Liberalerna som segrade ihjäl sig - Liberalerna har samlats till landsmöte för att staka ut en väg som förhoppningsvis ska föra dem ut ur de senaste årens skuggtillvaro. Men vem ska följa Jan Björklund dit han går? I förra valet förlorade partiet medelklassväljarna i radhusområdena, och det kommer att krävas mycket för att vinna tillbaka dem.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Utgångsläget borde vara bra för liberala partistrateger: enligt alla mätningar ligger skolfrågan på väljarnas topp tre, och 15 procent anser att Liberalerna har den bästa skolpolitiken (Novus 9/9). För ett femprocentsparti innebär det en chans att tredubbla sitt väljarstöd om skolfrågan kommer högst upp på dagordningen. Ändå lyfter inte Liberalerna.
När Skolvärlden (8/9) frågade partierna om viktiga skolfrågor inför valet 2018 var det inte mycket som skiljde dem åt: alla ville se satsningar på lärarna, mindre administration och bättre löner. "Förutsättningarna för lärare och rektorer att skapa trygghet, en bra arbetsmiljö och studiero i skolan ska stärkas" - sade Socialdemokraternas Lena Hallengren. Konflikten står inte längre mellan kunskap och flum, mellan ordning och det som "ser rörigt ut, ungefär som på dagis" (som dåvarande utbildnings- minister Ylva Johansson (S) beskrev sin drömskola i SvD 17/8-97).
Liberalerna har segrat ihjäl sig. Partiet har lyckats sätta agendan så effektivt att de gamla stridsfrågorna sopats bort. Och därmed har partiets styrka blivit irrelevant.
De nya konfliktlinjerna i skolpolitiken handlar om vinster och integration. Det är inte de frågor som Liberalerna helst vill prata om. Vad gäller diskussionen om vinster i välfärden, där till och med socialdemokrater som Kjell-Olof Feldt anser att regeringens förslag är "vidöppet för saklig kritik" eftersom det skulle göra det "svårt eller omöjligt för många företag, framför allt de små, att rusta sig finansiellt för svängningar i intäkterna" (Expressen 7/9), har Liberalerna svårt att framföra kritik med trovärdighet. De gjorde nämligen det stora misstaget att ge vänstern rätt i kritiken mot skolföretagen inför förra valet, och föreslog förbud mot att riskkapitalbolag investerar i välfärden, trots att det inte fanns belägg för att det var där problemet låg.
Skolornas roll i integrationen är en fråga med sprängstoff. Regeringens skolkommission har föreslagit att skolvalet avskaffas till förmån för lottning, och regeringen vill via lagstiftning ge kommunerna ansvar för att varje klassrum ska ha en blandad social sammansättning.
Inför helgens landsmöte har också Liberalernas partistyrelse föreslagit att kommunala skolor "ska kunna frångå närhetsprincipen i begränsad omfattning för att få till stånd en jämnare fördelning av nyanlända och asylsökande i skolorna".
Det är bra för språkinlärningen att nyanlända elever går i samma skola som svenskfödda elever, men om den kommunala skolan är populär kommer föräldrar att ifrågasätta varför vissa elever får gräddfil när andra vackert får köa. Det är inte säkert att Liberalernas nya väg leder till radhusväljarnas hjärta.