Hon har ett liv fyllt av sång och musik - Hon har haft ett brokigt liv, men det har alltid varit mycket sång och musik. Just nu hjälper hon dessutom flyktingar och andra behövande i Klippan.
Elisabeth Assarson-Marsh sprudlar av energi. Födelsedagen firas med en ny föreställning i Andreaskyrkan i Klippan.
- Sången är ett instrument som jag alltid bär med mig. Det är en ynnest att kunna sjunga och känna att det funkar. Det är otroligt tillfredsställande.
Elisabeth Assarson-Marsh är en äkta skåning. Hennes pappas släkt har varit verksam i Riseberga socken i Klippan i över 350 år. Mammans släkt har sitt ursprung i Rydsgård i Skurup.
- Jag är en vanlig bonddotter från Bonnarp. Jag växte upp i en lantbrukarfamilj bland alla djur och människor och med en syster som var åtta år äldre. Lyckan var att vi hade ett piano och jag sjöng jämt.
Hon fick tidigt en hel del inspiration och stöd av sina föräldrar.
- Min familj var intresserad av sång och musik, men såg det inte som ett yrke. Min far skrev dikter och han kunde "Fänrik Ståls sägner" utantill. Det var viktigt med berättandet. Min mamma var nyfiken, hade stor livslust och var en mästare på att laga mat.
Elisabeth Assarson-Marsh flyttade hemifrån när hon var 18 år. Det blev tre års utbildning på Teaterhögskolan i Malmö.
Själva resan i nöjesvärlden började 1968 när hon som 21-åring fick jobb i Stockholm. Senare blev det många stora roller i Riksteatern.
Efter några säsonger på Uppsala stadsteater kom hon till Helsingborgs stadsteater 1976.
- Samma år gifte jag mig med Gordon Marsh, som är arton år äldre än mig. Vi hade mötts några år tidigare på scen då han som regissör ville visa hur man skulle utföra en kyss. Jag blev kär direkt och vi fick så småningom två barn. Barnen och familjen har alltid betytt mycket för mig.
Karriären på scenen gick strålande för Elisabeth Assarson-Marsh, men så hände det tragiska:
- Vår dotter Marietta omkom i en bilolycka i Krika 1996. Jag blev sjuk i giftstruma, tappade gnistan och lämnade mitt liv i rampljuset. Jag fick en tjänst som säljare för ett medicintekniskt företag i Munka Ljungby. Det är jag tacksam för. Där stannade jag i tio år.
Hon satt också många år i socialnämnden och var nämndeman i Klippan och Helsingborg i tjugo år. Och hon jobbade en tid på Radio Kristianstad.
Elisabeth Assarson-Marsh försökte så småningom att komma tillbaka till teaterscenen. Men budskapet var "loppet är kört, du är för gammal".
- Det blir ganska tyst sedan man fyllt 50 år. Så blir en kvinna behandlad i teaterbranschen.
Men hon gick sin egen väg och har de senaste åren som pedagog (efter högskoleutbildning) visat hur sång och musik fungerar som redskap i demensvården, hur den berör och skapar kontakt.
För tre år sedan tog hon initiativ till sång och musik som friskvård i Klippan tillsammans med en grupp pensionärer.
Sedan drygt ett år arbetar hon ideellt för Röda Korset i Ljungbyhed där hon hjälper asylsökande.
- Jag har lärt mig så mycket och det är fantastiskt utvecklande. Det finns så många behövande som förlorat allt. Det gäller att vara delaktig och inte vara rädd för alla nya människor man möter.
Aktuell: Fyller 70 år den 23 januari.
Bor: Bonnarp, Ljungbyhed.
Familj: Gift sedan 1976 med regissören och koreografen Gordon Marsh, med rötter i Sunderland i England. Två barn: Marietta (1979-1996) och Gabriella (f 1981), två barnbarn; Anton och Lova, och deras pappa Magnus.
Karriär: Är sångerska och skådespelerska. Har arbetat på teatrar i Helsingborg, Malmö, Kristianstad, Uppsala och Stockholm.