Läsarbrev SD vill inte ha mångkulturellt samhälle. - Lars Fridh:
Skånska M-ledare önskar att deras partiledning ska föra samtal med SD. De vet att SD har migrationsfrågan som "lockvara" och vill gå ännu längre i att behandla människor olika beroende på ursprung, att SD i abortfrågan anser att det utförs lite väl många och att Björn Söder (SD) verkar ha jämfört homosexualitet med tidelag. Jimmie Åkesson (SD) anser att P3 skall läggas ner och i fråga om religionsfrihet anser SD att alla får ha sin tro, men att det ska finnas begränsningar i utövandet. SD vill inte ha ett mångkulturellt samhälle och kulturpolitiken inriktas på svenskhet. SD menar också att Sverige ska lämna EU och blir det inte en nordisk försvarsallians skall vi vara alliansfria - inget medlemskap i Nato. Detta ingår i det socialkonservativa och nationalistiska SD:s grundläggande värderingar. Så även om de nu säger att de i första hand vill ha inflytande i frågorna invandringspolitik, brottsbekämpning, sjukvård och fattigpensionärernas situation, kommer deras förslag till lösningar att präglas av detta.
Vill verkligen M uppnå mer makt genom att ändra svensk politik i denna riktning?
Gunnar Barkenhammar:
Heidi Avellan menar (22/9) att SD i Skåne gör Sverige brunare. Hon menar också att "samarbete kräver gemensamma intressen och delad värdegrund. Där ligger brännpunkten".
Det är just det den gör. Oavsett vad man tycker om SD - och om SD tycker jag inte - så måste man respektera de väljare som röstar på partiet. De flesta kommer från S och från M. Vanliga, hederliga medborgare som inte vill se fler slöjor på gator och torg eller försörja fler flyktingar. De ser SD som ett enfrågeparti och bryr sig inte om att det är emot såväl Nato som EU. Vad är det för demokrater som skall försöka blockera SD i de politiska församlingarna? Det är upp till de politiska opponenterna att övertyga väljarna om att inte rösta på SD. Behandla SD som ett parti som alla andra. Annars kommer de att tvinga fram ett extraval och då kommer kan stödet växa till 30 procent.
Bengt Silfverstrand:
Gör liberalismen radikal igen, uppmanade ledaren (21/9). Ja, det vore faktiskt en nåd att stilla bedja om. Beskrivningen av en kämpande liberalisms landvinningar är det inte svårt att instämma i. Likaså i slutsatsen att "liberalismen har mycket att ta sig an. "
Det är först när ledaren vagt konkretiserar reformbehoven som det börjar skava. Formuleringarna om bristen på bostäder och stadsarkitekturens tillkortakommanden, ett växande prekariat, polarisering och isolering är så allmänt hållna att de med stor sannolikhet kan vinna stor uppslutning från vänster till höger.
Vad Folkpartiet/Liberalerna i själva verket ägnat sig åt under de senaste tre decennierna är att bejaka en närmast revolutionär nyliberalism som skapat stora ekonomiska och sociala klyftor i samhället. Inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för SD:s framgångar än ökad invandring, skriver forskarna Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne i DN den 5/9. Hur vill dagens liberaler tackla dessa problem? Vilken roll ska skattepolitiken spela? Tidningens krönikör Per T Ohlsson skriver (27/10 2017) : "I en tid av grasserande högerpopulism, växande sociala klyftor och ett offentligt samtal som förgiftas av illvilja och förenklingar behövs en beredskap där liberaler och reformistiska socialdemokrater måste spela ledande roller. "