Från flykting till egen praktik tre års kamp är över - Ett nytt språk, tusentals studietimmar och svensk byråkrati. Efter tre års kamp har Wael Ghabro, tandläkare från Syrien, nått sitt mål: svensk tandläkarlicens och egen praktik - i hjärtat av Östermalm.
Väggarna är vitmålade, furugolvet slipat till ljus sammet. Genom det höga sekelskiftesfönstret syns takåsarna runt Stureplan.
Stoltheten i leendet när Wael Ghabro visar runt i lokalerna går inte att ta miste på. Kvar av den gamla tandläkarpraktiken på samma adress finns bara väggar, golv och tak.
- Vi har bytt ut allt. Allt.
Visitkorten är upptryckta och skylten i entrén uppsatt. Efter sommaren kommer han att ta emot sin första egna kund i Sverige, i sin egna tandläkarstol.
Men resan hit har varit lång.
Wael Ghabro hade 23 års erfarenhet, med implantat som specialistområde, när han för snart fyra år sedan kom från Syrien via Libanon. Han skulle snabbt lära sig svenska och försörja sig som tandläkare.
När SvD träffade honom första gången i december 2013 läste han SFI, svenska för invandrare, med vårdinriktning. När han uppmanades av socialtjänsten att hoppa av studierna för att kunna få socialbidrag, lyckades han istället låna pengar från släktingar.
Snabbt klarade han det svensktest som är nödvändigt för att få en svensk vårdlegitimation.
När vi sågs ett år senare satt Wael fast i det svenska byråkratihjulet.
Det var inte att lära sig ett nytt språk, tusentals tandläkartermer, eller att anpassa sig till en ny kultur som var det tuffaste.
Det var som att systemet för att validera en utländsk vårdexamen var gjort för att han inte skulle lyckas.
Wael sitter i den nya soffan i väntrummet. Stilen på inredningen är ljus skandinavisk.
- Väntetiden, att det var så mycket väntan, det var det allra svåraste, säger han nu.
Det var åtta månaders kö innan Socialstyrelsen första gången tittade på hans ansökan om att få sin syriska examen validerad. Men ett allmänt papper som visade att tandläkarutbildningen var fem år lång saknades, samma information som andra från universitetet i Aleppo redan lämnat in.
Wael uppmanades att skaffa intyget. Annars skulle han inte godkännas.
Det tog honom tre månader att hitta en vän till en vän till en vän i ett sönderbombat Aleppo som kunde hjälpa.
Med kompletteringen hamnade hans ansökan nederst i högen. Åtta nya månader av väntan.
När hans ansökan godkänts, återstod de fyra kunskapsprov och den praktik som är obligatorisk.
Delproven ges bara två gånger per år - och bara två kursprov får göras per tillfälle. Den som missar provet får vänta ett halvår för att testa igen. Och praktikplatsen måste den sökande själv ordna.
Tiden rann iväg.
Men Wael Ghabro lyckades ta sig in på det mycket eftertraktade snabbspåret: han blev en av de 16 som årligen tas in vid en intensivutbildning på åtta månader vid Karolinska institutet, som ersätter de fyra kunskapsproven och praktikperioden.
Under månaderna studeras och testas större delen av tandläkarutbildningen, parallellt med praktik.
Så mycket sömn har det inte blivit under det senaste året.
- Men det har varit väldigt, väldigt lärorikt. Tandläkarområdet utvecklas hela tiden, både teknik, behandling och utrusning.
Vid Waels sida finns hans två affärspartner: tandsköterskan - och nyblivna hustrun - Marie Kass Ghabro, och Milad George, också tandläkare från Syrien.
Redan i maj förra året hittade trion sin drömlokal vid Humlegården.
Milad och Marie har redan dragit igång verksamheten, ett måste för att kunna finansiera renoveringen av det sista tandläkarrummet.
Tillsammans har de allt de behöver: Milad och Wael har erfarenheten, kunskapen om modern teknik och var sitt expertområde. Marie, med 14 år inom Folktandvården i bagaget, vet allt om sterilisering och hygienkrav - och svenskarnas vanor.
Många av de kunder som Wael hade i Syrien och Libanon ringer redan dagligen och undrar när han ska börja jobba igen.
Adressen, en av stadens dyraste, skulle vara central för att nå kunder från hela Stockholm och även andra orter, resonerade de. Kunderna har redan hittat hit från både Västerås och Uppsala.
Samtidigt finns funderingarna. De syriska kunderna, visst. Men hur kommer två syriska tandläkare att tas emot här, på det konservativa Östermalm? Det är en viss risk, konstaterar kollegan Milad Georg.
Han tvekar.
- Folk som bor här, hur ska jag förklara. Det är kanske inte så lätt för dem att byta tandläkare till någon som är utländsk.
Men Wael Ghabro är övertygad om att valet är rätt. Östermalmsborna kommer att komma.
- Jag är inte rädd. Det kanske tar lite tid. Men de kommer att se vilken behandling vi utför.
Det enda som möjligen skaver är att de båda, Wael och Milad, har var sin specialistutbildning i bagaget. Men för att få kalla sig specialist i Sverige måste de studera ytterligare ett par år vid högskolan. Det får helt enkelt vänta. Experter kan de vara ändå, de kan bara inte ta betalt för det.
När vi ses har Wael klarat sitt sista prov på utbildningen och räknar med att ha fått sin legitimation från socialstyrelsen i slutet av sommaren.
De tre fyller i varandras meningar när de pratar. Waels hembakade kakor, baklava, på bordet. Glädjen över att de nått sitt mål.
Samtidigt finns alltid den andra sidan där, sorgen och oron över de kära som fortfarande är kvar i Syrien. Där det bara finns mörker, inget liv, säger Wael. Waels mamma, hans tre bröder, brorsbarnen. Milads syster och hennes tre barn. IS i staden som gör att de bara vågar sig ut på morgonen, när de onda sover.
- Man fixar med kliniken och försöker att glömma allt som händer i Syrien. Men… Det går inte att beskriva, säger Milad.
Om några dagar är det dags för avslutningsceremonin för de nyblivna svenska tandläkarna på Karolinska Institutet. Tre års slit. Wael har klarat det, mycket tack vare Marie som vid hans sida har peppat och inspirerat, säger han.
- Jag har aldrig funderat på att ge upp mitt mål, men det var svårt. Jag rekommenderar alla som kommer till Sverige nu att inte ge upp. Jag säger som svenskarna brukar säga: det finns alltid ett ljus i mörkret.