Grund analysförmåga av komplex fråga - Att ISAF:s alltför snabba tillbakadragande från Afghanistan 2014 skulle leda till kaos och förödelse kunde alla med en halv hjärna begripa. Landets säkerhetsstyrkor klarar inte ensamma av att stå emot talibanerna som nu ockuperar stora delar av landet. IS har etablerat sig i vissa regioner. Miljoner människor är på flykt i och utanför landet. I början av juni dödades 150 personer och 500 skadades i en fasansfull terrorattack i Kabuls diplomatkvarter.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Att ISAF - där Sverige deltog med soldater - gjort strategiska misstag, på flera nivåer, står klart och det har långtgående konsekvenser för landet, terrorismen, flyktingströmmar och vår egen migrationspolitik.
Så vilka lärdomar kan Sverige dra av detta? Inte särskilt många enligt Afghanistanutredningen, som nog är det konstigaste som skådats inom svensk politik sedan Alice Bah Kuhnke gjordes ansvarig för arbetet mot våldsbejakande extremism.
Utredningen om den svenska insatsen slår fast att målen - fred och minskad fattigdom - inte blev uppnådda.
Exakt hur de ansvariga politikerna hade tänkt att fattigdomen skulle utrotas och de 500 ensamma soldater de skickat till ett område stort som Norrbotten och med 2,6 miljoner invånare skulle skapa ett demokratiskt samhälle med säkerhet och stabilitet framgår inte.
Hade man haft delmål och menat allvar hade utredaren Tone Tingsgård skickat fler och bättre utrustade soldater. Hon var nämligen vice ordförande i försvars- utskottet 1998-2006 och som sådan delansvarig för insatsens första faser. Ändå lägger hon indirekt skulden på militären, som riskerat sitt liv när de utfört de beslut hon själv varit med om att fatta. Det är ganska fascinerande i all sin oblyga brist på självrannsakan.
Faktiskt nästan lika dumt som när landets mest ideologiskt fördunklade kolumnist tar soldatmobbandet till nya höjder och påstår i en kolumn i Aftonbladet den 14/5 att de medverkat till att skapa en mänsklig katastrof.
Exakt hur då, kan man undra. Har Afghanistan det bättre under en talibanregim? Svaren lämnas därhän eftersom det tycks som om Guillou hellre ägnar sig åt pajkastning än fakta. En hobby som han dessvärre inte är ensam om.
Det är synd att Afghanistanutredningen inte gjorde någon djupare analys av det svenska bidraget i kontext inom ISAF-insatsen, vilket hade varit relevant, och att den bara sträcker sig bara mellan 2002 och 2014.
När Tingsgård slår fast att det samlade resultatet av den svenska insatsen är långt ifrån vad man önskade, kan man undra vad hon anser nu när Afghanistan faller sönder i kaos, övergivet av det internationella samfundet.
Har svenska politiker den kunskap och säkerhetspolitiska analysförmåga som krävs för att fatta den typen av komplexa beslut som en internationell insats innebär, eller är de helt enkelt inte kompetenta nog att inse helheten? Jag lutar nog åt det sistnämnda.
Afghanistanutredningen hade kunnat bli ett startskott för en mognare, bredare, sakligare och mer vuxen debatt. I stället blev det en ologisk tåfjutt åtföljd av en gapande Guillou. Soldaterna, som riskerat sina liv, förtjänar oändligt mycket bättre.