Rothstein Kritiken mot min hypotes är svag - Trots tre repliker, har ingen kunnat argumentera emot min hypotes om att flyktingmottagandet har satt fart på ekonomin. Det skriver professor Bo Rothstein i en slutreplik.
I min artikel om den märkligt höga svenska tillväxten i ekonomin trots att landet tagit emot mångdubbelt fler flyktingar än våra nordiska grannländer presenterade jag en hypotes, nämligen att just flyktingmottagandet tvingat fram ökade offentliga utgifter som satt fart på ekonomin.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Ekonomen Rune Wigblad menar att det istället är den låga räntan som skapat en "lånefest" som den centrala faktorn och inte vad han benämnar "tsunami-vågen av invandrare". Problemet med hans resonemang är att Danmark sedan 2014 har haft en likaså extremt låg styrränta som Sverige utan att komma i närheten av de svenska tillväxtsiffrorna. Hans resonemang saknar således grund i lätt tillgängliga data. Till detta kommer Wigblads mycket ideologiskt präglade terminologi ("lånefest", "tsunami-våg"). Man undrar varför han som forskare använder så pass ideologiskt laddade termer, något som inte är ägnat att skapa förtroende för opartiskheten i hans analyser.
Nationalekonomen Mikael Bask menar att de nordiska ländernas ekonomier är så pass olika så att det inte är lämpligt att jämföra dem. Han presenterar emellertid inga andra länder som han anser att det är lämpligt att jämföra den svenska ekonomin med för att få ett grepp om hur väl den svenska ekonomin går. Om vi inte kan jämföra den svenska ekonomin med några andra liknande länder kommer vi aldrig att kunna förklara varför den rör sig som den gör. Och Bask presenterar heller ingen alternativ hypotes utan framhåller bara att länderna är olika. Det är med förlov sagt inte mycket till analys.
Den moderate talskrivaren Petter Månsby hävdar att jag gjort mig skyldig till ett "faktafel" då jag inte tagit hänsyn till befolkningstillväxten när jag presenterat siffrorna för tillväxten i den svenska bruttonationalprodukten som fyra gånger så hög som i de övriga nordiska länderna. Men det är precis vad jag gjort, jag skriver ordagrant att "räknar man tillväxten per individ blir siffran något, men inte mycket, lägre (3,5 gånger så hög tillväxt i Sverige)".
Som om det vore en nyhet hävdar han vidare att keynesiansk politik är menad att användas i en lågkonjunktur och inte som nu sker i Sverige i en högkonjunktur. Detta var emellertid poängen med mitt begrepp "ofrivillig keynesianism" som tydligen gått Månsby förbi. Logiken borde vara enkel att förstå, nämligen att på individnivå måste effekten vara likartat i både hög- och lågkonjunktur. En arbetslös person som får jobb i båda konjunkturlägena kommer att öka sin konsumtion vilket enligt Keynes leder till ökad tillväxt.
professor i statsvetenskap vid University of Oxford