Forbidden Orchestra tar för sig på scen - Det finns och har nog alltid funnits områden inom musik som hållits otillgängligt för världens kvinnor. Om inte via rena förbud så genom starka normer.
The Forbidden Orchestra är en sammansättning av namnkunniga kvinnliga musiker som lyckats bli professionella instrumentalister. Med repertoar och instrument från olika länder smälter de samman låtar och arrangemang som på många sätt är osannolika, men aldrig krystade. Låten "Vivaldi" leds av Nadin Al Khalidi från Malmöbandet Tarraband. Den har arabiska förtecken men glider över i en vilsam svensk polska med Emilia Amper på nyckelharpa.
Föreställningen är först och främst en förträfflig konsert, men mellan låtarna turas medlemmarna om att prata om sitt musicerande utifrån ett kvinnligt solidariskt perspektiv. Amper berättar om den svenska folkmusikskatten och hur oproportionerligt mycket av det som bevarats är skapat av män. Koraspelaren Sousou Cissoko förklarar att det visserligen inte är förbjudet för västafrikanska kvinnor att spela hennes instrument, men att många av dem har för stora krav på markservice för att kunna ta sig tiden.
Det största intrycket är från den starka rytmsektionen bestående av Simona Abdallah på darbuka - en handtrumma vanligt förekommande i Mellanöstern - och Liliana Zavala som har den afrokubanska batátrumman i centrum.
Abdallah växte upp i ett ghetto i Danmark där "allt var förbjudet", men lyckades ändå bli världens första kvinnliga professionella darbukaspelare. Zavala fick tjata sig till att få lära sig batátrumman, som används i religionen Santerías ritualer och som tidigare ansetts förbjuden för kvinnor att röra. Deras pulserande och komplexa samspel utgör en stadig grund under hela kvällen.
Alla utom Abdallah sjunger, och sången imponerar för att komma från instrumentalister. Det gäller både när de sjunger ensamma och i vackert arrade stämmor.
Föreställningen för tankarna till podden "Reversal of the muse" där låtskrivaren Laura Marling försöker utreda vad som är kvinnligt inom musik. Marling och hennes gäster talar bland annat om en större öppenhet hos kvinnor för starka känslouttryck, något som medlemmarna i The Forbidden Orchestra vid några tillfällen visar. Cissoko talar om The Forbidden Orchestra som sin oas från en mansdominerad yrkesvärld vars jargong inte alltid gagnar uttrycket.
Kvällens föreställning har utlovats vara normbrytande, men medlemmarna på scenen inser att de är lyckligt lottade och tillägnar kvällens konsert de tillfrågade musiker som fick frågan om de ville vara med i orkestern, men inte fick lov eller möjlighet.
Ett av de starkaste numren är "Emigrantvisan" som introduceras av Amper med en empati för dagens flyktingar som inbegriper insikten att om hon skulle sätta sig på en flyktingbåt imorgon så skulle hon få lämna harpan bakom sig för att kunna bära sitt barn.
Den känslan får fritt spelrum och når en hänförd publik, som påbörjar sin stående ovation innan de sista tonerna klingat ut.