Nyanlända elever bör få dispens från språkliga krav - Elever som påbörjat svensk skola i årskurs 7 eller senare bör få språkdispens och möjlighet till att kunna läsa på nationellt program. Risken är annars stor att de halkar efter och tappar motivationen för hela skolan. Det skriver Djeno Mahic, rektor på Kronan i Trollhättan.
Den senaste tidens debatt har ofta handlat om vilka krav som ska ställas på våra nyblivna medborgare. Problemen som beskrivs handlar om sysselsättning, bostadsbrist, utbildning och vilka satsningar som kan göras så att de nyanlända kommer ut i arbetslivet.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det är viktigt att krav ställs på alla medborgare, men samtidigt måste människor ges förutsättningar att möta kravbilden.
Sverige tog under 2015 emot cirka 163 000 asylsökande, och av dem var många barn i skolålder med mycket varierande skolbakgrund.
Det stora antalet nyanlända barn och ungdomar har inneburit enorma påfrestningar för utbildningssystemet. Antalet mottagna barn i vissa kommuner har motsvarat helt nya skolenheter.
Skolorna i de socialt utsatta områdena tar emot flest nyanlända elever och utmaningarna är många. Eleverna som påbörjat sin skolgång sent i Sverige möter samma krav som elever som gått i svensk skola under hela sin skolgång. Förutom språkbarriären har många nyanlända mycket kort eller ingen skolbakgrund alls från sitt hemland. Det behöver dock inte innebära att de nyanlända eleverna är dömda att misslyckas.
Kunskapskraven i de olika grundskoleämnena är utformade så att lärarna ska synliggöra elevernas olika förmågor. Det anges inte att förmågorna ska uppvisas på ett specifikt språk. Alltså kan eleverna med rätt stöd visa att de har exempelvis förmågan att analysera olika företeelser. Det innebär att eleverna med hjälp av studiehandledningen på sitt modersmål kan klara av kunskapskraven i exempelvis matematik, kemi, historia med mera.
Dock får eleverna inte betyg i SvA (svenska som andraspråk) och engelska, vilket beror på att dessa ämnen bedöms just på språken svenska och engelska. Det saknas därmed möjlighet att visa sina förmågor på sitt starkaste språk.
Det innebär att många nyanlända elever behöver läsa ytterligare ett eller ett par år på Introduktionsprogrammet i syfte att få ett betyg i SvA och därmed sin behörighet till något av de nationella programmen.
Att deras studier på Introduktionsprogrammet begränsas till att enbart läsa svenska som andraspråk är problematiskt. Det innebär att de riskerar att tappa sina tidigare kunskaper eller hamna efter i skolans övriga ämnen, vilket i sin tur kan leda till att många tappar lusten att lära och motivationen urholkas. Avhopp, avsaknad av betyg med mera leder till utanförskap och stora svårigheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Många gymnasieskolor erbjuder exempelvis IMPRO som möjliggör för nyanlända elever att utifrån sina förutsättningar få yrkesexamen. Tyvärr handlar det om ett mycket begränsat antal platser. Dessutom är risken stor för att nyanlända elever berövas möjligheten att välja teoretiska program.
Många rektorer, lärare och politiker känner igen problematiken. Och den har uppmärksammats i bland annat Gymnasieutredningen, men skrivningarna där räcker inte.
Problematiken måste ses i ett längre elevperspektiv och forskningen är tydlig. Det tar mellan fyra och sex år att lära sig ett nytt språk. Därför är tre år för kort tid för att nyanlända elever ska klara av kunskapskraven i svenska som andraspråk och ofta engelska. Nya och djärva beslut behövs i syfte att skapa ytterligare vägar in till gymnasiet för nyanlända elever.
Konkret innebär det att elever som påbörjat svensk skola i årskurs 7 eller senare bör få språkdispens och möjlighet till att kunna läsa på nationellt program så som de läser på grundskolan. De bör kunna få direktplacering och lagstadgad rätt till stöd i form av studiehandledning på elevens starkaste språk. Då får eleverna möjligheten till att fortsätta läsa och ligga i fas med sina jämnåriga. Förhoppningsvis kan de då under kortare tid bli behöriga till fortsatta studier eller klara för arbetslivet.
Alla barn omfattas av rätten till utbildning, så även nyanlända vars lärande kräver nya tag. Komplexiteten i skolans uppdrag blir tydlig och den lyfter behovet av att tänka till och tänka om. Samtidigt som den tydliggör kärnan i läroplanens uppdrag och lyfter behovet av individualisering av undervisningen.
Vi lever i ett dynamiskt samhälle vilket kräver en stor flexibilitet i våra samhällsstrukturer, däribland skolan. Men kanske främst i vårt förhållningssätt till nyanländas lärande och synen på undervisning. Det finns mycket positivt som sker på många skolor idag. Konsten att synliggöra elevernas förmågor är svår och den blir inte lättare när elevernas språkkunskaper är begränsade. Det är en svår uppgift, men det går och det är nödvändigt!
Att kunna välja utbildning och påverka sin framtid på lika villkor skapar motivation, framgång och leder till ökad sysselsättning. För att detta ska ske behövs mer än de tillfälliga lösningar som vissa huvudmän tar till för att klara av uppdraget.
Risken för livslångt utanförskap är stor om nyanlända elever inte får rätt stöd och förutsättningar. Vi vet idag att en lyckad skolgång är en av de viktigaste faktorerna för integrationen. Därför är det av ytterst vikt att de nyanlända barnen får språkdispens efter avslutad grundskola för att säkra en bra start i sitt nya hemland.