efter att Turkiet deklarerat undantagstillstånd i tre månader, och flera timmar efter Turkiets beslut att häva Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna.
Det är två dramatiska beslut. Den ena ger den turkiska regeringen och president Tayyip Erdoğan vidsträckta befogenheter och legitimerar delvis övergrepp som skett sedan förra fredagens kuppförsök. Det andra ger regeringen stora möjligheter att allvarligt begränsa medborgarnas grundläggande friheter. En exceptionell åtgärd då Europakonventionen bara kan upphävas "i tider av krig eller när nationens liv är hotad", enligt konventionen.
Erdogans två beslut kommer efter övergrepp, blodigheter och massutrensningar på mindre än en vecka. Minst 240 döda efter kuppförsöket och över tusen skadade. 8000 poliser sparkade. 6000 militärer gripna, 3000 domare och åklagare gripna. 15200 lärare och statsanställda avskedade. 2100 lärarlicenser indragna. Plus att akademiker förbjuds lämna landet och att återinfört dödsstraff dryftas. Kort sagt, en tornado av massivt förtryckande och utrensande åtgärder i ett land som söker EU-medlemskap och har avtal med EU om världens värsta flyktingkris.
I det skenet framstår EUs reaktion som lamt för att inte säga mjäkigt. Visserligen kallar EU:s utrikesminister Federica Mogherini och kommissionären Johannes Hahn den massiva utrensningen för "oacceptabel" i torsdagskvällen uttalande. Men sedan nöjer man sig med att diplomatljummet "uppmana turkiska myndigheter att respektera rättssäkerheten, mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter".
Lite grötmyndigt tilläggs att "vi förväntar oss att turkiska myndigheter ska agera med återhållsamhet under det deklarerade undantagstillståndet". Möjligen är det lite mer vågat än den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeyer som manade Turkiet att "agera proportionerligt efter kuppförsöket".
Men ändå. Snudd på menlöst och räddhågset av EU efter en Erdogan-vecka som fått de mest härdade bedömare att tappa hakan. Fast den försiktiga reaktionen från EU-familjen har sina förklaringar. Det är definitivt inte läge för EU att mucka storgräl med Turkiet eller skicka verbala missiler mot Erdogan just nu.
Ett skäl är den bräckliga flyktingöverenskommelsen från i våras som innebär att flyende över Adriatiska havet skickas tillbaka till Turkiet. Avtalet fick stopp på en flyktingström som ingen sett maken till i modern tid - över en miljon flyktingar till EU under ett år vilket också fick Schengen att vittra sönder.
Detta betyder inte att flyktingkrisen är löst. Men EU fick en livsavgörande andningspaus, och är nu skräckslaget för att Erdogan åter ska öppna dammluckorna och låta flyktingar strömma in i Europa. Detta är ett trumfkort Erdogan redan har viftat med inför förhandlingarna om medlemskap. Inga förhandlingar - inget avtal. Denna realitet gör EU tämligen maktlöst och mån om att hålla tungan rätt i mun; en ny flyktingkris vore rena undergången för den Brexitbetyngda unionen.
Ett annat skäl att hålla en diplomatisk ton med Turkiet nu är Syrienkriget. Turkiet är en nödvändig pusselbit tillsammans med USA, Ryssland, Saudiarabien och Iran för att få slut på kriget som just nu intensifieras och förvärras. Det är ingen slump att Syriensändebudet Staffan de Mistura var i Ankara på torsdagen. Man måste ha Turkiet med på vägen mot nya samtal i Genève, och en krigisk EU-ton lär då inte hjälpa.
Dessutom är det viktigt att ha med Turkiet i den fortsatta kampen mot terrorgruppen Islamiska staten. De amerikanska flyganfallen mot IS i Syrien och Irak har skett från den turkiska flygbasen Incirlik - men ligger nere sedan i fredags då det saknas elektricitet. Med en alltför tuff ton från EU och USA kan samarbetet med Turkiet i kampen mot IS riskeras. Ett Turkiet i kaos gör också att landet fokuserar på sin egen instabilitet snarare än på att slå ner jihadister.
Turkiet är dessutom den näst största militärmakten inom Nato efter USA, med en styrka på över en miljon. Och landet har ett geopolitiskt känsligt strategiskt läge mitt bland världens värsta oroshärdar. Det spelar sannolikt också en roll när EU väger sina ord på guldvåg i Bryssel.