God vilja räcker inte. Skärp kampen mot terrorn. - Bara några dagar återstår av 2016. Det är dags att blicka bakåt för att dra lärdomar av det som hänt och sedan se framåt. Detta gäller också terrorbekämpning. Varje terrordåd är i sig ofattbart och oväntat - men samtidigt väntat. Öppna samhällen är sårbara och de måste skyddas utan att själva öppenheten och rättssäkerheten offras.
Det är också vad EU-länderna har lovat varandra. Det handlar bland annat om att intensifiera samarbetet mellan ländernas säkerhetstjänster för att förebygga nya terrorattentat.
Men för att dela information måste länderna våga lita på varandra. Och Sverige är långt ifrån ett föredöme när det gäller terrorbekämpning, tvärtom framstår de svenska insatserna mot terrorism som valhänta och senfärdiga och emellanåt naiva.
Dagens Nyheter publicerade häromdagen en granskning av den betydelse som en av de mest omtalade åtgärderna har haft: den nationella samordnarens arbete. Det var sommaren 2014 som den dåvarande alliansregeringen utsåg Mona Sahlin (S) till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.
Direktiven var otydliga och Mona Sahlin berättar att hon tolkade uppdraget som att hon skulle väcka slumrande kommuner, missionera, tala om att det krävdes åtgärder för att hindra unga från att radikaliseras och stoppa dem som ville åka iväg för att strida för IS eller andra terrororganisationer.
Men arbetet var ostrukturerat och valhänt. Den stödtelefon för anhöriga som inrättades i november 2015, i samarbete med Röda Korset, fungerade dåligt: en färsk utredning som beställts av regeringen visar att knappt hälften av samtalen till stödtelefonen besvarats. En allvarlig del i kritiken är att de som svarat i telefonen saknat kunskap om våldsbejakande extremism.
När Mona Sahlin i våras hastigt lämnade uppdraget som nationell samordnare utsågs Hillevi Engström (M) till hennes efterträdare. Efter bara några veckor meddelades Engström i sin tur sin avgång, men stannade kvar i väntan på att regeringen skulle utse ytterligare en samordnare. Det blev Anna Carlstedt, tidigare ordförande i just Röda Korset, organisationen som bemannade den kritiserade stödtelefonen.
Erfarenhet av arbete mot våldsbejakande extremism saknar Anna Carlstedt dessvärre. Hennes styrka ska istället, enligt demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP), vara kunskap om samordning.
Det är svårt att förstå detta resonemang. Hur ska en nationell samordnare som saknar kunskap om våldsbejakande extremism kunna vara till hjälp för dem som söker just sådan kunskap? Hur kan hen leda en organisation som ska motverka extremism?
"Jag småler när man säger att vi ligger i framkant, att Europa tittar på oss. Det stämmer inte med min bild. Vi har kommit framåt under de här två åren, men det är långt kvar", säger terrorforskare Magnus Ranstorp till DN.
Hundratals unga har de senaste åren rest från Sverige för att strida för olika terrororganisationer. När IS nu pressas tillbaka i Syrien och Irak ökar risken ytterligare för terrordåd i Europa. IS uppmanar till sådana och dåden i Nice och Berlin har visat att det inte krävs mycket av planering - mest bara fanatism och förakt för människoliv.
Det är svårt att skydda sig mot den som är beredd att offra sitt eget liv. Det kan vara en person som fått avslag på en asylansökan, men lika väl en person som är född och uppväxt i landet. Det avgörande är att denna person har radikaliserats.
För att motverka detta krävs vaksamhet och kunskap om våldsbejakande extremism, terror och jihadism; tillräckliga polisresurser hos både den vanliga polisen och Säpo samt effektiv lagstiftning för att stoppa och straffa terrorresenärer.
Efter Berlinattentatet förklarade statsminister Stefan Löfven (S) att Sverige deltar i sorgen över de drabbade, men "framför allt ska vi delta i kampen mot terrorism".
Då krävs det större insikt om allvaret bakom hoten mot det öppna samhället. Människor måste våga fortsätta att leva som vanligt trots vetskapen om att nya dåd kan inträffa - och kunna lita på att det som kan göras för att förebygga och bekämpa terror faktiskt också görs. Där måste Sverige bli bättre.