M åter näst största parti viktig trofé för Kristersson - Problem relaterade till invandring genomsyrar Ulf Kristerssons linjetal på Moderatstämman i Örebro. Det pekar mot att valrörelsen 2018 inte kommer att likna någon vi har varit med om tidigare.
I SvD/Sifos väljarbarometer för oktober tar Moderaterna tillbaka positionen som Sveriges nästa största parti från Sverigedemokraterna.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är en väldigt viktig trofé för Ulf Kristersson.
När Moderaterna under våren blev förbisprungna av Sverigedemokraterna förändrades dynamiken i regeringsfrågan. För hur troligt är det egentligen SD - om partiet är klart större än M - skulle stödja en Moderatledd regering, utan krav på motprestationer?
Men framför allt var det förödande för Moderaternas självbild. Nyss bar partiet regeringsmakten i åtta år, nu var man mindre än ett missnöjesparti med rötter i högerextremismen.
Enligt Sifo är det också från SD som M har vunnit väljare sedan i augusti, när Anna Kinberg Batra aviserade sin avgång.
Att det uppstår en Kristersson-effekt är väntat - partiledare som tillträder efter ett kraftigt ras brukar uppleva det. Så var det för Fredrik Reinfeldt efter Bo Lundgren, för Håkan Julholt - även om luften snabbt gick ur - efter Mona Sahlin, och för Stefan Löfven efter Håkan Juholt.
Efter en kraftig nedgång flyger en ny partiledare ofta uppåt. Och alla framträdanden som Ulf Kristersson gör just nu handlar om politiskt varumärkesbyggande - eller kanske snarare renovering - för de krisande Moderaterna.
Kristersson hamrar in att Moderaterna är ett parti som står för sina värderingar, som man kan lita på och som driver sin politik "ända in i kaklet". Han upprepar förstås detta för att många väljare har en helt annan bild, efter att M har sicksackat i bland annat flyktingpolitiken och försvarspolitiken.
Under Fredrik Reinfeldt drog man åt ett håll, nu drar man åt det motsatta. Och så länge decemberöverenskommelsen (DÖ) gällde ville M inte fälla regeringen - vilket uppfattades som att man inte alls siktade mot det där kaklet.
M-stämman klubbar nu en lång rad positioner, vilka i huvudsak innebär återställare till "Moderat classic" - det som gällde före Fredrik Reinfeldt och de nya Moderaterna.
I sitt tal på stämman lyfter Ulf Kristersson fram tre områden som särskilt viktiga att reformera. Det handlar om jobben, om bidragen och om "kärnstaten" eller rättstaten.
Det intressanta är att Ulf Kristersson i talet knappt nämner orden invandring eller migration. Och överhuvud taget aldrig Sverigedemokraterna. Men lyssnar man på hans resonemang så relaterar samtliga de tre prioriterade frågorna direkt till problematik som är förknippad med invandring.
• Det gäller jobben, där arbetslöshet just nu är ett problem som - snudd på - bara drabbar utrikes födda. Och partiets bidragsreform innebär, bland annat, att nyanländas tillgång till svensk välfärd ska begränsas.
• Utmaningen för den svenska välfärdspolitiken är enorm, säger Kristersson. "Livschanserna för tusen och åter tusen barn till invandrade föräldrar står på spel. Ska de lyckas lika bra som barn med svenska föräldrar, så måste vi tänka om nu".
• Och ett centralt argument för att stärka rättstaten handlar om den gängkriminalitet som är ett växande problem i invandringstäta områden.
"Få uppgifter är så akuta som att krossa gangstergäng som terroriserar förorter", säger Ulf Kristersson till de moderata stämmoombuden.
Om Kristersson lyckas bygga upp Moderaternas trovärdighet i de här frågorna, så kan det förstås bidra till att locka tillbaka M-väljare som har flytt till Sverigedemokraterna.
Men det kommer också att förändra konflikten mot Socialdemokraterna i valrörelsen, om de traditionella höger-vänsterfrågorna om jobb och välfärd kopplas ihop med invandring.
Blir väljarna mer eller mindre intresserade av Moderaternas reformer, om de framför allt relaterar till utrikes födda och invandrare?
Svaret på den frågan kan avgöra valet 2018 - och det kan bli en valrörelse som vi aldrig varit med om i Sverige tidigare.