Oanvänd krislag satte fingret på en öm punkt - Om två veckor upphör regeringens krislag om ökade befogenheter under coronapandemin - utan att ha använts och utan att förlängas. Frågan blir nu om svenska beredskapslagar kommer att ändras permanent.
Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Coronakrisen har tydliggjort brister i den civila beredskapen och den svenska förvaltningsmodellen. En kommission kommer att syna regeringens och myndigheternas agerande.
En aspekt som lär intressera är hur krisberedskapen i regeringskansliet är organiserad och vilken funktion det säkerhetspolitiska rådet har i sammanhanget. Efter att covid-19 klassades som en samhällsfarlig sjukdom den 1 februari hölls två möten i rådet utan att virusspridningen togs upp.
På dagordning stod i stället terrorhotnivån och flyktingkrisen. Förklaringen var enligt statsministerns pressekreterare att "frågan berör hela regeringen, inte bara de statsråd som medverkar i säkerhetspolitiska rådet".
Den 30 mars ägnades mötet likväl åt "information relaterad till covid-19", likaså den 6 maj. I båda fallen i närvaro av stats-, utrikes, försvars- och inrikesministrarna och kombinationer av höga tjänstemän och myndighetsföreträdare, bland andra cheferna för Säpo, Must och FRA.
Den enda utestående frågan avseende kommissionens arbete är när det ska påbörjas - och när resultatet ska redovisas: före valet 2022 som de borgerliga anser eller efter, vilket regeringen tycker.
Lagstiftningsfrågorna är mer övergripande och tidsödande. För att ändra i grundlagarna, främst regeringsformen, krävs någon form av författningsöversyn och två riksdagsbeslut med mellanliggande val.
Redan på ett tidigt stadium av pandemin stod det klart att Sverige på den här punkten inte har samma möjligheter som andra länder.
I mitten av mars aktiverade Finland landets beredskapslagar. Även länder som USA, Frankrike och Spanien hade då deklarerat nödläge och infört undantagstillstånd i varierande former.
I månadsskiftet mars-april lanserade regeringen krislagen vid kontakter med övriga partier, två dagar efter det första virusmötet i säkerhetspolitiska rådet.
Skälet att ta upp frågan är att svenska beredskaps- och fullmaktslagar enbart gäller i krig och krigsfara. Förslaget, konkret en ny paragraf i smittskyddslagen, skulle ha rundat det nu gällande systemet bakvägen.
I den ursprungliga versionen var maktöverlåtelsen mer långtgående än i krig när en krigsdelegation med 50 ledamöter utövar den parlamentariska kontrollfunktionen. Krislagen hade gett regeringen möjlighet att strunta i riksdagen. Nu stoppades det när övriga partier vägrade.
I stället infördes en andra paragraf om att alla beslut ska underställas riksdagens prövning "inom ett fåtal dagar" och kan då upphävas.
Två månader senare rinner tiden nu ut för krislagen, avsedd att användas för att snabbt stänga ner allmänna mötesplatser: köpcentrum, bibliotek, museer, hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och restauranger.
Nu blev det aldrig något av med det. Krislagen har inte använts och kommer heller inte att förlängas efter den sista juni.
Fortfarande saknas då möjlighet för regeringen att använda beredskaps- och fullmaktslagar avsedda för krigssituationer även i ett civilt krisläge. Då måste lagstiftningen ändras. Annars kan det bli nya hemsnickrade varianter nästa gång något händer. Om inte annat satte krislagen fingret på en öm punkt.