Migrationsfrågan kan spräcka EU - Europas befolkning accepterar inte längre ett hjälplöst EU i migrationsfrågan. Jag uppmanar stats- och regeringscheferna att lägga självcentrerade nationella resonemang åt sidan och tillsammans agera för att förhindra unionens upplösning, skriver Europaparlamentets talman Antonio Tajani.
Europeiska rådets kommande möte är avgörande för unionens framtid. Om medlemsstaterna inte gemensamt lyckas dämma upp och reglera strömmarna av immigranter och asylsökande, kan det innebära dödsstöten för hela EU-projektet.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
EU och dess medlemsstater har misslyckats med att uppmärksamma detta fenomen i tid och visat prov på en passiv inställning där man mest försökt begränsa skadorna och stoppa flödet vid de egna gränserna.
År 2050 kommer Afrikas befolkning att ha dubblerats till över 2,5 miljarder. I dagsläget har vi hundratusentals migranter, men om vi inte agerar nu kommer de siffrorna att stiga till miljontals, med förödande konsekvenser för Europa.
Orsakerna står att finna i den instabilitet och osäkerhet som råder i stora delar av Afrika och Mellanöstern - terrorism, fattigdom, hungersnöd och klimatförändringar. Bara mellan 2014 och 2017 har minst 13 000 människor förlorat livet i Medelhavet, och tiotusentals har dött i Saharaöknen.
Det kommande EU-toppmötet är vår sista chans att inte svika 500 miljoner européers förväntningar.
Det krävs mod och en genuin strategi på såväl kort, medellång som lång sikt, en strategi som vilar på två pelare. Å ena sidan måste vi stoppa avresorna från transitländer och från Afrikas kust och se till att bara de som verkligen har rätt till asyl kan komma till Europa, och det på ett säkert sätt. Å andra sidan måste vi fördela de asylsökande mellan de europeiska länderna enligt ett automatiskt och obligatoriskt system.
Allra mest akut är att stoppa avresorna och hindra smugglarna från att sätta tiotusentals människors liv på spel. De som verkligen behöver asyl får inte vara utlämnade till skrupellösa smugglare. Att stoppa avresorna betyder också att stoppa möjligheterna att tjäna pengar på denna handel med män, kvinnor och barn.
EU:s avtal med Turkiet gjorde det möjligt att stänga Balkanrutten. På samma sätt måste EU investera minst sex miljarder för att stänga Medelhavsrutten.
EU har ett samarbete med Niger, och på samma sätt måste vi arbeta mer med transitländer som Mauretanien, Mali, Tchad, Tunisien, Marocko, Algeriet och Libyen.
Före 2016 passerade 150 000 migranter om året genom Mali. Under 2018 steg antalet till 5 000 personer. 1 500 asylsökande har också kunnat evakueras från Libyen till tillfälliga center i Niger.
För att förstärka vårt samarbete med Niger åker jag till Niamey och Agadez i mitten av juli, också med uppdraget att bedriva ekonomisk diplomati tillsammans med europeiska företagare.
Av totalt 650 000 asylansökningar i EU 2017 lämnades 416 000 in i bara tre länder: Tyskland, Italien och Frankrike. Denna skriande orättvisa har sin grund i Dublinförordningen, som ger upphov till ständigt fler strider och större spänningar mellan våra medlemsstater.
Vi måste ändra den. Det behövs ett rättvisare och effektivare asylsystem i Europa. Redan i november 2017 antog Europaparlamentet med stor majoritet ett förslag till hur de asylsökande kan fördelas rättvist. Jag har uppmanat stats- och regeringscheferna att använda det förslaget som grundval för reformen.
För att övertyga de mer motvilliga staterna att gå med på den här omfördelningen är det nödvändigt att försäkra dem att unionen klarar att kontrollera de yttre gränserna och stoppa avresorna från Nordafrika. Till Europa anländer på så sätt bara människor som har rätt till skydd, genom omfördelningsprojekt som drivs av FN:s flyktingkommissariat. Dessa personer skulle transporteras på ett säkert sätt och fördelas rättvist mellan mottagande EU-länder, så som man redan gör från lägren i Turkiet, Jordanien och Libanon.
Utan en trovärdig europeisk strategi som vilar på dessa två pelare kommer var och en att följa principen om att främst se om sitt eget hus: migrationspolitiken förs tillbaka till nationell nivå, gränserna mellan våra länder stängs och Schengensamarbetet rasar samman.
Samtidigt måste unionen samordna insatserna för stabilisering i Libyen för att bygga upp en stat som kan fungera som EU:s motpart.
Jag åker snart till Libyen för att diskutera hur Europaparlamentet kan bidra till den processen och till det framtida anordnandet av demokratiska val. Vi är beredda att bidra med resurser och kompetens, också inom ramen för en konferens där berörda parter samlas i parlamentet.
En strategi kan bara få effekt om den också tar upp de verkliga orsakerna till denna regelrätta massutvandring. Vi begär att nästa EU-budget ska innehålla anslag till en Marshallplan för Afrika. Det behövs minst 40 miljarder, som ska mobilisera ytterligare 500 investeringsmiljarder under de kommande tio åren. Målet är att skapa framtidsutsikter och hopp för afrikanska ungdomar i de egna hemländerna. Dessa investeringar, som ska åtföljas av stabil ekonomisk diplomati och kvoter för laglig immigration, kan bana väg för avtal om återtagande med ursprungsländer.
Migrationsfrågan riskerar att spräcka den europeiska drömmen. Vi kan inte, vi får inte låta det gå så långt. Det krävs mod, beslutsamhet och ambitioner för att tillsammans hitta nya vägar.
Europaparlamentet drar sitt strå till stacken med en genomtänkt och trovärdig strategi. Jag uppmanar stats- och regeringscheferna att lägga självcentrerade nationella resonemang åt sidan och tillsammans agera för att förhindra unionens upplösning.
Antonio Tajani
talman Europaparlamentet