Ryssland skapade gränser för var judar fick bo - I det "Judiska bosättningsområdet" utgjorde judarna 11,6 procent av områdets samlade invånarantal. De flesta var bosatta i städerna men en minoritet levde på landsbygden.
Fråga: "I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utsattes judarna i Ryssland för förföljelser, så kallade pogromer, varför många av dem valde att emigrera västerut, framför allt till USA men också till Sverige. Men hur omfattande var den judiska bosättningen? Var judarna i demografisk majoritet i sitt bosättningsområde, eller utgjorde de öar i ett slaviskt och kristet folkhav?"
Historieprofessor Dick Harrison besvarar varje dag SvD-läsarnas spörsmål om små och stora historiska händelser och fenomen.
Dick Harrison: Den utsatta situation som de östeuropeiska judarna befann sig i under decennierna kring 1900 hade sina rötter i medeltiden. Medan engelska, franska och tyska furstar och kungar förföljde sina judiska folkgrupper - pungslog dem på pengar, fördrev dem från deras hem och till slut landsförvisade dem - öppnade de polska och litauiska härskarna sina bygder för flyktingarna. I Östeuropa fick nykomlingarna skapa en unik form av judisk kultur med jiddisch som bärande språk. Kulturen präglades av fattigdom (på 1800-talet var mer än var femte jude beroende av nödhjälp för att överleva) och småskalighet, centrerad kring den lilla byn - shtetl - med hantverk, köpenskap och starka lärdomstraditioner. Männen delade sin tid mellan slitet på gator, i bodar och affärer och det enträgna studiet av de heliga skrifterna, medan kvinnorna tog ansvar för hem, familj och hushållsekonomi.
När det kraftigt försvagade Polen på 1700-talet styckades upp mellan Ryssland, Österrike och Preussen kom en stor del av denna östeuropeiska judendom att lyda under regimen i Sankt Petersburg. År 1791 reglerades dessa undersåtars villkor av kejsarinnan Katarina den stora, som fastlade gränser för den vidsträckta zon inom vilken de fick leva, "Judiska bosättningsområdet", Tjerta osedlodsti. Ett sekel senare uppgick antalet judar i regionen, som sträckte sig från Östersjön till Svarta havet, till omkring 4,8 miljoner, vilket motsvarade 11,6 procent av områdets samlade invånarantal. Den renodlade judiska landsbygdsbefolkningen var liten, men omkring 82 procent av judarna bodde i städer eller byar, där de följaktligen utgjorde ett demografiskt betydande befolkningsskikt.
Alltså: judarna utgjorde en minoritet i regionen, och en mycket liten minoritet på landsbygden, men i tätorterna var de demografiskt betydande.