Nya asyllagen hotar grunden för vår civilisation - Mitt i semestern träder den i kraft. Den av berörda myndigheter, domstolar och övriga remissinstanser - som Röda Korset, Svenska Kyrkan och Rädda Barnen - totalt utdömda asyllagen. Den vars innehåll innebär att barn som flyr inte kommer kunna återförenas med sina föräldrar. Sverige har valt väg.
"Det handlar ytterst om att väga olika intressen mot varandra, och i praktiken kan det innebära att val och prioriteringar måste göras. "
Så skriver Socialförsäkringsutskottet. Låt oss reda ut vilka intressen det handlar om. I den ena vågskålen: De flyende. De förtvivlade mammorna och papporna. De små som fått hem och barndom bombade till grus och förvridna armeringsjärn. I den andra vågskålen vill makteliten placera oss väljare. Vi med "svenska värderingar". Vi vars röster de försökt köpa genom att lova oss skattesubventionerad renovering och städhjälp. En reform som förra året kostade staten 23 miljarder. Mer än hela polisväsendet. Pengar som nu skulle kunna användas för att hjälpa.
Men av rädsla för att stöta sig med viktiga marginalväljare inför nästa val väljer de styrande att prioritera fräscha kök åt den urbana medelklassen. De utgår från att folk i Nacka hellre köper köksluckor till rabatterat pris än låter ett litet barn få borra ner ansiktet i famnen på en saknad pappa eller mamma.
Det är en extrem politisk ståndpunkt. Asyllagen är dess extrema politiska praktik. En lag som kränker barnkonventionen samt deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Ett hyfsat vägledande dokument när det kommer till lagstiftning, skapat för att förhindra en upprepning av den största katastrofen i mänsklighetens historia. Åtgärden är extrem också för att den strider mot den gyllene regel som man hittar i samtliga stora religioner. Den som inom kristendomen brukar kallas för kärleksbudskapet. Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig. Kalla det grunden för vår civilisation, om du vill.
Det går undan nu. För mindre än ett år sedan stod vår statsminister på Medborgarplatsen och tog emot applåder från potentiella väljare. På banderollen bakom honom stod orden "Refugees Welcome!" Han talade om Alan, den drunknade treåringen som spolats iland på en strand i Turkiet och blivit liggande i sin blöja som om han bara stilla hade somnat in på dagisvilan. En bild som sammanfattade hela den rådande mardrömmen. Statsministern sa: "Jag sörjer honom och alla andra barn som dör på flykt och i krig".
Den nya lagen avslöjar att det är precis tvärtom. Han sörjer inte. Han struntar i dem. Den innebär också att vi kan begrava myten om att politiker gärna söker sig mot mitten av den politiska skalan. Istället tycks de beredda att kasta sig mellan vilka ytterligheter som helst bara det innebär att de kan fortsätta klamra sig fast vid makten. Det skulle vara lätt att skratta åt detta skamlösa kappvändande. Om det inte vore för känslan att vi precis brakat igenom en nedfälld bom på väg mot avgrunden.