Kan du vägra bli monster när du lever i helvetet? - Lär dig se smärtan hos andra människor. Det säger författaren Hakan Günday, aktuell med en ny roman om en flyktingsmugglares son och som gäst på litteraturfestivalen Stockholm Literature.
Istanbulförfattaren Hakan Günday är aktuell med romanen "Mer" - en bok som kretsar kring en flyktingsmugglares son. Den har fått utmärkta recensioner världen över, och tematiken är så mitt i prick i samtiden som det går att vara.
Jag träffar Hakan Günday i Stavanger, inför en litterär paneldiskussion som jag ska moderera. Det givna temat för diskussionen är "revolution". Vad skulle världen behöva för revolution i dag? frågar jag och Hakan Günday svarar på sitt varmt lågmälda vis.
- Den verkliga revolutionen i dag borde vara att inse att världen inte är stor nog för att ignorera andra människors smärta. Om man enbart intresserar sig för nivån på demokrati i det egna landet, och inte ställer sig frågor om vad ens egna regering gör utanför sina gränser kommer våra barnbarn en dag att konfronteras med den verkligheten som uppstått.
Efter panelsamtalet skiljs vi åt, men ett par veckor senare återupptar vi konversationen via mejl. Då sitter Hakan Günday hemma i sin lägenhet i Istanbul, med en kopp starkt kaffe framför sig, kedjerökandes Marlboro, i ett rum fyllt av böcker. Han bor i den asiatiska delen av staden, nära Marmarasjön. Härifrån kan han se båtarna åka ut mot de fridfulla Prinsöarna.
Du har kallats "den turkiska samtidslitteraturens enfant terrible" och "en underground-författare". Hur kommer det sig att du fått sådana epitet?
- Kanske för att jag enbart skriver om sådant som stör, skrämmer eller chockerar mig. Jag är över huvud taget inte intresserad av de välfungerande delarna av mänskligheten. Men efter 17 år av skrivande och åtta romaner kan jag säga att det är omöjligt att skildra något mer våldsamt än det som visas på nyheterna.
- När min första roman kom ut i Turkiet år 2000, kunde man inte kategorisera den. Men det kommersiella systemet vill placera en författare i ett redan existerade fack, så mina romaner fick lov att kallas för "underground". Kanske var det ett annat sätt att säga att den som söker sanningen måste leta under ytan, sanningen finns alltid begraven någonstans.
Sina första fyra år bodde Hakan Günday på Rhodos. Pappan var diplomat och jobbade på det turkiska konsulatet.
Din bakgrund är dock inte särskilt "underground". Hur påverkade det dig att bo utomlands, och att dessutom växa upp i en diplomatfamilj?
- Man behöver inte vara barn till en diplomat för att bli bortskämd. Kapitalismen bygger på att skapa bortskämda individer.
- Man måste lära sig i att se sina medmänniskor. Men sensibiliteten är en muskel som måste tränas upp genom att läsa, se och lyssna.
Gündays roman "Mer" är smärtsam läsning. Läsaren får följa nioårige Gaza, vars far är mellanhand i en lång kedja av människosmugglare. Gazas jobb är att hålla uppsyn över flyktingarna; se till att de inte blir upptäckta och att de överlever tills de hämtas och transporteras vidare. Det går inte att skaka av sig boken som ren fiktion, den kryper under skinnet, inte minst på grund av Gündays täta och precisa språk.
Varför var det viktigt för dig att skriva "Mer"?
- Skrivandet är det bästa sättet för mig att tänka på - jag skriver aldrig något bara för att berätta en historia. Jag börjar alltid i en fråga som jag sedan analyserar med hjälp av berättelsen. Sedan slutar det hela med tusen frågor.
- Den primära frågan i "Mer" är enkel: vad är relationen mellan individen och samhället? Boken handlar om en ung pojke som blir flyktingsmugglare, eftersom hans pappa är en. Han föds in i den värld där vissa människor är så desperata att de ger upp sina liv för att starta om på nytt. Och pojken inser att den som lämnat sitt hem och blir en flykting måste överlåta alla sina befogenheter till den främling som kallas smugglare. Eftersom han är den enda som vet vad som kommer att hända framöver. I den situationen blir pojken en diktator. Vilket leder till nästa fråga: Är det möjligt att vägra att bli ett monster när du lever i helvetet?
