Ingrid Runsten Låt inte gissningar och myter styra. - Barn utgör en tredjedel av världens befolkning, men hälften av världens flyktingar. Enligt Unicef är närmare 50 miljoner barn på flykt och som barn är de speciellt utsatta.
I fjol kom drygt 70 000 barn och ungdomar till Sverige, ungefär hälften av dem utan föräldrar eller annan vårdnadshavare. De flesta av de ensamkommande unga är pojkar och många är afghaner från Afghanistan eller Iran.
Den som är barn ska ha rätt till ett mottagande anpassat för just barn. Åldern har dessutom betydelse i asylprocessen och för rätten till skola och utbildning. Att en ung människa väljer att uppge sin ålder till under 18 år är därför inget att förvånas eller att uppröras över.
Ansvaret för att bedöma ungas ålder och att göra det med rättssäkra metoder ligger på det svenska mottagningssystemet.
Resultatet av att Migrationsverket har gjort ytterst få medicinska åldersbedömningar har efterhand blivit synligt. Kommunernas överbelastade socialtjänster har varit fullt upptagna med att hitta tak över huvudet åt alla. Men flera kommuner har visat på hur vuxna placerats på HVB-hem med barn under 18 år och på senare tid har kommuner larmat om vuxna som går i skolan tillsammans med högstadiebarn.
Att på det sättet blanda barn och vuxna ökar inte bara risken för övergrepp på boenden och skolor utan försvårar också inlärning och integration. Den som är vuxen mår inte bra av att behandlas som ett barn.
Länge sågs det som närmast suspekt att förespråka medicinska åldersbedömningar. Bland andra Barnläkarföreningen bromsade, med hänvisning till att metoderna med röntgenbilder på händer och tänder inte är säkra nog. Att med magnetkamera granska knä- och handleder ger en högre säkerhet än hand- och tandröntgen, anser Socialstyrelsens utredare.
När så Uppdrag granskning i förra veckan visade exempel på vilka allvarliga följder det kan bli av att inte göra korrekta åldersbedömningar tog debatten fart på allvar.
Risken är stor att den kantrar över och blir osaklig. Frågan är alldeles för viktig för att fastna i en ytterligheternas kamp där unga flyktingar används som förevändning för att hävda extrema ståndpunkter, fördomar och generaliseringar.
Det gäller att skilja det ena från det andra. Det handlar inte om att vara för eller emot invandring. Det handlar om vikten av en rättssäker asylprövning där vuxna behandlas som vuxna och barn som barn. Det får inte finnas ett utrymme för juridiskt godtycke kring en fråga som kan vara så avgörande för människors framtid.
Det handlar också om väljarnas förtroende för asylpolitiken. Det måste upprätthållas om asylrätten långsiktigt ska kunna värnas.
I Uppdrag granskning förklarade justitieminister Morgan Johansson (S) att barnläkarnas motstånd sinkat frågan. Men ytterst vilar ansvaret naturligtvis på regeringen som borde ha agerat tidigare.
"Det är en barnsäkerhetsfråga", som Morgan Johansson framhöll i intervjun med SVT.
Rättsmedicinalverket har fått regeringens uppdrag att komma igång med medicinska åldersbedömningar under hösten och väntas senare i veckan presentera hur det ska göras. Successivt lär de medicinska metoderna kunna utvecklas mot mindre felmarginaler, men till dem måste läggas intervjuer och annat faktaunderlag.
Sedan är det regeringens uppgift att ge Migrationsverket tydliga riktlinjer. Syftet ska vara att förbättra asylsystemet; de som har asylskäl ska få stanna i landet.
Annars riskerar debatten att kantra och en hel grupp att misstänkliggöras - ensamkommande barn och unga, de som Unicef lyfter fram som särskilt skyddsbehövande.