Länge sedan litteraturen tilläts vara så här viktig - I essäsamlingen "Längta hem, längta bort" är litteraturen större och viktigare än på länge. Gordana Spasic imponeras av Kristoffer Leandoers språkbehandling och förmåga att nå svindlande höjder.
Gertrude Stein påstod att författare måste ha två länder, ett land där de hör hemma och ett som de faktiskt bor i. Men vad innebär det i praktiken, att ha två länder? Det är frågan som Kristoffer Leandoer försöker att besvara i sin nya essäsamling "Längta hem, längta bort". Läsaren vallas genom ett i huvudsak västerländskt litteraturhistoriskt landskap där alla i någon mån är flyktingar eller fångar, genom epoker som på olika sätt präglas av flykt och förvisning - från Ovidius via mellankrigstidens Paris till samtida undergångslitteratur.
Två länder kan man ha i konkret bemärkelse. Ovidius "Metamorfoser" var delvis skriven i Tomis, dit skalden landsförvisades, och detta "andra land" är en faktisk förutsättning för dikten.