Livet har börjat öppna sig igen - Det är nästan på dagen sjutton år sedan Ylva Hällen för första gången syntes i SVT:s Bolibompa. Hon fnissar lite åt minnet, hur nervös och svettig hon var inför sitt nya jobb. Då var det tablå som gällde, direktsända program som visades ett fast klockslag varje dag.
- Det var mer prestigefyllt då, tror jag. Man gick rätt in och blev ett ansikte. Jag var den mörkhåriga tjejen. I dag ser det helt annorlunda ut med ett mycket större utbud.
Det var mostern och radiojournalisten Alice Petrén som tipsade SVT om systerdottern som hon menade hade den perfekta bakgrunden för jobbet.
Ylva Hällens uppväxt började i ett kollektiv i Sollentuna. Sedan dess har hon bott i både Bangladesh och i Indien, jobbat ideellt med ett gatubarnsprojekt i El Salvador, pluggat u-landskunskap, tagit en fil kand i socialantropologi på universitetet i Prag och jobbat med barnverksamhet på en flyktingförläggning i Stockholm, i samband med kriget i forna Jugoslavien.
Ett tag trodde hon att hon skulle bli förskollärare och gick ett år på lärarhögskolan, men hoppade av för att i stället bli illustratör. I samband med det tog hon jobb som servitris på en ölkrog på Södermalm. Det var där hon befann sig när jobbet på SVT dök upp. Resten är historia, som det brukar heta.
I dag är hon en välkänd tv-profil för såväl vuxna - inte minst efter sina insatser i "På spåret" - som bland barnen. Under åren har hon både lett program och skapat nya, som "Superlördag", "Pomos piano", "Ylvania" och "Minimello", där de gemensamma nämnarna är att de bygger på fantasy och är interaktiva.
Att fylla 45 ser hon inte som något hinder för att fortsätta jobba med barnprogram, utan säger att det handlar om att fortsätta vara nyfiken, lyssna och se.
- Sedan tror jag att det är bra om man har ett stråk av barn i sig. Och jag har alltid gillat ungar och att vara kreativ. Jag jobbar extremt mycket med saker där barnen själva är med. De är grunden i alla mina idéer.
Förra året gjorde hon författardebut med fantasyboken "Ylvania - sagan om ljusbäraren", som är sprunget ur tv-serien. I samma veva kom en brytpunkt i livet då hon bland annat skilde sig och flyttade till en egen lägenhet. Hon beskriver separationen som någonting mycket sorgligt, men att det också kan finnas ljus i det nya.
- Nu känns det som att livet har börjat öppna sig igen, som att jag har nya små vingar som växer ut. Förmodligen för att det gått så pass bra och att vi fortfarande är goda vänner.
En annan förändring är beslutet att sätta punkt för "Minimello". För även om hon säger att hon verkligen älskar projektet låser det även upp en stor del av hennes tid.
Det finns redan nya grejer på gång. Under hösten har hon börjat skriva på en uppföljare till boken om Ylvania som kommer ut nästa år. Parallellt arbetar hon med ett nytt barn-tv-projekt.
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
- Skriva mer och jobba med större projekt, även för vuxna. En tv-serie om kvinnor i min ålder vore väldigt kul. Bara samtalen med mina väninnor är så spännande. Allt vi upplevt och allt som händer nu. Någon har nyss blivit lesbisk, någon skiljer sig, en annan har drömmar som inte blev av eller slänger sig ut i ett helt nytt yrke. Plötsligt är vi chefer i våra egna liv, men också så sköra. Man är ju som ett jävla nervvrak, haha. TT
Aktuell: Fyller 45 år den 18 oktober 2017.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Familj: Sönerna Ivar, 13, och Nils, 11 år.
Gör: Programledare, producent, låtskrivare, illustratör och författare.
Om att fylla 45: "Jag kan bli lite förbannad på mig själv, retroaktivt, på hur jag var mellan 20 och 30. Att jag inte fångade tiden. Då var jag så nonchalant och kunde sova bort dagar, eller bara vara uttråkad. Nu har jag en stark kärlek till livet, men kan också känna stress över att tiden är begränsad. Det är ju så mycket jag vill göra. "
Så rensar jag tankarna: "Jag springer. När det är sommar vill jag bara grilla och dricka vin, men när det är riktigt kallt och ruggigt gillar jag att träna hårt. "