Österrikes nya regering är en illavarslande föraning - För ett år sedan frodades spekulationerna om hur supervalåret 2017 skulle förändra den politiska stabiliteten i Europa. Nationalpopulistiska, euroskeptiska strömningar hotade slå ut de etablerade partierna i Västeuropa.
Så har inte skett - ännu.
Nästa regering i Österrike kan bli en vändpunkt och till nästa vår väntar i Italien ett val med helt oförutsägbar utgång.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Detta kan få avgörande betydelse för den politiska färdriktningen i EU. Vänsterns tillbakagång är det tydligaste resultatet av valen i år. Flera socialdemokratiska partier har lämnat tunga regeringar och hamnat i opposition. Det gäller för tyska SPD som nådde ett historiskt bottenrekord. Det gäller även för franska PS, som närmast förintades både i presidentvalet och i valet till nationalförsamlingen. Senast i Österrike förlorade SPÖ positionen som landets största parti.
För tjugo år sedan innehade de socialdemokratiska och socialistiska partierna en så dominerande ställning att de kunde sätta dagordningen för EU:s toppmöten. När de möts idag har Stefan Löfven bara några enstaka partivänner i kretsen av EU:s regeringschefer och de leder bräckliga koalitionsregeringar (som Malta och Portugal).
Den mest oväntade förändringen är framgången för politiker som brukar placeras i en liberal mittenposition. Det mest spektakulära exemplet är naturligtvis Emmanuel Macron och den rörelse som han lyckades få ihop på kort tid. I ett Frankrike där begrepp som liberal och center används som skällsord och som förknippas med EU-fientliga stämningar vann Macron en överlägsen seger på en EU-entusiastisk plattform, mot de etablerade partierna både till vänster och höger.
På andra håll verkar små liberala partier välja att gå i koalition med konservativa och kristdemokratiska partier, som exempelvis i Nederländerna och Belgien. Den så kallade Jamaica-koalition som verkar vara på väg i Tyskland bygger också på att det lilla liberala partiet FDP går in i Angela Merkels nya regering.
De konservativa och kristdemokratiska partierna bildar den viktigaste politiska familjen i EU (EPP). Den har besatt de tyngsta posterna i Europeiska Rådet, EU-kommissionen och EU-parlamentet. Men det är en mycket brokig familj som idag omfattar politiker som bland andra Angela Merkel, Mariano Rajoy, Viktor Orbán, Silvio Berlusconi och Sebastian Kurz.
Klimatkollen med Jenny Stiernstedt. De viktigaste klimatnyheterna direkt i din inkorg.
De konservativa och kristdemokratiska partierna brottas med problem att formulera en gemensam hållning till flyktingpolitik och invandring. De problemen avspeglar samtidigt deras skilda hållningar till de högerpopulistiska partierna. För Angela Merkel är det helt uteslutet att samarbeta med AfD, som nu kommit in i förbundsdagen. Men Österrike ser ut att ännu en gång öppna för ett betydelsefullt genombrott för högerpopulismen.
För snart tjugo år sedan gjorde Jörg Haider och hans FPÖ en sådan inbrytning. Nu försöker Heinz-Christian Strache manövrera sig till en nyckelposition som "kungamakare". Han leder FPÖ och har ett väl dokumenterat förflutet i paramilitära nazistiska ungdomsförband.
Den avgående (?) socialdemokratiske förbundskanslern Christian Kern sonderar visserligen möjligheterna till en koalition med FPÖ, men det mest sannolika verkar bli att Strache förenar sig med Sebastian Kurz i en koalition ÖVP och FPÖ.
Med Heinz-Christian Strache som vice förbundskansler i Österrike skulle han bli den hittills mest framgångsrike av de högerpopulistiska partiledarna i EU. Samtidigt skulle han väcka ytterst obehagliga frågor om den värdegrund som EU gör anspråk på att företräda, bland annat i förhållande till Polen och Ungern.
Bryssel är fullt upptagen med att försöka bryta dödläget i den sega förhandlingen med Storbritannien om Brexit. Från denna EU-politikens västfront händer till synes ingenting. Samtidigt verkar det vänta fortsatta bakslag för EU i Öst- och Centraleuropa där starka nationalistiska och euroskeptiska opinioner slår igenom. Den nya regeringen i Österrike framstår som en illavarslande förvarning.