Kanterna jublar brexit kan väcka svenskt EU spöke - Brexit är dåliga nyheter för Sveriges politiska etablissemang av många skäl. Det här är ett av dem: Britternas flykt riskerar att väcka det insomnade svenska EU-spöket till liv.
Goodbye, old chap!
Många svenskar har en snudd på osund dragning till det brittiska, om det nu beror på humorn, den brittiska musiken, vår - i alla fall självupplevda - talang för språket. Eller en genetik som är särskilt känslig för Downton Abbey-romantik.
Men brexit blir svårare att romantisera; det innebär ju att britterna gör slut med oss och EU. Och det träffar särskilt våra ledande svenska politiker rakt i ansiktet. Mycket kan bli annorlunda nu.
För det första betyder den brittiska flykten sannolikt att Sveriges position i EU kommer att försvagas.
"Sverige mister nu en viktig samarbetspartner i EU. Vi har ofta drivit frågor tillsammans, inte minst de viktiga handelsfrågorna", konstaterade statsminister Stefan Löfven i en första kommentar.
Well -både Sverige och Storbritannien har ju också gemensamt velat bromsa en mer federalistisk utveckling av EU. Ett exempel på detta är att båda länderna har stått utanför eurosamarbetet.
Och när det mäktiga Storbritannien försvinner är det möjligt att EU-länder utan den gemensamma valutan -som Sverige och Danmark -kommer att få ett svagare politiskt inflytande i unionen.
Det är det första: Sveriges position i EU försvagas.
Men brexit skickar också en nationalistisk impuls ut i resten av Europa, och det väcktes snabbt krav på folkomröstningar i flera andra EU-länder. Det är svårt att tro att brexit kommer att stärka EU-vännerna i Europa.
Premiärminister David Camerons historiska dumhet -det här var aldrig vad han ville, inte alls -skakar om världen, EU och förstås Sverige.
Om det överraskande beslutet har chockat det politiska etablissemanget, så har det haft en kraftigt uppiggande effekt på kantpolitiker runt om i världen.
I USA gladdes både Donald Trump på högerkanten och Bernie Sanders till vänster, och denna märkliga åsiktskoalition är ett internationellt fenomen som finns också i Sverige.
Här föreslog Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt snabbt att Sveriges medlemsvillkor ska omförhandlas.
"EU kommer inte att vara det samma och att vara fri från EU kommer inte heller vara det samma som före brexit", sade Sjöstedt till Dagens Industri.
Och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson skrev på Facebook: "Nu är tiden inne för Sverige att omgående kräva en omförhandling av våra medlemsvillkor. "
Statsminister Stefan Löfven avfärdade Sjöstedts krav som oseriöst på sin presskonferens, och Åkesson avvisade han redan i förra veckans partiledardebatt.
"Det är direkt farligt, enligt min uppfattning, att börja prata om ett EU som ska spricka upp", sade Löfven då.
Det är det andra: Om brexit leder till att EU börjar "spricka upp" eller fungera sämre så är det -precis som Jonas Sjöstedt säger -inte samma EU som förut. Vilket stärker EU-motståndarnas argumentation, och är direkt farligt för EU-vännerna.
Ett tredje skäl är att brexit kan bli en injektion i det svenska EU-motståndet och återuppväcka ett spöke som har vilat i frid ganska länge i Sverige.
Det svenska motståndet mot EU levde vidare i många år efter folkomröstningen om medlemskap 1994. EU-frågan delade många partier och motsättningarna var hårda.
Men EU-motståndet har falnat, och har på senare år inte spelat någon viktig roll i svensk politik. Argumenten som nu var viktigast i den brittiska omröstningen -nationalismen och migrationen -ligger också närmast Sverigedemokraternas EU-motstånd.
Jimmie Åkesson riktade på Facebook "ett stort grattis till folket i Storbritannien och våra vänner i UKIP".
EU-spöket skulle kanske inte se ut som det gjorde förut, när konflikten splittrade flera partier. Men ett EU-motstånd baserat på en blandning av nationalism och invandringskritik skulle kunna få luft under vingarna också i Sverige. SD står redan för en sådan politik.
Statsminister Stefan Löfven är fortfarande -också i sina kommentarer efter brexit -orubblig i sin kärlek till EU.
Men också för honom och många andra svenska mittenpolitiker har EU det senaste året varit en stor besvikelse. Unionen levererade under flyktingkrisen mycket lite av den "solidaritet" -med flyktingar och med Sverige -som svenska politiker hade hoppats på.
Ideologiskt är den mittenfrustrationen dock närmast motsatsen till de känslor som drev fram brexit.
Mycket kan nu komma att bli sämre, ur etablissemangets perspektiv -om inte EU lyckas dra "rätt" slutsatser av britternas farväl och reformerar sig på ett sätt som stärker unionens legitimitet.
De politiska konsekvenserna av brexit är oöverblickbara. Det vi vet säkert idag är att det är dags att ta farväl av Storbritannien -och Europeiska unionen som vi har känt den.