Hur gjorde du research inför "Mer"? Träffade du några riktiga flyktingsmugglare eller flyktingar?
- Nej, men Turkiet har alltid varit en genomfartsled för migranter, även före syrierna och afghanerna kom. Även om ingen la märke till dem innan de började dö och bli till nyheter i tidningarna.
Hur kom det sig att du blev författare?
- Först pluggade jag statsvetenskap i Bryssel och Ankara. Det tog fem år för mig att inse att jag inte alls var intresserad av universitetet och inte visste vad jag skulle göra med mitt liv. I början var skrivandet enbart ett sätt att underkomma verkligheten. Men sedan insåg jag att det är ett redskap för att förstå vem jag är, och vad det innebär att vara människa.
I Turkiet har situationen skärps avsevärt för författare och intellektuella sedan kuppförsöket sommaren 2016. Jurister, universitetslärare och advokater avskedas, och det pågår en hetsjakt på regimkritiker, vilket har resulterat i att författare och journalister frihetsberövas.
Hur är det egentligen att leva och arbeta som författare i Istanbul i dag?
- Det kan kännas meningslöst att berätta historier i ett samhälle där mänskligt liv tappat i värde. Man kan känna sig bedövad, som om man vore en sten. Men samtidigt är det viktigt att fortsätta att ställa frågor, och att fortsätta att publicera sig.
- För 70 år sedan fängslade man poeter, för 40 år sedan var det romanförfattarna. Och nu är det journalisterna, även kidsen som skriver tweets är utsatta i dag, eftersom det politiska förtrycket alltid går till attack mot de mest effektiva sätten att kommunicera. Men det mest luriga är självcensuren. När förtrycket blir luften som man andas måste man fråga sig själv efter varje mening man skrivit om man är censurerad eller ej. Hela tiden måste man vara medveten. Särskilt när det gäller rädslorna man köper. I hela världen är rädsla det mest populära ämnet i dag. Om man kan sälja rädsla till någon kan man sälja vad som helst till den personen. Det är som reklammetoderna på kommersiella webbsidor: "de som köpte rädsla köpte även hat och diskriminering!" Men om du ska köpa rädsla måste du fråga om priset först. Vad kommer det att kosta dig? Din mänsklighet? Din logik?
Årets upplaga av Stockholm Literature äger rum 27-29 oktober på Moderna museet i Stockholm. Programmet består av samtal, föredrag, läsningar, performance, filmvisningar och lyrikvandringar genom konsten.
Årets internationella gäster är Johanna Adorján (Tyskland), Julian Barnes (Storbritannien), Petina Gappah (Zimbabwe), Hakan Günday (Turkiet), Mohsin Hamid (Pakistan), Daniel Harding (Storbritannien), Sergej Lebedev (Ryssland), Auður Ava Ólafsdóttir (Island), Hito Steyerl (Tyskland), Lise Tremblay (Kanada) och Kjell Westö (Finland).
Under festivalen delas även priserna Årets översättning och P O Enquists pris ut.
Stockholm Literature grundades 2013 av Stefan Ingvarsson och Margareta Petersson. Konstnärlig ledare för festivalen är i dag Yukiko Duke, Malin Nasiell är festivalchef.
Festivalen är ett oberoende initiativ, anordnat av den ideella föreningen Stockholms litteraturfestival, i samarbete med Moderna museet och Dramaten.
Född: 1976 på grekiska Rhodos
Bor: I Istanbul, Turkiet
Aktuell: Gästar Stockholm Literature söndag 29 oktober, i ett samtal med journalisten Cecilia Uddén, samt med en läsning tillsammans med skådespelaren Magnus Roosman.
Böcker: Aktuell med romanen "Mer" (Bonniers). Har skrivit ytterligare sju romaner. “AZ" utsågs 2011 till årets bästa roman i Turkiet. För “Mer" tilldelades Günday 2015 det franska litteraturpriset Prix Médicis étranger.