Ny M ledare riskerar att sväljas av samma slukhål - Det spöklika med Moderaternas ledarkris är att upprorsmakarna är befriade från politiska motiv. Men också en ny M-ledare skulle riskera att dras ner i det ideologiska slukhålet mellan liberaler och konservativa.
Det svänger snabbt. I slutet av juli dumpade Stefan Löfven två ministrar sedan oppositionen - med Anna Kinberg Batra i spetsen - hade hotat att fälla dem med anledning av it-skandalen som hotade rikets säkerhet.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
På torsdagen på Harpsund presenterade finansminister Magdalena Andersson ett reformutrymme för valåret som kan skrämma vilken opposition som helst: 40 miljarder kronor.
Samtidigt tvingade partikamraterna Anna Kinberg Batra ut på något liknande en golgatavandring mot slutet. Det betyder inte att regeringens problem är över - ytterligare en minister faller troligen snart liksom delar av regeringens ekonomiska politik.
Men Moderaternas kris är just de här dagarna mer akut, vilket delvis beror på att upprorsmakarna har skapat en situation som bara ser ut att kunna lösas med partiledarens avgång.
Metoden har varit en politisk variant av den brända jordens taktik, som har blockerat kommunikationen av partiets sakpolitiska utveckling. Den som AKB-lägret hade hoppats skulle kunna vända partiets kurvor.
M-ledningen presenterade på onsdagen en ny försvarspolitik och på torsdagen ville man opponera mot regeringens budgetjubel - det mesta stördes förstås ut av partiledarbråket.
Och att Moderaterna tvingas tala mer om partiledarkrisen än om politiken kan få också supportrarna att överge henne. För oavsett vad som är orsaken: ett parti som inte kan berätta om sin politik kan inte fungera.
Dramaturgin i AKB-krisen är väldigt lik många andra politiska ledarskapskriser. Någon går före med ett avgångskrav och efterhand - när saken ser ut att vara avgjord - ansluter sig allt fler.
Det ovanliga med den här moderata uppsättningen är att de upproriska verkar vara rebeller utan anledning - eller i alla fall inte politiskt eller ideologiskt motiverade.
Argumenten för att Anna Kinberg Batra ska bort är nästan undantagslöst icke-politiska. De handlar i stället om att partiets eller väljarnas förtroende är förbrukat. Att opinionssiffrorna sjunker. Att M-ledaren är en dålig kommunikatör och att hon inte har blivit bättre - fast hon lovade det före sommaren.
Men det stora M-raset i opinionen är kopplat till det politisk-strategiska vägval som gjordes i januari, när partiet öppnade för någon form av samarbete med Sverigedemokraterna.
Men i stället för att locka hem konservativa M-sympatisörer från SD så utlöste beskedet en flyktingström av liberala M-väljare till Centern.
Moderaterna är en koalition mellan konservativa och liberaler, och Anna Kinberg Batra har inte kunnat manövrera partiet förbi det här nya ideologiska slukhålet - som har blivit allt större i flyktingkrisens spår.
Och den konflikten kommer att finnas kvar, alldeles oavsett vem som leder Moderaterna.