Han förändrade mitt sätt att se på världen och livet - Hej från Nobelhetsen. Jag fick ett tips om att Nadin Al Khalidi, musiker och sångerska som bor i Malmö, är ett stort Bob Dylan-fan. Kastade mig därför på telefonen och möttes av en känslosam röst som gjorde mig glad. Hennes perspektiv skilde sig från många andra Dylan-älskares.
Vad kände du när du fick veta?
–Jag blev så glad! Jag tar det väldigt personligt. Det jag hade med mig när jag flydde från Irak 2002 var mina kassettband med bland andra Bob Dylan. Kassettbandenär mina enda fysiska minnen från Bagdad.
När började du lyssna på honom?
– Jag upptäckte honom som 17-åring i Irak, han förändrade mitt sätt att se på världen och livet. Vår vardag var att vänta på när smällen skulle komma: Antingen dör vi idag eller imorgon eller nästa vecka. Han skapade ett parallellt rum. Hans sköra vanliga röst, hans enkla gitarrspel talade direkt till mig. Hans sätt att berätta: poetiskt och allmängiltigt, ändå djupt. För mig var det som att komma in i ett annat rum. Det var en flykt, en inspiration men det gav mig också hopp och formade min karaktär: I en framtid kan jag duga, jag och min gitarr.
Nu är du själv musiker.
– Ja, och just nu på turné på flyktingboenden för nyanlända. Vi spelar och sprider glädje i en timme. Efteråt kan jag bli så kritisk: Det är bara en timmes plåster som sedan dras av. Men när jag idag läste om Dylan känner jag kulturen och musikens kraft. Den där enkelheten, som också är komplex. En riktig favorittext är All I really want to do. Hans texter rymmer allt: Det politiska, det sociala, det känslomässiga.